PEth — individvariation, extremvärden och svårtolkade resultat

Reviderad den 25 oktober 2026.

Artikeln har två delar. Del 1 handlar om vad ett PEth-värde kan och inte kan visa. Del 2 granskar hur PEth användes i Transportstyrelsens körkortsärenden fram till regeländringen i januari 2026.

Klinisk innebörd

PEth är en användbar alkoholmarkör. Ett mätbart värde ger starkt stöd för att det har funnits etanol i blodet, oftast för att personen själv har druckit. Det säger däremot inte säkert hur mycket eller när. Provet kan inte heller på egen hand fastställa ett konsumtionsmönster eller en beroendediagnos. För att förstå svaret behöver man veta vad som hänt före provtagningen.

Fosfatidyletanol (PEth) bildas från fosfatidylkolin med hjälp av enzymet fosfolipas D när etanol finns närvarande. I blod mäts vanligen PEth 16:0/18:1, som finns i de röda blodkropparna, erytrocyterna. I Sverige anges halten i µmol/L, med tolkningsgränserna 0,05 och 0,30 µmol/L. PEth kan också följa med en blodtransfusion. Snozek 2026a. Om blodprovet innehåller etanol kan PEth bildas även efter provtagningen. Beck 2021.

Om provsvaret inte stämmer med personens uppgifter om alkoholintag behöver man gå igenom både analysen och omständigheterna kring provtagningen: analysmetod, enhet, tidigare provsvar, transfusioner och hur provet har hanterats. Ett korrekt analysresultat kan förekomma även när personen inte har druckit under den period som diskuteras. Ofta avgörs tolkningen av två saker: dels tidigare provsvar och hur lång tid som har gått sedan dess, dels om värdet ligger så nära en gräns att mätosäkerheten spelar roll.

Vanliga förklaringar och vad underlaget visar

Förklaring	Vad studierna visar	Vad som behövs för att pröva förklaringen
”Jag drack bara vid ett tillfälle”	I de kontrollerade försök jag har gått igenom: högst 0,131 µmol/L som exakt tabellvärde efter cirka 35 g etanol, från ett startprov under angiven detektionsgräns, och omkring 0,2 µmol/L efter 67 g, avläst ur en figur där startprovets detektionsgräns inte anges. I det första fallet kan en senare topp ha missats, eftersom fler prov inte togs samma dag. Jag har inte hittat något fall över 0,30 µmol/L från ett negativt startprov, men försöken är få och små och anger ingen övre gräns.	Dos, tid från intag till prov och tidigare provsvar
”Det är kvar sedan innan jag slutade”	Halveringstider från 0,79 till 20,8 dagar har rapporterats; båda yttervärdena kommer från ett engångsförsök med 14 dagars uppföljning. I avgiftningsstudier med upprepade prov och markörkontroll var spannet 3,67–10,4 dagar. Efter höga startvärden har PEth legat kvar över 0,284 µmol/L mer än sex veckor efter första provet och över 0,028 µmol/L drygt nio veckor efter uppgivet sista intag, och två patienter hade 0,87 och 0,95 µmol/L efter 19 dygn i slutenvård.	Ett startvärde eller två prov med känt mellanrum, och kontroll av abstinensen
”Jag dricker bara lite”	Stor överlapp mellan uppgivet intag och PEth. Hos 36 öppenvårdspatienter, med självrapporterat intag och upprepade observationer per person, hade de med PEth under 0,05 µmol/L uppgett 0–300 g etanol på två veckor och de med minst 0,30 µmol/L 192–1 270 g. Tidigare drickande kan ha bidragit.	Kompletterande markörer och upprepade prov
Blodtransfusion	Efter en enda erytrocytenhet var de högsta värdena hos mottagaren 0,085 och 0,119 µmol/L i två studier, och ingen nådde 0,30 µmol/L. Det är de högsta uppmätta värdena, inget tak. Efter levertransplantation med 1–24 enheter nådde 37 av 76 minst 0,014 µmol/L, som mest 0,113 µmol/L, och ingen låg över 0,028 µmol/L efter 14 dagar.	Datum, antal enheter och helst ett prov före
Bildning i provröret	Med 2 g/L etanol tillsatt och 48 timmar i rumstemperatur bildades 0,03–0,08 µmol/L i provrör. I samma försök gav blodfläckssystem utan enzymhämmare 0,02–0,12 µmol/L i 8 av 20 prov (Mitra), upp till 1,04 µmol/L (HemaXis) och 0,83–2,02 µmol/L (Capitainer), medan filterpapper och system med hämmare inte gav någon mätbar bildning. Hur ofta det påverkar rutinprov är okänt.	Etanolhalt vid provtagningen, transporttid, temperatur och provsystem
Förvaring och transport	Kan ge för lågt värde. Efter tio dygn i rumstemperatur låg enskilda prov på 43–118 procent av startvärdet, och flytande blod som stått en till två veckor i kyla innehöll i genomsnitt två tredjedelar av halten i torkade blodfläckar tagna samtidigt. Innehåller provet etanol kan värdet i stället stiga.	Provtyp, provrör, temperatur och tid till analys
Munskölj och handsprit	I två studier med kapillära blodfläckar nådde ingen av de 15 deltagarna i vardera studien 0,028 µmol/L. I andra försök har 0,052 och 0,070 µmol/L uppmätts, med oklar orsak. Någon högsta nivå vid vardagsexponering är inte fastställd, men det betyder inte att vilken halt som helst kan förklaras av sådan exponering.	Exponeringens omfattning, provtyp och startprov
Tarmjäsningssyndrom	En fallrapport över 2 000 ng/mL (cirka 2,8 µmol/L om det gäller PEth 16:0/18:1) och två på 300 och 119 ng/mL. I ingen av dem har endogen etanolproduktion verifierats under kontrollerad observation.	Specialistutredning
Läkemedel	Underlaget är cellförsök. Inga studier visar att ordinerade läkemedel höjer PEth hos patienter. Zoloft oral lösning innehåller cirka 0,36 g etanol per 50 mg-dos, enligt FASS mindre än i 10 ml öl, vilket inte visar att den förklarar ett visst PEth-värde. Läkemedel som minskar drickandet sänker PEth, men att något läkemedel sänker PEth vid oförändrat intag är inte visat.	Läkemedelslista och beredningsform
Anemi eller hemolys	Kan ge lägre PEth. Omräkning i provrör till standardiserad hematokrit höjde värdena med i genomsnitt cirka 15 procent, och i ett annat försök steg PEth med cirka 0,1 µmol/L per fem procentenheter hematokrit vid 1,0–1,5 µmol/L. Försöken visar inte hur PEth förändras hos en enskild person.	Blodbild och hemolysmarkörer

Siffrorna gäller de undersökta personerna och beskrivs närmare i avsnitten nedan.

01Vad har mätts?

Kontrollera vilken PEth-form som analyserats, provmaterial, enhet, kvantifieringsgräns och provhantering.

02Varifrån kommer PEth?

Beakta egen etanolexponering, även före den uppgivna abstinensen, blodtransfusion och eventuell bildning efter provtagningen.

03Vad betyder svaret?

Väg ihop anamnes, tidsförlopp och övriga fynd. Koncentrationen ensam ger varken en bestämd dos eller en diagnos.

PEth skiljer inte etanol som tillförts utifrån från etanol som bildats i kroppen. En misstänkt endogen källa behöver undersökas särskilt.

Analys, enheter och beslutsgränser

PEth analyseras med masspektrometri i helblod. Det finns flera PEth-former, så kallade homologer. Resultat för olika homologer, total-PEth eller olika slags provmaterial kan inte utan vidare jämföras med varandra.

Studier från tiden före omkring 2010 mätte ofta total-PEth med HPLC. I parade prov från förare i ett kanadensiskt alkolåsprogram utgjorde PEth 16:0/18:1 i genomsnitt cirka 45 procent av total-PEth (r² över 0,86). Äldre värden i µmol/L går därför inte att jämföra direkt med dagens gränser för PEth 16:0/18:1. Marques 2011. I obduktionsblod från storkonsumenter har 48 olika PEth-homologer identifierats. Gnann 2010, sammanfattning.

I Sverige rapporteras PEth i µmol/L. För PEth 16:0/18:1 motsvarar 1 µmol/L ungefär 703 ng/mL. Värdet i ng/mL delas med 703 för att få µmol/L. I artikeln anges studiernas värden i originalenheten, med en avrundad svensk motsvarighet inom parentes eller i en egen tabellkolumn. Helander och Hansson 2023a.

PEth 16:0/18:1, µmol/L	Ungefärlig motsvarighet, ng/mL
0,028 µmol/L	20 ng/mL
0,050 µmol/L	35 ng/mL
0,284 µmol/L	200 ng/mL
0,30 µmol/L	211 ng/mL

Enligt Karolinska Universitetslaboratoriet talar värden under 0,05 µmol/L för inget eller endast sporadiskt intag. Värden över 0,30 µmol/L kan tala för mer omfattande, regelbundet intag. Sambandet med konsumerad mängd är inte entydigt: alkoholintag kan förekomma även vid låga värden, och ett värde i mellanområdet garanterar inte måttlig konsumtion. Gränserna hjälper till vid tolkningen men ger varken en diagnos eller en bestämd dos för den enskilda personen. Karolinskas laboratorieanvisning.

Baselkonsensus använder i stället gränserna 20 ng/mL (0,028 µmol/L) och 200 ng/mL (0,284 µmol/L), som alltså skiljer sig något från de svenska. Skilj också på kvantifieringsgräns och klinisk beslutsgräns. Kvantifieringsgränsen är den lägsta halt som laboratoriet kan mängdbestämma tillräckligt säkert. Ett svar under den gränsen betyder inte att koncentrationen är noll. Vid små gränsöverskridanden eller förändringar behöver mätosäkerheten vägas in, gärna i samråd med laboratoriet. Baselkonsensus 2022, Walther 2026.

Mätosäkerhet och skillnader mellan laboratorier

När svar från olika laboratorier jämförs tillkommer skillnader i kalibrering. I Equalis externa kvalitetssäkring låg variationskoefficienten mellan laboratorierna länge kring 20 procent, oavsett koncentration. För de svenska laboratorierna sjönk den från över 20 procent 2018 till omkring 12 procent 2021–2022, i intervallet 0,05–3,3 µmol/L. Helander och Hansson 2023a, figur 3–4.

Ett patientprov med målvärdet 0,05 µmol/L rapporterades som allt från 0,03 till 0,07 µmol/L av 23 laboratorier i fem länder. När samma blindade prov skickades ut två gånger i samma omgång skilde sig ett laboratoriums två svar oftast mindre än 10 procent, men hos fem laboratorier var skillnaden 12–34 procent. Under de två sista redovisade åren avvek 79–91 procent av deltagarna högst 20 procent från medelvärdet; bland de svenska laboratorierna var andelen 79–100 procent. Helander och Hansson 2023a.

De kvantifieringsgränser som laboratorierna angav varierade från 0,002 till 0,05 µmol/L. Helander och Hansson 2023a. Det laboratorium som Bjerner och medarbetare arbetade vid angav en analytisk variationskoefficient på 8,7 procent, beräknad från interna kontrollprov. Bjerner 2026, metod.

Tabellen visar vad sådan spridning motsvarar vid de två svenska beslutsgränserna, om mätfelen är normalfördelade, oberoende och saknar systematisk avvikelse. Den är ett räkneexempel och ingen tolerans för ett visst laboratorium.

Antagen variationskoefficient	Beräknad spridning kring ett antaget sant värde på 0,05 µmol/L (95 procent)	Beräknad spridning kring ett antaget sant värde på 0,30 µmol/L (95 procent)	Skillnad mellan två oberoende mätningar som överstiger den analytiska variationen
8,7 % (ett laboratoriums interna kontroll)	0,041–0,059 µmol/L	0,25–0,35 µmol/L	cirka 24 %
12 % (svenska laboratorier 2021–2022)	0,038–0,062 µmol/L	0,23–0,37 µmol/L	cirka 33 %
20 % (tidigare spridning mellan laboratorier)	0,030–0,070 µmol/L	0,18–0,42 µmol/L	cirka 55 %

Vid 20 procent motsvarar spridningen kring 0,05 µmol/L ungefär det som faktiskt uppmättes för patientprovet med det målvärdet.

Beräkningarna är egna (1,96 × CV respektive 1,96 × √2 × CV). En systematisk avvikelse hos ett visst laboratorium syns inte i dessa tal och påverkar upprepade prov från samma laboratorium på samma sätt. Ett svar på 0,32 µmol/L från ett laboratorium och 0,28 från ett annat behöver därför inte betyda att halten skiljer sig. Det omvända gäller också: ett rapporterat värde blir inte lägre än 0,30 för att det ligger inom spridningen, och en ökning som är större än den analytiska variationen visar inte i sig att personen har druckit igen. Det analyserande laboratoriet kan uppge sin aktuella mätosäkerhet.

Tabellens procentsatser kommer från två olika slags mätningar. Siffran 8,7 procent är ett laboratoriums egen variation, mätt med kontrollprov. Siffrorna 12 och 20 procent är spridningen mellan laboratorier i extern kvalitetssäkring, och där ingår också skillnader i kalibrering. På raderna för 12 och 20 procent gäller den sista kolumnen därför två prov från olika laboratorier, och på raden för 8,7 procent två prov från samma laboratorium. För ett enskilt laboratorium är det dess egen mätosäkerhet som gäller, och den är oftast mindre än spridningen mellan laboratorier.

I en internationell jämförelse skickades tolv mikroprov av blod, de flesta av färskt patientblod, till 16–20 laboratorier i tre omgångar. Proven var torkade utom hos ett laboratorium, vars system inte torkar blodet. Målvärdena låg mellan 16 och 478 ng/mL (0,023–0,68 µmol/L). Efter att avvikande resultat tagits bort var variationskoefficienten mellan laboratorierna 22–25 procent, med ett spann på 15–34 procent för de enskilda proven. De avvikande resultaten låg på 50–400 procent av målvärdet. Bara 58–73 procent av svaren låg inom 20 procent från medelvärdet. Sex laboratorier kunde inte mängdbestämma alla prov, eftersom halterna låg utanför deras kalibrerade mätområde: den högsta nedre gränsen var 21 ng/mL och den lägsta övre 200 ng/mL. Några andra kunde mäta värden under 20 ng/mL men rapporterade dem bara som under rapporteringsgränsen. Författarna rekommenderar att kvantifieringsgränsen ligger på högst halva den lägre beslutsgränsen. Bantle 2025.

Vid kapillär provtagning kan provsystemet ha betydelse. I ett laboratorieförsök, främst med spetsat poolat blod, blev PEth 17–22 procent för lågt när prov från ett volymetriskt system (Mitra) kvantifierades mot kalibrering för pappersbaserade kort (Whatman eller Capitainer), och 18–27 procent för högt i den omvända kombinationen. Kalibrering för samma provsystem minskade felet till små avvikelser. Hose 2025b. Vid stansning ur vanligt filterpapper hade blodmängden i stansen en variationskoefficient på 23–28 procent. Beck 2018.

Laboratoriets rapporteringsgräns påverkar hur många svar som blir positiva. Vid det ena laboratoriet i en amerikansk studie var 15,8 procent av 6 044 prov positiva vid gränsen 10 ng/mL och 13,4 procent vid 20 ng/mL. Snozek 2026b, tabell 1.

I en översikt från 2022 konstaterade en grupp rättstoxikologer att det saknades referensmaterial för PEth som var certifierat av nationella metrologiinstitut, och att en leverantör hade fått återkalla referensmaterial för PEth 16:0/18:2. De föreslog att ett resultat som kan få negativa följder för den undersökte, till exempel vid prövning av körkort eller i familjerättsärenden, prövas mot beslutsgränsen med en ensidig säkerhetsmarginal som räknas fram ur laboratoriets egen kombinerade mätosäkerhet (täckningsfaktor 1,645). Artikelns egna räkneexempel ovan är tvåsidiga (1,96). Luginbühl 2022, avsnitt 4.6 och 4.12. I en senare laboratoriejämförelse, med Luginbühl som medförfattare, drogs den motsatta slutsatsen: eftersom gränserna 20 och 200 ng/mL bygger på experimentella studier anser författarna att mätosäkerheten redan ingår, och att någon marginal inte behöver läggas till. Någon samsyn finns alltså inte. Bantle 2025, diskussion.

Hur vanliga är olika nivåer?

I den norska befolkningsstudien HUNT4 mättes PEth 16:0/18:1 i helblod hos 24 654 vuxna mellan 2017 och 2019. Av de 24 574 som också svarade på frågorna om alkohol låg 61,2 procent under kvantifieringsgränsen 0,030 µmol/L, 34,2 procent mellan 0,030 och 0,300 µmol/L och 4,6 procent över 0,300 µmol/L. Den 95:e percentilen var 0,345 µmol/L för män och 0,221 µmol/L för kvinnor. Bland åldersgrupperna var den 95:e percentilen störst i gruppen 50–69 år, 0,376 µmol/L. Uppgifterna gäller ett enda prov per person, i en norsk region, hos de 44 procent av 56 044 deltagare som lämnade blodprov för PEth. De säger inte hur vanligt det är i Sverige. Skråstad 2023, resultat och supplementtabell 1.

Vid två svenska sjukhuslaboratorier, som vart och ett analyserar mer än 60 000 prov om året, fördelade sig svaren så här. Vid Karolinska låg 44,5 procent under 0,05 µmol/L, 24,3 procent mellan 0,05 och 0,30, 19,3 procent mellan 0,30 och 1,0, 11,7 procent mellan 1,0 och 5,0 och 0,2 procent över 5,0 µmol/L. Vid Skåne var motsvarande andelar 50,4, 22,8, 16,2, 10,3 och 0,3 procent. Enstaka värden var högre än 10 µmol/L. Det är andelar av beställda prov, tagna på personer där någon redan haft skäl att beställa analysen. Helander och Hansson 2023a, figur 2.

En registerstudie från Stockholm omfattade 46 406 personer som hade fått PEth analyserat i vården 2012–2020. Vid det första provet låg 42 procent under 0,05 µmol/L, 24 procent mellan 0,05 och 0,30 och 34 procent över 0,30 µmol/L. Hos 244 personer (0,5 procent) var värdet högre än 5,0 µmol/L. Materialet kan delvis bygga på samma laboratorium som siffrorna ovan och är därför ingen oberoende bekräftelse. Även bland dem som saknade diagnos för leversjukdom eller alkoholbrukssyndrom låg 13 procent över 0,30 µmol/L. Omvänt låg cirka 14 procent av dem med diagnoskoden alkoholrelaterad leversjukdom under 0,05 µmol/L (154 av 1 122). Det är min beräkning utifrån tabell 1: i studiens grupp med alkoholrelaterad leversjukdom ingick också 854 patienter med misstänkt metabol fettlever, som fördes dit just för att de hade PEth över 0,30, och de räknas här bort. Som för laboratoriesiffrorna ovan gäller andelarna personer som någon hade skäl att testa. Vaz 2025, resultat och tabell 1.

Hos 300 schweiziska blodgivare hade alla tolv som uppgav att de inte drack PEth under 10 ng/mL (0,014 µmol/L). Bland de 214 som utifrån AUDIT-C, en kort enkät om alkoholvanor, räknades som måttliga konsumenter låg 95 procent på högst 112 ng/mL (0,16 µmol/L), men två hade 414 och 619 ng/mL (0,59 och 0,88 µmol/L) och uppgav samtidigt 2,1 respektive 7,8 g etanol om dagen. Författarna bedömde själva de två fallen som klar underrapportering; den bedömningen bygger på PEth och är inte oberoende verifierad. Omvänt låg PEth under 10 ng/mL hos några som enligt AUDIT-C, som gäller det senaste året, drack för mycket. Schröck 2017b, tabell 1 och diskussion.

I ett amerikanskt sjukhusnätverk hade 40 procent av 4 892 testade patienter PEth minst 20 ng/mL och 22 procent över 200 ng/mL (0,28 µmol/L). Nadella 2026. Bland 177 patienter i akut psykiatrisk slutenvård i Norge hade sex av 32 som uppgav att de inte druckit den senaste veckan minst 0,03 µmol/L, som högst 0,22 µmol/L. Omvänt låg sex av 27 med alkoholdiagnos under 0,30 µmol/L. Självrapporten gällde bara den senaste veckan, kortare än den period PEth speglar. Finanger 2022.

Dos–respons och individuella extremvärden

Det finns ingen tillförlitlig formel som räknar om ett enskilt PEth-värde till gram alkohol. Koncentrationen beror bland annat på tidigare PEth, hur mycket och när personen har druckit, hur snabbt PEth bildas och försvinner och när provet tas.

I Helanders studie av 36 öppenvårdspatienter i behandling för att minska sitt alkoholintag motsvarade en ökning av det rapporterade intaget med cirka 20 g etanol per dag i genomsnitt en ökning av PEth 16:0/18:1 med cirka 0,10 µmol/L. Med bara den första observationen från varje person motsvarade omkring 30 g per dag samma genomsnittliga förändring. Helander 2019a, figur 3 och diskussion.

Bland observationerna med PEth under 0,05 µmol/L hade deltagarna rapporterat 0–300 g etanol under de två föregående veckorna, och bland dem med minst 0,30 µmol/L 192–1 270 g. Grupperna skilde sig i genomsnitt, men den lägsta uppgiften i den höga gruppen understeg den högsta i den låga. Intagen var självrapporterade, och tidigare drickande kan ha bidragit. Helander 2019a, resultat och figur 2.

I HUNT4 jämfördes PEth med uppgivet antal enheter per dag, där en enhet motsvarade cirka 12 g etanol.

Uppgiven konsumtion	Antal	5:e percentil, µmol/L	Median, µmol/L	95:e percentil, µmol/L
0 enheter per dag	5 311	under 0,030	under 0,030	0,054
0,01–1,00 enheter per dag	16 693	under 0,030	under 0,030	0,274
1,01–2,00 enheter per dag	1 109	under 0,030	0,167	0,737
2,01–3,00 enheter per dag	112	0,034	0,299	0,846
Mer än 3 enheter per dag	30	under 0,030	0,373	2,648

1 319 av de 24 574 saknade uppgift om antal enheter per dag och finns inte med i tabellen. I gruppen med 0,01–1,00 enheter per dag låg den 95:e percentilen på 0,274 µmol/L, och i gruppen med mer än tre enheter låg den 5:e percentilen under kvantifieringsgränsen. Tabellen visar percentiler och inte lägsta och högsta värde, så enskilda värden kan ligga utanför intervallen. Bland de 2 973 som på en annan fråga svarade att de inte druckit alls det senaste året, eller aldrig, låg även den 95:e percentilen under kvantifieringsgränsen. Konsumtionen är självrapporterad och kan vara underskattad, och gruppen med mer än tre enheter per dag bestod av 30 personer. Skråstad 2023, supplementtabell 2 och tabell 1.

I en norsk studie förde 62 friska frivilliga dagbok över sitt alkoholintag varje dag i två veckor. En enhet motsvarade cirka 13 g etanol. En ökning med en enhet om dagen motsvarade i genomsnitt 0,050 µmol/L högre PEth (95 % KI 0,040–0,060). Spridningen var ändå stor. De 14 som låg under 0,030 µmol/L efter två veckor hade druckit 0–1,7 enheter om dagen. De tre som låg på minst 0,30 µmol/L hade druckit 3,9–8,3 enheter om dagen. Av de 15 som drack mer än tre enheter om dagen kom bara tre över 0,30 µmol/L. En deltagare som noterade 2,5 enheter under hela perioden hade aldrig mätbart PEth. Finanger 2024, resultat och tabell 2.

Walther och medarbetare följde 115 alkoholberoende patienter i Sverige i 14 veckor, med dryckesdagbok hela tiden. Vid vecka 6 var medianen för PEth 0,32, 0,51 och 0,77 µmol/L vid ett uppgivet intag under de två föregående veckorna på 0–49, 50–99 respektive 100–142 g etanol om dagen. Andelen med minst 0,30 µmol/L var 52 procent bland dem som uppgav under 50 g om dagen, 84 procent vid 50–99 g och 100 procent vid 100–142 g. I alla tre grupperna låg 93–100 procent på minst 0,05 µmol/L. Författarna bedömde att intaget i den lägsta gruppen sannolikt hade underrapporterats, och deltagarna hade börjat studien med höga värden. Dagboksuppgifterna stämde betydligt bättre med PEth än uppgifter i efterhand (rs omkring 0,55 mot 0,23). Walther 2015, figur 5 och tabell 3–4.

I en svensk behandlingsstudie med 181 patienter som siktade på kontrollerat drickande skilde ett PEth på omkring 0,19–0,23 µmol/L bäst mellan minst och färre än tio standardglas i veckan under de två föregående veckorna. Med alla besök sammanslagna var gränsen 0,22 µmol/L, med sensitiviteten 0,81 och specificiteten 0,66. En högre gräns som 0,30 µmol/L ger färre falskt positiva och fler falskt negativa. Hur många med lägre konsumtion som skulle ligga över just 0,30 redovisas inte; författarna skriver bara att den gränsen ger många falskt negativa men liten risk för falskt positiva. Hammarberg 2024, figur 5.

Yttervärdena går åt båda hållen. Bland 279 svenska 50-åriga män som alla uppgav 10–15 g alkohol om dagen spände PEth från under 0,005 till 1,40 µmol/L. Analysen gjordes i frysta erytrocyter som sparats i upp till 19 år, och resultaten räknades om till helblod med en antagen hematokrit på 45 procent. Uppgifterna om intag gällde det senaste året, och författarna bedömde att intaget i genomsnitt hade underrapporterats. Lakso 2019. En patient som inför avgiftning uppgav omkring 20 standardglas om dagen hade fem dygn efter sista glaset 138,5 ng/mL (0,20 µmol/L) i torkat venöst blod, alltså under 0,30 µmol/L. Fyra andra patienter med liknande uppgivet intag den senaste månaden (476–637 standardglas mot hans 567) låg på 510–1 145 ng/mL (0,72–1,6 µmol/L) i samma provtyp. Författarna fann inget signifikant samband mellan uppgivet intag och PEth. Luginbühl 2019, tabell 1 och 4.

I en amerikansk kohort med steatotisk leversjukdom hade fyra av sju som uppgav ett genomsnittligt intag över 50–60 g om dagen PEth under 25 ng/mL (0,036 µmol/L). Intaget gällde genomsnittet över livet, inte de senaste veckorna. Omvänt uppgav tio av de 15 med minst 200 ng/mL under 20–30 g om dagen. Studien hade dock tagit bort den högsta och lägsta procenten av PEth-värdena före analysen, alltså just yttervärdena. Tavaglione 2025, tabell 2. Bland 282 amerikanska veteraner med hiv låg 18 procent av dem som uppgav riskbruk eller alkoholbrukssyndrom på högst 20 ng/mL, men ingen av dem uppgav tio eller fler glas om dagen. Eyawo 2020. I en stor kohort med personer i riskgrupper för alkohol- eller metabolt relaterad leversjukdom hade enligt sammanfattningen under 1 procent av dem med högt uppgivet intag PEth under 20 ng/mL. Torp 2025, sammanfattning.

Var en gräns bör ligga beror på referensen. Jämfört med fyra veckors transdermal alkoholmätning hos medelålders och äldre med förmaksflimmer skilde omkring 18,5–20 ng/mL (0,026–0,028 µmol/L) mellan amerikansk definition av högkonsumtion och lägre konsumtion, med 81–84 procents sensitivitet och 73–76 procents specificitet, mätt i kapillärt torkat blod. Hahn 2023. I en samanalys av 11 088 personer, främst med hiv, varierade den bästa gränsen mot självrapport från cirka 14 ng/mL i amerikanska studier till cirka 66 ng/mL i afrikanska. Samanalysen bygger delvis på samma kohorter som metaanalysen under Hemoglobin och hematokrit. Murnane 2026.

En del av spridningen kan bero på att människors röda blodkroppar bildar PEth olika snabbt. I tvättade erytrocyter från 31 personer, inkuberade med 50 mmol/L etanol, varierade bildningshastigheten från 0,026 till 0,070 µmol/L per timme. Det är knappt en tredubbling, och omkring 70 procent av variationen förklarades av halten fosfatidylkolin i cellerna (r² 0,70). Hb, EVF och MCV förklarade den inte. Författarna bedömde att variationen är verklig men måttlig och inte ensam förklarar spridningen vid ett visst uppgivet intag. Stenton 2019, tabell 2–3. I helblod från tolv friska personer var skillnaden ungefär dubbel, 0,011–0,025 µmol/L per timme, och i kroppen efter en enda dos ungefär hälften så hög som i provröret. Schröck 2018. I en mindre studie förutsade fosfatidylkolin inte bildningen i helblod, och hos fyra av tio personer skilde sig hastigheten mellan två prov tagna med fyra–fem veckors mellanrum. Stark 2026. Äldre försök med total-PEth visade samma riktning. Aradóttir 2004a, Varga 2002.

Studiernas yttervärden ger ändå hållpunkter. Nedan anges därför både lägsta och högsta rapporterade värden där uppgifterna finns, tillsammans med dos, utgångsvärde och provtagning. Spannet beskriver vad som uppmättes hos deltagarna i just det försöket. Andra personer kan ligga utanför det, och en verklig topp kan ha missats mellan provtagningarna. Det spelar också roll om siffran gäller den högsta uppmätta koncentrationen, ökningen från start eller värdet i det sista provet.

Engångsintag av alkohol

Ett enda alkoholtillfälle kan följas av PEth över 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Det har uppmätts i flera försök, ibland även över 35 ng/mL (0,050 µmol/L). I andra försök har samtliga deltagare legat under 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Hur mycket PEth som fanns före intaget, dosen, provtagningstidpunkten och analysmetoden behöver därför följa med siffrorna. Stöth 2022, Stöth 2023a, Herzog 2023a, Spleis 2025.

En uppmätt topp efter en försöksdos kan innehålla både kvarvarande och nytillkommet PEth. Inte heller skillnaden från start mäter hela nybildningen, eftersom PEth samtidigt kan försvinna. Ett prov nästa morgon besvarar en annan fråga än täta prov under själva försöksdagen.

Höga PEth-värden efter ett negativt startprov

Cirka 0,2 µmol/L (omkring 140 ng/mL) är det högsta observerade exemplet jag har identifierat efter ett enda intag med ett startprov som rapporterats som negativt. Deltagare P10 i Gnanns studie fick 67,2 g etanol vid det första dryckestillfället, och PEth 16:0/18:1 i helblod låg som högst i provet sex timmar efter drickstart. Värdet är avläst ur figur 3, inte ett exakt tabellvärde.

Författarna beskriver startprovet som utan detekterbart PEth. Analysens kvantifieringsgräns var 30 ng/mL (0,043 µmol/L), men detektionsgränsen för PEth anges inte. Startprovet kan därför inte jämställas med ett resultat under en angiven detektionsgräns. Gnann 2012, metod, resultat, tabell 1 och figur 3.

För ett startprov under en angiven detektionsgräns är det högsta exakta värde jag har kunnat belägga 91,9 ng/mL (0,131 µmol/L). Det gäller deltagare 8 i Schröcks studie:

Uppgift	Observation
PEth före intaget	Under detektionsgränsen 10 ng/mL (0,014 µmol/L), enligt figur 2
Alkoholintag	110 mL vodka, 40 volymprocent, motsvarande cirka 35 g etanol beräknat från dryckesvolymen
Högsta uppmätta PEth 16:0/18:1	91,9 ng/mL (0,131 µmol/L) vid åttatimmarsprovet, dagens sista prov

Startprovet framgår av figur 2; dosen, toppvärdet och provtillfället anges i tabell 1. Resultattexten räknar tiden från försöksstart. Exakt tid från sista klunken anges inte. En senare topp kan också ha missats eftersom fler prov inte togs samma dag. Schröck 2017a, metod, tabell 1, figur 2 och resultat.

Om ”negativt” i stället betyder under 0,05 µmol/L är den högsta exakta tabelluppgift jag har kunnat knyta till den avgränsningen 122 ng/mL (0,174 µmol/L). Det gäller deltagare 1 i samma studie: startvärdet låg enligt figur 2 mellan 20 och 30 ng/mL (0,028–0,043 µmol/L), dosen var 210 mL vodka, cirka 66 g etanol, och toppen uppmättes vid åttatimmarsprovet. PEth var alltså redan påvisbart före intaget. Schröck 2017a, tabell 1, figur 2 och resultat.

Något säkert rekord för hela litteraturen går inte att fastställa. Gnann visar timkurvor för bara fem av elva deltagare. Javors och Hill-Kapturczak redovisar inte individuella toppvärden som kan kopplas till varje negativt startprov. Exemplen ovan visar vad som går att följa i originalen; de anger ingen högsta möjlig PEth-nivå efter ett engångsintag. Gnann 2012, Javors 2016, Hill-Kapturczak 2018.

Studiernas lägsta, högsta och genomsnittliga värden

Sammanställningen gäller PEth 16:0/18:1, om inget annat anges. ”Topp” betyder det högsta värde som hann fångas med studiens provtagningsschema. Siffrorna anger vad som observerades i respektive försök, inte en lägsta eller högsta möjlig nivå för alla människor. Medel och median anges bara när måttet kan identifieras i originalet eller beräknas från redovisade individvärden. En standardavvikelse beskriver spridningen, men anger inte studiens lägsta och högsta observation. När en sådan uppgift saknas står det i sammanställningen.

Tabellen sammanfattar de absoluta koncentrationer som uppmätts efter ett engångsintag. Alla värden gäller PEth 16:0/18:1. Originalenheten ng/mL följs av µmol/L inom parentes. Raderna mäter olika saker och ska inte slås ihop till ett gemensamt dos–responsintervall. Dos, startvärde och provtagning beskrivs för varje studie nedan.

¹ Egna beräkningar från originalens individvärden. Median och standardavvikelse anges i respektive studieavsnitt. För övriga studier saknas ett säkert numeriskt spann att föra in här; även de beskrivs nedan.

PEth som fanns redan före intaget

Schröcks högsta topp var 208 ng/mL (0,296 µmol/L), men personen hade redan 145 ng/mL (0,206 µmol/L) före intaget, trots uppgiven tvåveckorsabstinens. Dosen var 200 mL vodka med 40 volymprocent alkohol, cirka 63 g etanol. Försöket visar därför inte att den dosen ensam byggde upp en koncentration på 208 ng/mL från ett negativt prov. Även i den utvalda niopersonersgruppen kunde PEth finnas kvar före försöket. Personen med toppvärdet 122 ng/mL (0,174 µmol/L) hade 20–30 ng/mL (0,028–0,043 µmol/L) före intaget och fick 210 mL vodka, cirka 66 g etanol. Toppen fångades vid åttatimmarsprovet. Schröck 2017a, tabell 1, figur 2 och resultat.

En deltagare i Schröcks engångsdosstudie · PEth 16:0/18:1, ng/mL (µmol/L inom parentes)

Före dosen

145 (0,206)

Uppmätt topp

208 (0,296)

208 (0,296 µmol/L)Absolut koncentration

Den totala koncentrationen vid toppen, inklusive det som fanns före dosen.

63 (0,090 µmol/L)Nettoökning

208 − 145 ng/mL. Skillnaden visar ökningen från start. Eftersom PEth också kan försvinna under tiden anger den inte hela nybildningen.

Schröck 2017a, tabell 1 och resultat.

I Javors studie gäller intervallet 12–347 ng/mL summan av två homologer före dosen. Det säger alltså inte vilka nivåer av PEth 16:0/18:1 som dosen gav. Koncentrationen steg efter intaget, men studien redovisar inga toppvärden för PEth 16:0/18:1 efter dosen. Javors 2016.

Javors och Hill-Kapturczak beskriver olika dosförsök, men det framgår inte om några av samma personer deltog i båda. Deras deltagarantal summeras därför inte här. Javors 2016, Hill-Kapturczak 2018.

När tabellen inte stämmer med resultattexten

Schröck anger toppmedelvärdet 88,8 ng/mL (0,126 µmol/L) i resultattexten. De 16 individuella topparna i tabell 1 ger i stället medelvärdet 95,1 ng/mL (0,135 µmol/L). Sammanställningen ovan använder den senare beräkningen och anger det uttryckligen. Textens medelvärde och tabellens toppar ger alltså olika besked. Schröck 2017a, s. 156–157.

Herzog anger medianen 35,2 ng/mL (0,050 µmol/L) när författarna beskriver toppens tidpunkt hos 17 deltagare, med deltagare 6 utesluten. Om samma person tas bort från tabell 1:s toppkolumn blir medianen 33,4 ng/mL (0,048 µmol/L), så urvalet förklarar inte hela skillnaden. Medelvärdet för samma 17 blir däremot exakt 35,2, så författarna har sannolikt angett medelvärdet som median. Sammanställningen ovan använder alla 18 värden i tabellens kolumn för försöksdagens topp; de ger medianen 33,6 ng/mL (0,048 µmol/L). Herzog 2023a, tabell 1 och resultat.

I Spleis studie finns flera avvikelser. Författarna anger medelvärdena 22,18 respektive 25,98 ng/mL (0,032 respektive 0,037 µmol/L). De kan inte återskapas exakt från tabell 2:s maxkolumner. För en deltagare vid andra tillfället anges dessutom ”max” till 17,5 ng/mL (0,025 µmol/L), trots att dag-tre-provet är 19,8 ng/mL (0,028 µmol/L). Därför beskriver medelvärdena ovan just tabellens maxkolumner, som inte säkert motsvarar varje deltagares högsta värde under hela uppföljningen. Orsaken till avvikelserna framgår inte. Författarna skriver också att några enskilda PEth-resultat uteslöts som orimliga, men det framgår inte vilka värden det gällde eller exakt hur urvalet gjordes. Det begränsar möjligheten att kontrollera resultaten. Spleis 2025, s. 592–594 och tabell 2.

Spleis uppger också 33,0 g som lägsta dos som gav ett värde över 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Motsvarande lägsta dos i tabellen är 33,4 g. Även med en rättad siffra handlar det om den lägsta observerade dosen bland dessa deltagare. Den fastställer ingen minsta dos som behövs för att någon ska passera gränsen, och ingen dos som garanterar ett positivt prov. Spleis 2025, resultat och tabell 2.

Första intaget i försök med flera dosdagar

Aboutara och medarbetare undersökte 75 personer som instruerades att dricka 20 g etanol per kväll under tre kvällar, hemma. Bara provet efter den första kvällen beskriver det första intaget utan bidrag från de senare försöksdoserna. PEth låg under 7 ng/mL (0,010 µmol/L) vid start, men var hos många fortfarande detekterbart.

Nästa morgon kunde PEth 16:0/18:1 i kapillära torkade blodfläckar mängdbestämmas hos 30 av 75: 8,9–21,5 ng/mL (0,013–0,031 µmol/L), medel 11,6 ng/mL (0,017 µmol/L) och standardavvikelse 2,9 ng/mL (0,004 µmol/L). Hela spannet, medelvärdet och standardavvikelsen gäller bara dessa 30. De övriga 45 låg under kvantifieringsgränsen 8,6 ng/mL (0,012 µmol/L); deras koncentration var inte därmed noll. En av 75 låg över 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Provet visar inte vilka toppar personerna nådde under kvällen eller natten. Försöksdosen dracks utan uppsikt och tiden till morgonprovet varierade. Aboutara 2023, metod och tabell 2–3.

Gnanns femdagarsförsök började med en dos på 49,6–140 g etanol, anpassad för att nå ungefär 1 g/kg i blodet. En timme efter att drickandet började låg tio av elva på 45–138 ng/mL (0,064–0,196 µmol/L), enligt artikelns abstract. Den elfte hade ännu inget mängdbestämbart PEth. Ett medelvärde för just entimmesprovet anges inte. Två deltagare hade redan 109 respektive 37 ng/mL (0,155 respektive 0,053 µmol/L) före försöket; de övriga låg under kvantifieringsgränsen 30 ng/mL (0,043 µmol/L). Gnann 2012, abstract, metod och resultat.

Vid 20 timmar, före nästa försöksdos, låg samtliga elva på 31–140 ng/mL (0,044–0,199 µmol/L). Supplementets individvärden ger medel 57,5 ng/mL (0,082 µmol/L), median 47 ng/mL (0,067 µmol/L) och standardavvikelse 31,1 ng/mL (0,044 µmol/L). Det är egna beräkningar för ett gemensamt provtillfälle, inte statistik över varje deltagares topp. Värdet 140 tillhörde den person som började på 109 ng/mL. Hos de nio med startvärden under 30 ng/mL (0,043 µmol/L) var 20-timmarsvärdena i stället 31–68 ng/mL (0,044–0,097 µmol/L), medel 46,4 ng/mL (0,066 µmol/L), median 44 ng/mL (0,063 µmol/L) och standardavvikelse 13,8 ng/mL (0,020 µmol/L). Gnann 2012, supplement S1, raderna 0 och 20 h.

En deltagare, P9, fick 91,2 g etanol första dagen och inga fler försöksdoser. Han fortsatte lämna prov. I supplementet anges 33, 35 och 30 ng/mL (0,047, 0,050 respektive 0,043 µmol/L) vid 20, 44 och 68 timmar. Men figur 3 visar högre värden redan under första dagen. De tidiga proven saknas i supplementets siffertabell. 35 ng/mL är därför inte personens högsta uppmätta värde efter engångsintaget, och något exakt toppvärde går inte att ange från tabellen. Gnann 2012, tabell 1, figur 3 och supplement S1.

Gnanns avhandling innehåller dessutom ett försök med fyra personer som drack under tio dagar. Efter en uppgiven veckas abstinens fick de 70,4–96,0 g etanol per dag och hade redan 38–85 ng/mL (0,054–0,121 µmol/L) vid start. Några hade också deltagit i femdagarsförsöket. Förloppen visas som kurvor, men något exakt spann eller medelvärde efter enbart första dosen anges inte. Avhandlingens redovisning av femdagarsförsöket är samma material som i artikeln från 2012 och räknas inte som en ny bekräftelse. Gnann 2011, metod 3.5–3.6 och resultat 4.5–4.6.

Simons modellstudie från 2025 använder också data från en femdagarsserie: 17 personer fick 0,40 eller 0,80 g etanol/kg kroppsvikt per dag. Provtagningen första dagen skedde före nästa försöksdos och är därför relevant för frågan om ett enstaka intag. Huvudartikeln och supplementets tabeller anger dock inget exakt toppspann, medelvärde eller någon median för just dag ett. Kurvorna innehåller både mätpunkter och modellberäkningar. Vissa saknade mätvärden har ersatts av statistiska skattningar. Modellernas toppar används därför inte här som uppmätta individvärden. Elva av de 17 hade även deltagit i den tidigare engångsstudien av Hill-Kapturczak. Deltagargrupperna överlappar alltså delvis. Simon 2025, metod, resultat och datatillgänglighet.

Ett konferensbidrag med tio deltagare

Dengiz och medarbetare rapporterade ett försök med tio personer som fick 0,50 g etanol/kg kroppsvikt. Före intaget var PEth i medeltal 14,41 ng/mL (0,020 µmol/L). Efter intaget anges medelvärdet 13,68 ng/mL (0,019 µmol/L), men abstractet klargör inte vilket provtillfälle eller vilka observationer det medelvärdet omfattar. Individuella yttervärden redovisas inte. Studien avbröts i förtid efter jordbävningarna i Turkiet 2023 och en deltagare lämnade efter andra dagen. Det går därför inte att använda det angivna medelvärdet som ett toppvärde eller som belägg för att engångsintaget inte gav någon PEth-bildning. Författarna föreslår en lägre beslutsgräns för att upptäcka enstaka intag. De redovisade uppgifterna räcker däremot inte för att bedöma hur mycket en sådan sänkning skulle förbättra upptäckten eller vilka felklassificeringar den skulle medföra. Underlaget är ett konferensabstract, inte en fullständig artikel. Dengiz 2024, TIAFT AB P-12, s. 368.

Vad går det att säga om ett enskilt intag?

Försöken visar att engångsintag kan följas av värden över vissa beslutsgränser, men de ger ingen formel som förutsäger en enskild persons provsvar. Ett lågt värde utesluter inte ett intag, och ett högre värde efter dosen behöver inte ha bildats enbart av den dosen. För små studier blir även lägsta och högsta värdet beroende av vilka som deltog och vilka observationer som togs med.

Provhanteringen spelar också roll. I Herzogs försök diskuterades möjlig PEth-bildning medan blodfläckarna torkade, och deltagarna var oövervakade under natten. Även Spleis och Stöth 2023a tog prov medan etanol fanns kvar. Utifrån Becks provhanteringsförsök är fortsatt bildning efter provtagningen en metodfråga att beakta också där. Det är däremot inte visat att den förklarar de uppmätta värdena i dessa försök. Herzog 2023a, Spleis 2025, Stöth 2023a, Beck 2021.

Provtagningsschemat kan samtidigt missa en senare topp. Stöths sju deltagare med låga startvärden hade alla sitt högsta värde i sista provet. Hos Schröck nådde 13 av 16 sin uppmätta topp vid åttatimmarsprovet, som var dagens sista. Studiernas koncentrationer ska därför läsas tillsammans med hur och när proverna togs. Stöth 2023a, Schröck 2017a.

Hos Schröcks utvalda nio deltagare kunde PEth påvisas i 3–12 dagar med detektionsgränsen 10 ng/mL (0,014 µmol/L). Tre var fortfarande positiva vid sista provet dag tolv. Det anger varken deras sista möjliga detektionsdag eller hur länge de låg över en svensk klinisk beslutsgräns. Schröck 2017a.

Värden över 0,30 µmol/L efter ett enda intag

I de kontrollerade försök som redovisas här har jag inte hittat något dokumenterat individfall över 0,30 µmol/L (211 ng/mL) efter ett enda intag från ett rapporterat negativt startprov. Det högsta identifierade exemplet är värdet kring 0,2 µmol/L som kan avläsas ur Gnanns figur, med den osäkerhet om startprovet som beskrivs ovan. Gnann 2012, Schröck 2017a.

Det räcker inte för att säga hur ovanligt ett högre värde skulle vara. Flera studier saknar individuella toppvärden eller ett tillräckligt tydligt startprov. Doserna och provtagningen skiljer sig åt, och vissa publikationer bygger på samma deltagare. Underlaget ger därför varken en tillförlitlig sannolikhet eller en säker övre gräns efter ett enstaka intag. Javors 2016, Hill-Kapturczak 2018, Lopez-Cruzan 2018.

När PEth redan är förhöjt före intaget kan provet efteråt innehålla ett betydande bidrag från tidigare drickande. Ett sådant värde visar inte hur mycket just det senaste tillfället gav. Hur länge PEth sedan finns kvar behöver också bedömas separat; se halveringstid efter en enda försöksdos.

När någon uppger ett enda dryckestillfälle

”Jag drack bara vid ett tillfälle” säger inget om mängden. För att bedöma förklaringen behöver man veta hur mycket personen drack, under hur lång tid och när blodprovet togs i förhållande till drickandet. Det spelar också roll vad som hände under veckorna dessförinnan. Det senaste tillfället behöver inte vara det enda som bidrar till provsvaret. Gnann 2012, Schröck 2017a.

Ett prov taget före det uppgivna tillfället ger en bättre utgångspunkt än enbart uppgiften om tidigare avhållsamhet. Men ”negativt” måste preciseras: under laboratoriets detektionsgräns, under kvantifieringsgränsen eller under en klinisk beslutsgräns? Ett prov under 0,05 µmol/L kan fortfarande innehålla mätbart PEth. Om provet togs långt före tillfället saknas dessutom uppgifter om vad som kan ha hänt däremellan.

Att ett engångsintag inte kan uteslutas betyder inte att det förklarar det aktuella värdet. Uppgifterna om dos, utgångsvärde och provtagningstid behöver jämföras med vad studierna faktiskt undersökte. Försöken är få och anger ingen biologisk övre gräns, men de ger heller inget stöd för att vilken halt som helst kan komma från ett enda tillfälle.

Vad visar ett nytt prov efter en vecka?

Ett uppföljande PEth-prov efter ungefär en vecka visar hur halten har förändrats mellan proverna. Det kan inte i efterhand fastställa hur många dryckestillfällen som låg bakom det första värdet. En tydlig nedgång är förenlig med att personen har slutat dricka, både efter ett enda tillfälle och efter flera tidigare intag. Den utesluter inte heller nytillkomna intag: halten kan sjunka om det som försvinner överväger det som nybildas. I figur 4 hos Van Uytfanghe visas fallande kurvor hos två deltagare som uppgav nya intag. Den ena kurvan sjönk långsamt; den andra planade ut efter en första nedgång. Van Uytfanghe 2022.

Mätbart PEth efter en vecka visar inte i sig att personen har druckit igen. I Dumitrascus engångsförsök fick en person 0,50 g etanol/kg kroppsvikt. PEth 16:0/18:1 i helblod var 18,05 ng/mL (0,026 µmol/L) ett dygn efter intaget och 7,2 ng/mL (0,010 µmol/L) åtta dygn efter intaget. Båda värdena låg över analysens kvantifieringsgräns 5 ng/mL (0,007 µmol/L), men under den svenska kliniska beslutsgränsen 0,05 µmol/L. Startprovet beskrevs som utan påvisbart PEth, men analysens detektionsgräns angavs inte. Blodetanol och urin-EtG/EtS analyserades vid enskilda besök; det innebär ingen kontinuerlig kontroll av avhållsamheten. Detta försök med en person visar inte hur snabbt halten sjunker hos andra eller hur länge högre värden kan kvarstå. Dumitrascu 2025, metod och supplementets tabell S7.

Om halten stiger eller ligger ungefär still behöver förloppet bedömas närmare. Ett nytt intag är en möjlig förklaring. Man behöver också veta om det första provet togs innan PEth hunnit nå sin topp och om skillnaden är större än analysens mätosäkerhet. Jämförelsen bör göras med samma PEth-form, provmaterial och helst samma laboratorium och metod. En liten förändring nära kvantifieringsgränsen ger sämre grund för slutsatser än en tydlig förändring mellan säkert mätbara halter. En tydlig ökning mellan jämförbara prov, efter den första bildningsfasen, stärker däremot misstanken om nytt alkoholintag under uppföljningen. Även till exempel transfusion och provhantering behöver vägas in. En sådan ökning säger fortfarande inget säkert om antalet tillfällen före det första provet. Det finns ingen allmängiltig regel som säger att PEth måste ha halverats eller blivit negativt efter just sju dagar. Stöth 2023a, Schröck 2017a, White 2025.

Studier av uppföljande prov

Van Uytfanghe och medarbetare mätte PEth 16:0/18:1 i torkat kapillärblod från hemprovtagning med ungefär två veckor mellan proverna. I en prövning inom samma studie jämfördes modellens besked med 74 deltagares egna uppgifter om intag. När målet var att upptäcka alla rapporterade intag identifierade modellen 27 av 44 personer som uppgav att de hade druckit; 17 missades. Känsligheten var då 61 procent och specificiteten 90 procent. Sammanfattningens 89 procent för båda måtten gällde en annan gräns för vad som räknades som intag: fyra alkoholenheter under 14 dagar, med cirka 10 g alkohol per enhet. Det är alltså inte samma sak som att modellen upptäckte 89 procent av alla uppgivna intag. Avhållsamheten kontrollerades inte med någon annan alkoholmarkör. Dessutom uteslöts 21 deltagare med stigande eller nästan oförändrade halter när modellen byggdes. Det begränsar vad den kan säga om ett sådant förlopp hos en ny patient. Van Uytfanghe 2022, metod, tabell 2 och begränsningar.

White och medarbetare prövade en modell för att bedöma avhållsamhet med upprepade prov. Av 29 rekryterade bidrog 23 till modellen; sex hade för låga halter för att tas med. PEth 16:0/18:1 mättes i en erytrocytberedning och avhållsamheten följdes genom deltagarnas egna uppgifter. Två personer uppgav nya alkoholintag, och båda fångades av modellen vid nästa provtagning. Modellen prövades inom samma deltagargrupp, och studien kunde inte fastställa känslighet och specificitet eller hur väl små nya intag upptäcks. Dess 99,9-procentiga prediktionsgräns bygger på simuleringar. Den visar inte att risken för att felaktigt peka ut nya alkoholintag är 0,1 procent hos nya patienter. Studien ger därför inget stöd för ett säkert besked om antalet tidigare dryckestillfällen. White 2025, metod, resultat och diskussion.

Bjerner och medarbetare använde rutinprover av PEth 16:0/18:1 i helblod från 6 989 personer. Halveringstiden beräknades för 3 304 av dem, vars halter sjönk utan att det andra provet rapporterades som negativt. De visade att avrundning och mätosäkerhet kan påverka bedömningen av två prov. Men studiens ”felklassificeringar” avsåg skillnader mot en annan beräkning, en Monte Carlo-simulering. De jämfördes inte med kontrollerade uppgifter om vilka som faktiskt hade druckit. Mer precisa beräkningar löser inte bristen på uppgifter om personens faktiska drickande. Bjerner 2026, metod, tabell 1 och begränsningar.

Bjerner och medarbetare klassade förloppen med en halveringstidsgräns på 13 dagar, som de beskrev som den längsta publicerade. Enskilda skattningar är längre än så: 15 dagar i Becks studie, 15,2 i Bartels och 20,8 i Hill-Kapturczaks. Valet av gräns påverkade resultatet tydligt. Med 13 dagar blev utfallet oklart för 1 117 personer och talade för nytt intag hos 1 228. Med 11 dagar var motsvarande antal 901 och 1 444, och med 9 dagar 612 och 1 733. Studien fastställde inte att en längre halveringstid bevisar ett nytt intag. Bjerner 2026, metod och resultat, Beck 2025, Bartel 2023, Hill-Kapturczak 2018.

Uppföljningen kan alltså hjälpa till att bedöma om utvecklingen är förenlig med avhållsamhet. Den kan inte ensam bekräfta att det första värdet enbart kom från ett engångsintag.

Upprepat intag under flera dagar

Betydande intag med begränsad stegring

I Gnanns försök gavs alkohol under fem dagar med målet att nå en blodalkohol på cirka 1 g/kg. Det avsåg halten i blodet; deltagarna fick inte en dos på 1 g etanol/kg kroppsvikt. Tio personer fullföljde alla fem dagar. I supplementets uppföljningsserie, som börjar vid 20 timmar, låg deras högsta PEth 16:0/18:1 mellan 74 och 237 ng/mL (0,105–0,337 µmol/L). De tidigare proverna under första dagen ingår inte i den tabellen.

Den lägsta av dessa toppar sågs hos en deltagare som fick 67,2 g etanol per dag; den högsta hos en som fick 108,8 g per dag. Båda hade utgångsvärden under kvantifieringsgränsen 30 ng/mL (0,043 µmol/L). Doserna anpassades till varje deltagare. Därför går det inte att rangordna deras biologiska respons bara genom att jämföra antalet gram de fick. Tre som alla fick 67,2 g per dag hade som högst 74, 90 och 110 ng/mL i uppföljningsserien (0,105, 0,128 respektive 0,156 µmol/L). Den som hade 110 är P10, som enligt figur 3 redan låg på omkring 130–140 ng/mL under första dagen. Uppföljningsseriens toppar är alltså inte deltagarnas högsta värden under hela försöket. Gnann 2012, tabell 1 och supplement.

PEth 16:0/18:1 · tio deltagare som fullföljde fem dagar

Deltagare	Etanol, g/dag	Högsta blodalkohol, g/kg	Före, ng/mL (µmol/L)	Högsta i uppföljningsserien, ng/mL (µmol/L)
1	86,4	1,35	109 (0,155)	223(0,317)
2	107,2	1,37	37 (0,053)	157(0,223)
3	108,8	1,41	<30 (<0,043)	237(0,337)
4	67,2	1,03	<30 (<0,043)	90(0,128)
5	56,6	0,99	<30 (<0,043)	97(0,138)
6	49,6	1,11	<30 (<0,043)	121(0,172)
7	76,8	1,23	<30 (<0,043)	133(0,189)
8	140 → 86,4¹	1,79	<30 (<0,043)	83(0,118)
10	67,2	1,27	<30 (<0,043)	110(0,156)
11	67,2	1,14	<30 (<0,043)	74(0,105)

Studieuppgifter

Doserna anpassades efter den blodalkohol man ville nå. Den högsta blodalkoholen och det högsta PEth-värdet kunde uppmätas vid olika tillfällen. Deltagare 9 slutade efter en dag och ingår därför inte här. Alla staplar använder skalan 0–250 ng/mL (0–0,356 µmol/L).

¹ Deltagare 8 fick 140 g första dagen och 86,4 g per dag därefter. <30 ng/mL (<0,043 µmol/L): under kvantifieringsgränsen. Tabellen visar varje deltagares högsta värde i supplementets serie från 20 timmar och framåt. De tidiga proverna under första dagen ingår inte. Högsta värden kunde infalla vid olika tidpunkter. Gnann 2012, tabell 1 och supplement S1.

Betydande intag under fem dagar kunde alltså ge förhållandevis begränsade PEth-koncentrationer. Det säger mindre om flera månaders hög konsumtion och ger ingen lägsta nivå som gäller alla som dricker lika mycket. Två deltagare hade dessutom 109 respektive 37 ng/mL (0,155 respektive 0,053 µmol/L) redan före försöket, trots uppgiven treveckorsabstinens. Abstinensen före försöket hade inte följts kontinuerligt.

Ordinerat intag i hemmet

I andra studier har deltagarna fått instruktioner om hur mycket de ska dricka hemma. Konsumtionen liknar då mer vardagens, men forskarna har sämre kontroll över hur mycket deltagarna faktiskt dricker.

Studie och ordinerat intag	PEth 16:0/18:1 vid slutprovet	Att ta hänsyn till
Walther: cirka 16 g/dag i 14 dagar, n = 11	0,010–0,043 µmol/L	Intag i hemmet; flertalet hade PEth vid start, som högst 0,067 µmol/L, högre än det högsta slutvärdet
Walther: cirka 32 g/dag i 14 dagar, n = 10	0,008–0,093 µmol/L	Intag i hemmet; startvärden upp till 0,102 µmol/L; slutprovet fångar inte nödvändigtvis den högsta nivån
Kechagias: cirka 16 g/dag för kvinnor och 32 g/dag för män i tre månader, n = 19 med uppföljande PEth	0,007–0,17 µmol/L	Dosgrupperna redovisas tillsammans; startvärden upp till 0,12 µmol/L och ingen säker förändring; följsamheten är osäker

Intervallen överlappar. Mängderna var ordinerade, men alla doser gavs inte under uppsikt. Walthers beräknade jämviktsvärden är heller inte samma sak som deltagarnas högsta uppmätta värden. Walther 2026, Kechagias 2015.

Självrapport och verifiering

Det kan vara svårt att minnas hur mycket man har druckit eller uppskatta portionsstorleken. Både under- och överrapportering förekommer. Ett högt PEth i förhållande till det uppgivna intaget kan därför bero på biologisk variation eller på att mängduppgiften är fel. Samma osäkerhet finns när låga värden jämförs med uppgiven hög konsumtion.

Det finns få studier där avhållsamhet har kontrollerats objektivt under längre tid. I en ugandisk kohort lämnade deltagarna utandningsprov vid dagliga besök i 21 dagar. Tre av 26 som enligt både egen uppgift och utandningsprov inte hade druckit under perioden hade ändå mätbart PEth dag 21. Alla tre hade druckit under de 90 dagarna före studiestart. Antingen fanns PEth kvar efter tre veckor, eller så missades ett intag. Omvänt hade sex av de 51 som uppgav att de druckit eller hade ett positivt utandningsprov PEth under 10 ng/mL. Hahn 2012, tabell 2 och resultat.

Hur självrapport används som referens påverkar vad som kallas falskt positivt. Hos levertransplanterade och transplantationskandidater fanns tre patienter där PEth var den enda markören över transplantationsvårdens gränser, med 122–316 ng/mL (0,17–0,45 µmol/L). En av dem hade dessutom lågt positivt urin-EtG, 0,23 mg/L, under gränsen 0,5 mg/L. Två förnekade intag och den tredje medgav intag den senaste månaden men inte den senaste veckan. Författarna betvivlade starkt att patienterna hade varit avhållsamma. Andresen-Streichert 2017, tabell 3. När mycket står på spel kan uppgifterna också gå åt båda hållen. Bland ugandiska patienter som skulle börja hivbehandling hade en fjärdedel av dem som förnekade intag den senaste månaden PEth över 8 ng/mL, med medianen 135 ng/mL (0,19 µmol/L). Bajunirwe 2014. I en kenyansk studie med ersättning för deltagande dokumenterades överrapportering hos minst en deltagare. Papas 2016.

Uppgifterna skiljer sig också mellan könen. I en ugandisk hivkohort hade kvinnor lägre PEth än män i samma självrapporterade riskkategori, med medianen 82 mot 257 ng/mL (0,12 mot 0,37 µmol/L) hos dem som klassade sig som riskkonsumenter. Asiimwe 2015. I en kenyansk kohort låg 46 procent av kvinnorna men bara 8 procent av männen som uppgav måttlig till hög konsumtion under 8 ng/mL. Papas 2016. Om det beror på rapportering, faktiskt intag eller bildning av PEth går inte att avgöra i sådana data.

Vid kontrollerad dosering vet forskarna hur stor försöksdosen var. De kan ändå sakna säkra uppgifter om tidigare intag eller om vad deltagaren dricker under en uppföljning hemma. Negativa etanol-, EtG- eller EtS-prov säger inte vad som hänt mellan provtagningarna. I Stöths studie, där deltagarna hade ombetts att avstå från alkohol i fyra veckor, var ett urin-EtG positivt inför det andra doseringstillfället. Stöth 2022.

Även urvalet av observationer påverkar vad en studie kan visa. I de Bejczys abstinensstudie användes stigande PEth, tillsammans med andra uppgifter och markörer, för att identifiera återfall och utesluta observationer. Studien kan då inte användas som oberoende belägg för att varje PEth-stegring betyder ett nytt alkoholintag. de Bejczy 2026.

Elimination och kvarstående positivitet

PEth kan finnas kvar från tiden före en uppgiven abstinens. I Hill-Kapturczaks studie hade 47 av 56 deltagare fortfarande detekterbart PEth 16:0/18:1 efter sju dagars transdermal alkoholmätning. Värdena låg mellan 8 och 787 ng/mL (0,011–1,119 µmol/L). Hos en del registrerades låga alkoholsignaler. Mätningen säkerställde därför inte obruten abstinens hos alla. Hill-Kapturczak 2018.

Halveringstiden är den tid det tar för koncentrationen att sjunka till hälften. Den varierar mellan personer och studier. Beräkningar från blodprov brukar kallas skenbar halveringstid, eftersom de kan påverkas av fortsatt PEth-bildning, nytt alkoholintag, omsättningen av röda blodkroppar, provtagningsintervall och mätosäkerhet.

Den ofta citerade halveringstiden på fyra dygn beräknades hos tolv av femton patienter i avgiftning, de som hade mätbart PEth vid start. Där mättes total-PEth med HPLC under den första veckan, och den individuella halveringstiden var 3,0–5,3 dygn. Högre startvärde hängde samman med längre halveringstid. Nästan allt PEth i helblodet fanns i de röda blodkropparna och inget i plasma. Varga 2000. Senare studier med LC-MS/MS och längre uppföljning har gett längre halveringstider, se figuren nedan.

Eliminationen följer inte alltid en enkel exponentialkurva. Hos en patient som följdes under abstinens beskrevs provserien bättre av en modell med två samtidiga komponenter än av en enda: den snabba hade halveringstiden 2,4 dygn och den långsamma 13,6 dygn, medan en enkel exponentialkurva gav 8,4 dygn. I gruppen blev den skenbara halveringstiden längre ju längre abstinensen varade. Luginbühl 2019, figur 2–3.

PEth 16:0/18:1, utom Javors som gäller summan av 16:0/18:1 och 16:0/18:2 · lägsta och högsta skattade halveringstid för enskilda deltagare

Helander 2019bi3,7–10,4 dagar

Avgiftning på vårdavdelning · cirka 2 veckor

Hill-Kapturczak 2018i0,79–20,8 dagar

Kontrollerad engångsdos · uppföljning i 14 dagar med vissa nya intag

Javors 2016i1,0–13,1 dagar

Kontrollerad engångsdos · uppföljning i 14 dagar

Gnann 2012, vecka 1i4,5–10,1 dagar

Fem dagars drickförsök följt av abstinens

Gnann 2012, vecka 2i5,0–12,0 dagar

Fem dagars drickförsök följt av abstinens

Bartel 2023i1,6–15,2 dagar

Avgiftning på vårdavdelning · i medeltal 6,1 dagar

Beck 2025i2,6–15 dagar

Avgiftning · två prov med 2–9 dagars mellanrum

de Bejczy 2026i3,67–10,36 dagar

Avgiftning följd av öppenvård · 3–4 veckor

0 dagar1122

Linjerna visar varje studies lägsta och högsta skattning på samma skala. Streckade linjer är skattningar från två prov per person (Bartel och Beck). Ofyllda punkter visar att Javors skattning gäller summan av PEth 16:0/18:1 och 16:0/18:2. De olika studieuppläggen behöver vägas in vid jämförelsen. Linjerna visar varken hur värdena fördelades inom spannet eller ett konfidensintervall. Yttervärdena anger inga biologiska gränser och bildar inget gemensamt normalintervall.

×

Helander 2019b3,7–10,4 dagar

Avgiftning på vårdavdelning · cirka 2 veckor

Deltagare

49 patienter med alkoholberoende; 47 i halveringstidsanalysen (36 män, 11 kvinnor).

Alkoholexponering

Deltagarna fick ingen försöksdos. Tidigare intag var inte kontrollerat. Vid studiestart var utandningsetanol negativt eller fallande.

Hur halveringstiden beräknades

Varje person lämnade 3–9 PEth-prov (median 8). Prov planerades dagligen i fem dagar och sedan varannan dag. Halveringstiden beräknades genom regression av logaritmerat PEth mot tid.

Kontroll av nytt intag

Urin-EtG/EtS planerades dagligen och utandningsprov vid provtagning. Hos tre patienter utelämnades PEth-prov efter tecken på återfall.

Begränsning

Vårdavdelningen var olåst. Markörerna gav stöd för abstinens, med luckor mellan kontrollerna.

×

Hill-Kapturczak 20180,79–20,8 dagar

Kontrollerad engångsdos · uppföljning i 14 dagar med vissa nya intag

Deltagare

56 friska frivilliga som enligt studiens kriterier uppgav lägre eller högre konsumtion. I analysen ingick 54 (27 män, 27 kvinnor), 21–52 år.

Alkoholexponering

Deltagarna fick 0,4 eller 0,8 g etanol/kg kroppsvikt under uppsikt, med mätning av utandningsetanol. Tidigare intag uppgavs med timeline followback (TLFB), en strukturerad tillbakablick över intaget. Före dosen var PEth redan mätbart hos 47/56.

Hur halveringstiden beräknades

PEth följdes under dosdagen och dag 2, 4, 7, 11 och 14 efter dosen. Terminal halveringstid skattades från uppföljningsproven.

Kontroll av nytt intag

Transdermal alkoholmätning var 30:e minut under sju dagar före och 14 dagar efter dosen. Under uppföljningen hade åtta deltagare bekräftade dryckeshändelser och ytterligare 13 lägre alkoholsignaler.

Begränsning

Eftersom nytt drickande förekom i analysmaterialet beskriver spannet inte säkerställd obruten abstinens. Det går samtidigt inte att säga att just den längsta halveringstiden orsakades av ett nytt intag.

×

Javors 20161,0–13,1 dagar

Kontrollerad engångsdos · uppföljning i 14 dagar

Deltagare

27 friska frivilliga; halveringstiden kunde beräknas för 24.

Alkoholexponering

0,25 eller 0,50 g etanol/kg kroppsvikt under uppsikt. Summan av PEth 16:0/18:1 och 16:0/18:2 var påvisbar hos 22 av 27 före dosen.

Hur halveringstiden beräknades

Halveringstiden beräknades för summan av de två PEth-formerna, från sextimmarsprovet till dag 14.

Kontroll av nytt intag

Transdermal alkoholmätning registrerade inget intag under uppföljningen, men kunde missa små intag.

Begränsning

Avser summan av två PEth-former, inte 16:0/18:1 ensamt. Hos tre deltagare med mycket låga halter gick halveringstiden inte att beräkna.

×

Gnann 2012, vecka 14,5–10,1 dagar

Fem dagars drickförsök följt av abstinens

Deltagare

11 friska frivilliga, 19–76 år, varav tio fullföljde alla fem dagar.

Alkoholexponering

Etanol en gång per dag i fem dagar, med dosen anpassad för att nå omkring 1 g/kg i blodet (49,6–140 g första dagen).

Hur halveringstiden beräknades

Blodprov dagligen till dag 10 och därefter varannan dag till dag 20. Halveringstiden skattades för första respektive andra veckan efter sista drickdagen. Hur den räknades ut beskrivs inte i artikeltexten.

Kontroll av nytt intag

Deltagarna skulle avstå från alkohol i tre veckor före försöket och i 16 dagar efter det. Någon kontroll av abstinensen med andra markörer beskrivs inte. Två deltagare hade mätbart PEth före försöket men uppgav att de hade avstått. Författarna anger långsam nedbrytning under en för kort abstinensperiod som en annan möjlig förklaring.

Begränsning

Gäller fem dagars högt intag, inte ett engångsintag eller långvarigt beroende. Som högst nådde PEth 237 ng/mL (0,337 µmol/L) och kvantifieringsgränsen var 30 ng/mL (0,043 µmol/L), så halveringstiderna bygger på låga koncentrationer.

×

Gnann 2012, vecka 25,0–12,0 dagar

Fem dagars drickförsök följt av abstinens

Deltagare

11 friska frivilliga, 19–76 år, varav tio fullföljde alla fem dagar.

Alkoholexponering

Etanol en gång per dag i fem dagar, med dosen anpassad för att nå omkring 1 g/kg i blodet (49,6–140 g första dagen).

Hur halveringstiden beräknades

Blodprov dagligen till dag 10 och därefter varannan dag till dag 20. Halveringstiden skattades för första respektive andra veckan efter sista drickdagen. Hur den räknades ut beskrivs inte i artikeltexten.

Kontroll av nytt intag

Deltagarna skulle avstå från alkohol i tre veckor före försöket och i 16 dagar efter det. Någon kontroll av abstinensen med andra markörer beskrivs inte. Två deltagare hade mätbart PEth före försöket men uppgav att de hade avstått. Författarna anger långsam nedbrytning under en för kort abstinensperiod som en annan möjlig förklaring.

Begränsning

Gäller fem dagars högt intag, inte ett engångsintag eller långvarigt beroende. Som högst nådde PEth 237 ng/mL (0,337 µmol/L) och kvantifieringsgränsen var 30 ng/mL (0,043 µmol/L), så halveringstiderna bygger på låga koncentrationer.

×

Bartel 20231,6–15,2 dagar

Avgiftning på vårdavdelning · i medeltal 6,1 dagar

Deltagare

100 patienter med hög alkoholkonsumtion och alkoholrelaterad leversjukdom. Gruppen bestod till 72 % av män och medelåldern var 51 år. Hur många som ingick i just beräkningen av halveringstidsspannet anges inte separat.

Alkoholexponering

Ingen försöksdos gavs. Rapporterat medelintag före inläggning var cirka 212 g/dag, men hur mängduppgiften samlades in preciseras inte. Serumetanol mättes vid in- och utskrivning.

Hur halveringstiden beräknades

PEth mättes vid in- och utskrivning. Halveringstiden beräknades från dessa två prov med antagandet att koncentrationen sjönk exponentiellt mellan dem.

Kontroll av nytt intag

Deltagarna vårdades inneliggande. Vid avslutningen kunde etanol och EtG/EtS inte påvisas. Någon daglig markörkontroll redovisas inte.

Begränsning

Vid första provet var serumetanol i medeltal 1,02 g/L. Två mättillfällen, skillnader i erytrocytomsättning och avvikelser i artikelns redovisade beräkningar gör skattningen osäker.

×

Beck 20252,6–15 dagar

Avgiftning · två prov med 2–9 dagars mellanrum

Deltagare

48 patienter under avgiftning; halveringstiden beräknades för 31 som lämnade två prov.

Alkoholexponering

Ingen försöksdos. Utandningsprov togs före inklusion.

Hur halveringstiden beräknades

Halveringstiden beräknades från två prov med antagande om första ordningens kinetik. Vilket provmaterial som användes för beräkningen framgår inte.

Kontroll av nytt intag

Ingen EtG-kontroll redovisas.

Begränsning

Korta intervall och bara två prov gör enskilda skattningar osäkra. Sammanfattningen anger medelvärdet 6,2 dagar, resultatavsnittet 7,2.

×

de Bejczy 20263,67–10,36 dagar

Avgiftning följd av öppenvård · 3–4 veckor

Deltagare

100 patienter med alkoholberoende (80 män, 20 kvinnor) och medelålder 53 år. För 78 redovisas individuell halveringstid för PEth 16:0/18:1.

Alkoholexponering

Ingen försöksdos gavs. Deltagarna uppgav intaget under de föregående 30 dagarna och mellan besöken med timeline followback (TLFB), en strukturerad tillbakablick över intaget.

Hur halveringstiden beräknades

Besöken planerades till dag 2–3, 6–7, 14 och 21. Några sista besök inföll vecka 4. Halveringstiden beräknades med individuell regression av logaritmerat PEth mot tid.

Kontroll av nytt intag

Vid besöken användes utandningsetanol, urin-EtG och TLFB. Uppgivet intag, positiva markörer eller stigande PEth ledde till att observationer uteslöts från analysen.

Begränsning

Senare prov togs i öppenvård och uppföljningen varierade. När stigande PEth används för att utesluta observationer blir bedömningen av abstinens delvis beroende av det prov som studeras.

Alla skattningar bygger på uppmätt PEth, men kontrollen av alkoholintag skiljer sig åt. En känd försöksdos säkerställer inte tidigare intag eller fortsatt abstinens. Särskilt långa halveringstider blir osäkra när uppföljningen är kort. Figuren kan därför inte förutsäga när en enskild persons prov blir negativt.

I studierna i figuren är den kortaste individuella skattningen för PEth 16:0/18:1 0,79 dagar och den längsta 20,8 dagar. Båda yttervärdena kommer från Hill-Kapturczaks försök.

I det försöket registrerades bekräftade dryckeshändelser hos åtta deltagare under uppföljningen. De hade kortare skattade halveringstider än deltagarna utan positiva utslag i den transdermala alkoholmätningen. Att drickande förekom räcker därför inte för att avfärda de långa skattningarna. Fortsatt abstinens var samtidigt inte säkert verifierad hos alla. Spannet visar vad som rapporterats, men anger ingen säker kortaste eller längsta halveringstid vid fullständig abstinens. Hill-Kapturczak 2018.

Under inneliggande avgiftning fann Helander och medarbetare individuella halveringstider på 3,7–10,4 dagar för samma PEth-form. Återfall följdes med urin-EtG/EtS, och prov efter tecken på återfall uteslöts. Det är alltså ett annat studieupplägg än Hill-Kapturczaks engångsdosförsök med uppföljning utanför vårdavdelning. Helander 2019b, Hill-Kapturczak 2018.

Bartel beräknade halveringstider på 1,6–15,2 dagar för PEth 16:0/18:1 i helblod i en studie av 100 patienter. Beräkningarna byggde på två prov per person, och etanol fanns ofta kvar vid det första. Med artikelns definition av eliminationskonstanten saknas ett minustecken i halveringstidsformeln. Tabellens konstant motsvarar inte heller den angivna halveringstiden. Hos de Bejczy var det individuella spannet 3,67–10,36 dagar. Spannet råkar nästan sammanfalla med Helanders 3,7–10,4 dagar, men det rör sig om olika patientgrupper, och båda siffrorna stämmer med originalen. Skillnaderna i deltagarurval och kontroll av alkoholintag gör att studiernas yttervärden inte bör slås samman till ett normalintervall. Bartel 2023, de Bejczy 2026.

Under dag 22–28 i de Bejczys studie låg de 19 analyserade mätvärdena mellan 0,05 och 0,75 µmol/L. Förhöjda värden förekom även sent, men de 19 mätvärdena räcker inte för att beräkna hur stor andel av den ursprungliga patientgruppen som fortfarande var positiv. Den senare uppföljningen skedde i öppenvård, och vilka observationer som togs med berodde delvis på hur PEth utvecklades. de Bejczy 2026, tabell 4.

Stöth och medarbetare följde 49 patienter med alkoholberoende genom avgiftning (5–14 dagar) och efterföljande inneliggande rehabilitering (3–10 veckor). PEth 16:0/18:1 mättes i kapillära blodfläckar vid start och därefter minst varannan vecka. Abstinensen kontrollerades med slumpvisa urinprov för EtG varje vecka och med utandningsprov, och värden efter uppgivna eller misstänkta återfall uteslöts. Startvärdena låg mellan under 20 och över 2 500 ng/mL (under 0,028 respektive över 3,5 µmol/L), och fyra patienter låg över metodens övre mätgräns 2 500 ng/mL. Stöth 2023b, metod och tabell 1.

Tiderna gäller de 31 patienter som hade minst två prov och började över 20 ng/mL. Av dem låg 24 över 200 ng/mL (0,284 µmol/L) vid första provet, och för sju saknades uppgifter på grund av avbrott eller återfall. Av de övriga 17 kom nio under 200 ng/mL inom 1–2 veckor, tre efter 3–4 veckor, tre efter 5–6 veckor och två först efter mer än sex veckor. Under 20 ng/mL (0,028 µmol/L) kom två inom 1–2 veckor, fyra efter 3–4 veckor, sex efter 5–6 veckor och en efter mer än sex veckor; för 18 av de 31 gick det inte att avgöra. Ju högre startvärdet var, desto längre tid tog det. Tiderna räknas från det första provet, inte från det uppgivna sista intaget. Stöth 2023b, tabell 2.

Den enda patient som kom under 20 ng/mL först efter mer än sex veckor hade 807 ng/mL (1,15 µmol/L) vid första provet, efter uppgivna 24 dagars abstinens. Värdet var under 200 ng/mL efter 5–6 veckor men fortfarande över 20 ng/mL efter sex veckor, alltså drygt nio veckor efter det uppgivna sista intaget, och under 20 ng/mL i ett prov dag 63. Två patienter som började på 1 590 respektive över 2 500 ng/mL låg kvar över 200 ng/mL mer än sex veckor efter första provet. I deras senaste användbara prov, dag 50 respektive 48, var värdena 34 och 116 ng/mL (0,048 och 0,165 µmol/L). Därefter misstänktes återfall dag 57 respektive 55, vilket i studien betydde att PEth steg eller slutade sjunka. En tredje patient som började på 1 920 ng/mL hade 123 ng/mL (0,175 µmol/L) när uppföljningen tog slut dag 40. En annan patient hade 385 ng/mL (0,548 µmol/L) vid första provet trots uppgivna 58 dagars abstinens. Uppgifterna om sista intaget kommer från intervjuer. Stöth 2023b, tabell 1 och 4.

Studien anger halveringstiden för PEth 16:0/18:1 till 7,9 dagar med spannet 5,8–10,4 dagar, men det framgår inte om spannet avser enskilda patienter. Abstinensen kontrollerades bara stickprovsvis, och författarna kan inte utesluta oupptäckt drickande. För personer med alkoholberoende avråder de från att bedöma alkoholvanorna utifrån ett enda prov förrän mer än sex veckor efter uppgiven abstinens, och de rekommenderar två prov med 14 dagars mellanrum. Stöth 2023b, resultat och diskussion.

Beck och medarbetare beräknade halveringstider för 31 patienter under avgiftning utifrån två prov med 2–9 dagars mellanrum. De låg mellan 2,6 och 15 dagar, med medelvärdet 7,2 och medianen 6,4 dagar; i sammanfattningen anges medelvärdet till 6,2. Med så korta intervall och bara två prov blir varje enskild skattning osäker, och de längsta kan delvis bero på mätvariation. Beck 2025, resultat.

Gränsen 200 ng/mL motsvarar 0,284 µmol/L, något lägre än den svenska gränsen 0,30. Stöths värden kommer från kapillära blodfläckar. I Becks jämförelse var kvoten mellan blodfläck och venöst helblod i genomsnitt 0,87 för kapillära och 0,90 för venösa blodfläckar, med en standardavvikelse på 0,10. Medelvärdet kan inte användas för att räkna om en enskild persons provsvar.

I de Bejczys studie förlängdes gruppens skattade halveringstid för PEth 16:0/18:1 från 5,72 dagar under första veckan till 7,67 dagar under den andra och 9,08 dagar under den tredje, med ett konfidensintervall som för vecka tre sträckte sig upp till 12,4 dagar. Skillnaden mot första veckan var statistiskt säker för båda de senare veckorna, men inte skillnaden mellan vecka två och tre. I Gnanns försök låg de individuella skattningarna på 4,5–10,1 dagar första veckan och 5,0–12,0 dagar andra veckan. Om halveringstiden förlängs även hos den enskilda personen, kan en beräkning som bygger på den första veckans nedgång underskatta hur länge PEth finns kvar. de Bejczy 2026, tabell 6–7, Gnann 2012, diskussion.

Det behöver inte betyda att varje persons halveringstid ökade. Deltagare kan ha fallit bort ur analysen, och de senare skattningarna bygger på lägre koncentrationer och färre prov. Sambandet med koncentrationen är också oklart: Helander fann ett svagt samband mellan högt startvärde och kortare halveringstid (r = −0,30), medan Bjerner inte såg någon säker skillnad mellan olika koncentrationsnivåer i rutinprov. Helander 2019b, resultat, Bjerner 2026, resultat.

Även en kraftig nedgång från ett högt startvärde kan lämna PEth över beslutsgränsen under lång tid. Fallande värden är förenliga med abstinens, men PEth kan också nybildas i en mängd som inte uppväger nedgången. Två prov räcker därför varken för att säkert bekräfta abstinens eller för att förutsäga när nästa prov blir negativt.

Modellkurvor med valda startvärden och utan nybildning av PEth. Vid de raka linjerna anges halveringstiden (t½) i dagar.

Startvärde 1 µmol/L

PEth 16:0/18:1, µmol/L · logaritmisk skala

Tid från modellstart (dagar)

Startvärde 5 µmol/L

PEth 16:0/18:1, µmol/L · logaritmisk skala

Tid från modellstart (dagar)

• Halveringstid 3,7 och 10,4 dagar
• Halveringstid 20,8 dagar
• Gruppskattningar vecka 1–3
• Beslutsgräns 0,30 och 0,05 µmol/L

Halveringstiden styr lutningen. Med konstant halveringstid blir nedgången rak på denna logaritmiska skala. Ett skalsteg lodrätt betyder tio gånger högre eller lägre koncentration.

Startvärdet bestämmer nivån. Kurvan som börjar på 5 µmol/L ligger hela tiden fem gånger högre än den som börjar på 1 µmol/L, om halveringstiden är densamma.

C(t) = C₀ · 2^−t/t½. Modellkurvor med konstant halveringstid, inte uppföljda patienter. De heldragna linjerna motsvarar den kortaste och längsta halveringstiden i avgiftningsstudier med upprepade prov och markörkontroll, 3,7 dagar (de Bejczys 3,67 avrundat ger samma kurva) och 10,4 dagar, och den streckade den längsta publicerade skattningen, 20,8 dagar. Den bygger på 14 dagars uppföljning efter en engångsdos, vid låga halter och utan säkerställd abstinens, så kurvan bortom cirka två veckor är en ren förlängning av modellen. Den prickade kurvan är byggd av gruppskattningar för vecka 1–3 och slutar vid dag 21. De vågräta linjerna är beslutsgränser, inte tidpunkter då en viss person förutsägs passera dem. Kurvorna kan inte förutsäga en enskild persons provsvar eller verifiera abstinens. Diagrammets nedre gräns motsvarar ingen analysgräns.

Kan ett högt värde vara kvar sedan före abstinensen?

En vanlig förklaring till ett högt värde är att det speglar drickande före en uppgiven abstinens. Med ett känt startvärde går det att räkna fram hur halten borde ha sjunkit, men resultatet beror helt på vilken halveringstid som antas.

Tabellen visar vilket startvärde som skulle behövas för att PEth fortfarande ska ligga på 0,30 µmol/L efter en viss tid, om halten sjunker med konstant halveringstid och inget nytt PEth bildas. Varje rad anger varifrån skattningen kommer, eftersom underlaget bakom dem är mycket olika.

Antagen halveringstid	Källa och upplägg	7 dagar	14 dagar	21 dagar	28 dagar
0,79 dagar	Kortast publicerade skattningen; engångsdos med låga halter (Hill-Kapturczak)	140	över 1 000	över 1 000	över 1 000
1,6 dagar	Kortast i Bartels studie; två prov per person under avgiftning	6,2	130	över 1 000	över 1 000
2,6 dagar	Kortast i Becks studie; två prov med 2–9 dagars mellanrum	1,9	13	81	520
3,7 dagar	Kortast i avgiftningsstudier med upprepade prov och markörkontroll (Helander; de Bejczy 3,67)	1,1	4,1	15	57
7 dagar	Nära medianen i samma studier	0,60	1,2	2,4	4,8
10,4 dagar	Längst i samma studier (Helander; de Bejczy 10,36)	0,48	0,76	1,2	1,9
12,0 dagar	Längst i Gnanns studie, andra veckan efter fem dagars drickande; uppgiven abstinens	0,45	0,67	1,0	1,5
15,2 dagar	Längst i Bartels studie; Beck rapporterar 15 dagar som längst. Två prov per person i båda	0,41	0,57	0,78	1,1
20,8 dagar	Längst publicerade skattningen; engångsdos, 14 dagars uppföljning (Hill-Kapturczak)	0,38	0,48	0,60	0,76

Startvärde i µmol/L, avrundat. Egna beräkningar: C₀ = 0,30 × 2^(t/t½).

Startvärden över 1 000 µmol/L är orimliga. De allra kortaste halveringstiderna kan därför inte förklara att 0,30 µmol/L finns kvar efter två eller fler veckor. Beräkningen visar däremot inte att så korta halveringstider är omöjliga; med en kort halveringstid hade halten bara hunnit sjunka under gränsen tidigare. De kortaste skattningarna kommer från engångsdoser med låga halter eller från två prov tagna med några dagars mellanrum. Under den första veckan ger halveringstider på 1,6 och 2,6 dagar startvärden i samma storleksordning som har uppmätts i avgiftningsstudier.

Med ett känt startvärde kan tiden till 0,30 och 0,05 µmol/L beräknas på samma sätt:

Startvärde	t½ 3,7 dagar	t½ 10,4 dagar	t½ 20,8 dagar
1 µmol/L	6,4 och 16,0 dagar	18,1 och 44,9 dagar	36,1 och 89,9 dagar
2 µmol/L	10,1 och 19,7 dagar	28,5 och 55,3 dagar	56,9 och 110,7 dagar
5 µmol/L	15,0 och 24,6 dagar	42,2 och 69,1 dagar	84,4 och 138,2 dagar
10 µmol/L (enstaka rutinvärden)	18,7 och 28,3 dagar	52,6 och 79,5 dagar	105,2 och 159,0 dagar

Dagar tills halten når 0,30 respektive 0,05 µmol/L. Egna beräkningar: t = t½ × log₂(C₀/C).

De högsta startvärdena för PEth 16:0/18:1 i venöst helblod i avgiftningsstudierna är 5,54 µmol/L i Helanders studie och 7,45 µmol/L i de Bejczys. I Winklers studie var det högsta inskrivningsvärdet 7 070 ng/mL (10,1 µmol/L), över metodens kalibreringsområde. I kapillära blodfläckar mätte Beck upp till 6,41 µmol/L, och hos Stöth låg fyra patienter över mätmetodens övre gräns 2 500 ng/mL. Bland rutinprov har enstaka värden legat över 10 µmol/L, och någon övre gräns anges inte. Helander 2019b, resultat, de Bejczy 2026, tabell 2 och 4, Beck 2025, Stöth 2023b, tabell 1, Winkler 2013, Helander och Hansson 2023a.

Med den längsta publicerade halveringstiden, 20,8 dagar, räcker ett startvärde på 0,60 µmol/L för att 0,30 ska finnas kvar efter tre veckor. Med 3,7 dagar, den kortaste skattningen i avgiftningsstudierna med upprepade prov och markörkontroll, skulle startvärdet behöva ha varit omkring 15 µmol/L, högre än de högsta värden som redovisats i dessa studier. De två antagandena leder till motsatta slutsatser, men de vilar inte på lika starkt underlag.

De längsta skattningarna vilar på svagare underlag: 20,8 dagar kommer från 14 dagars uppföljning vid låga halter, och 15 och 15,2 dagar från två prov per person.

I gruppskattningarna blev halveringstiden längre under abstinensen. Om halveringstiden förlängs även hos den enskilda personen, kan en konstant halveringstid från första veckan underskatta hur länge PEth finns kvar. Beräkningen förutsätter också att personen inte har druckit igen och att inget nytt PEth bildas. Ett nytt intag kan ge samma bild som en lång halveringstid.

Winkler och medarbetare följde 18 alkoholberoende patienter i slutenvård med PEth 16:0/18:1 på 1 057–7 070 ng/mL (1,5–10,1 µmol/L) vid inskrivningen. Hos alla fyra som provtogs dag 19 var PEth fortfarande mätbart. En patient som började på 7 070 ng/mL hade 614 ng/mL (0,87 µmol/L) dag 19, och det högsta värdet den dagen var 669 ng/mL (0,95 µmol/L). Urinmarkörer togs bara de första åtta dygnen, men blodetanolen var negativ i proven efter de första dagarna. Alla patienter hade etanol i blodet vid inskrivningen. PEth-proven frystes vid −80 °C för att förhindra nybildning, men hur lång tid som gick före frysningen anges inte. En del av det snabba fallet första dygnet kan därför ändå bero på PEth som bildades efter provtagningen. Winkler 2013.

Lägre restvärden förekommer också. Fyra av åtta leverpatienter som uppgav att de slutat dricka fyra veckor tidigare hade fortfarande 14–39 ng/mL (0,020–0,055 µmol/L). Deras tidigare intag hade varit 60–336 g i veckan. De andra fyra låg under 10 ng/mL. Ett lågt positivt värde kan alltså stämma med en ärlig uppgift om nyligen påbörjad abstinens. Aboutara 2022.

Med samma data som Van Uytfanghes modell, som beskrivs under uppföljande prov, och modellering av upprepade självtagna prov från personer som uppgav fyra veckors abstinens har man beräknat att ett startvärde på upp till cirka 160 ng/mL (0,23 µmol/L) nästan alltid kommer under 20 ng/mL inom 27 dygn. Vid startvärden kring 200 ng/mL skulle omkring 3 procent ligga kvar över 20 ng/mL. Personer vars PEth sjönk långsamt uteslöts dock ur analysen, eftersom en kvot över 0,7 mellan två prov tolkades som nytt intag. Långsammare individuell elimination kan därför inte uteslutas. Van Uytfanghe 2023.

Kvoten mellan homologerna kan ge en ledtråd om tiden sedan senaste intag. PEth 16:0/18:2 tycks sjunka snabbare än 16:0/18:1, så kvoten PEth 16:0/18:1 delat med 16:0/18:2 stiger efter några dygns abstinens. Hos leverpatienter var medianen för den kvoten 1,1 hos dem som druckit den senaste veckan och 1,6 efter en veckas abstinens. Metoden är inte validerad för att uppskatta tiden hos en enskild person. Gnann 2014, Aboutara 2022, figur 5.

Redan tidiga studier med äldre metoder såg PEth i upp till 14 dygn efter inskrivning för avgiftning, och ibland en stegring under de första dygnen. Hansson 1997. Hos storkonsumenter som provtogs efter sju dygns avgiftning fanns total-PEth upp till 10,98 µmol/L kvar. Hartmann 2007. Dessa värden kan inte jämföras med dagens gränser för PEth 16:0/18:1.

Utan prov från den aktuella perioden går det inte att beräkna en individuell halveringstid i efterhand. Ett startvärde nära abstinensens början, eller två prov med en till två veckors mellanrum, säger mer än något antagande. Se uppföljande prov.

Halveringstid efter en enda försöksdos

Skenbara halveringstider på flera dagar har rapporterats efter en enda given försöksdos. En beräknad halveringstid behöver inte vara missvisande bara för att PEth fanns redan före dosen. Försöken följer däremot den sammanlagda koncentrationen i proverna, och vissa deltagare drack mer under uppföljningen. Det behöver vägas in när förloppet ska knytas till enbart försöksintaget.

Studie	Rapporterad halveringstid	Vad uppgiften gäller
Schröck 2017a	Cirka 3 dagar i abstractet; individuellt spann anges inte	PEth-form, beräkningsmetod och deltagarurval preciseras inte för just denna uppgift.
Javors 2016	Medel 4,6 dagar, standardavvikelse 3,5; spann 1,0–13,1 dagar	Summan av PEth 16:0/18:1 och 16:0/18:2. Beräkningen gjordes för 24 av 27 deltagare, från sextimmarsprovet till dag 14. Summan var påvisbar hos 22 av 27 före dosen. Fotledsmätaren registrerade inget alkoholintag under uppföljningen, men kunde missa små intag.
Hill-Kapturczak 2018	Medel 7,8 dagar enligt resultattexten, standardavvikelse 3,3; spann 0,79–20,8 dagar	PEth 16:0/18:1. Före dosen hade 47 av 56 detekterbart PEth. Under uppföljningen hade åtta deltagare bekräftade dryckeshändelser och ytterligare 13 hade lägre alkoholsignaler.
Lopez-Cruzan 2018	Medel 7,6 dagar, standardavvikelse 3; inget exakt individuellt spann anges i text eller tabell	PEth 16:0/18:1 hos 18 personer ur Hill-Kapturczaks studie, beräknat från toppen till sista uppföljningsprovet. Samma deltagare och provmaterial ger ingen oberoende bekräftelse.

Hos Javors kunde halveringstiden inte beräknas för tre deltagare med mycket låga halter. Hos dem var summan av de två PEth-formerna inte längre detekterbar efter två dagar. Hill-Kapturczaks längsta skattning, 20,8 dagar, bygger på en uppföljning som bara varade i 14 dagar. Den är alltså en beräknad halveringstid, inte ett förlopp som följts under 20,8 dagar. Javors 2016, Hill-Kapturczak 2018.

Gnanns redovisade halveringstider efter fem dagars drickande besvarar en annan fråga än halveringstiden efter ett enda intag. De räknas därför inte som engångsdosresultat här. Gnann 2012.

Studierna visar att den beräknade nedgången efter en känd försöksdos kan motsvara halveringstider på flera dagar. De ger däremot inget tillförlitligt intervall just för personer med negativt startprov som sedan inte drack mer. En lång skattad halveringstid ska därför inte ensam användas för att avgöra om någon druckit vid ett eller flera tillfällen.

Blodbild, erytrocytomsättning och leversjukdom

PEth i helblod sitter nästan helt i de röda blodkropparnas membran, så samma alkoholintag kan ge olika koncentration beroende på blodbilden. Effekterna av blodbild, kön och leversjukdom går åt båda hållen, men ingen av faktorerna kan ge PEth om det inte har funnits etanol i blodet.

Hemoglobin och hematokrit

En metaanalys av individdata omfattade 21 studier med 3 085 personer och 4 073 observationer, där alla hade riskbruk enligt AUDIT-C. PEth på minst 8 ng/mL (0,011 µmol/L) påvisades i 73 procent av observationerna vid måttlig eller svår anemi och i 94 procent vid högt hemoglobin. Efter justering för AUDIT-C-poäng motsvarade 5 g/dL (50 g/L) högre hemoglobin 2,1 gånger högre odds för ett positivt prov. Gränsen för positivt prov var alltså långt under de svenska beslutsgränserna, och de flesta studierna kom från Afrika och Nordamerika. Hahn 2021, tabell 3–4.

Watt och medarbetare blandade om plasma och erytrocyter i 30 prov så att hematokriten blev 45 procent. Värdena steg då med i genomsnitt cirka 15 procent, oftast med mindre än 100 ng/mL (0,14 µmol/L). Färre än 10 procent hamnade i en annan kategori vid gränser mellan 112 och 700 ng/mL (0,16 och 1,0 µmol/L), och inget prov föll under detektionsgränsen. Försöket visar vad hematokriten betyder för mätvärdet i provröret, inte vad som händer med PEth hos en person vars hematokrit förändras. Watt 2025, resultat.

Beck och medarbetare ändrade hematokriten i tre prov, inom ett spann från 31 till 69 procent. PEth steg linjärt med hematokriten, med cirka 0,1 µmol/L per fem procentenheter vid koncentrationer kring 1,0–1,5 µmol/L. Enligt författarna kan redan den normala variationen inom referensintervallet för hematokrit motsvara omkring 0,2 µmol/L vid den nivån, men mindre vid låga koncentrationer. Försöket omfattade bara tre prov. Beck 2018, figur 1. Att dela helblodsvärdet med hematokriten gav ungefär samma resultat som att mäta PEth direkt i erytrocyterna, men den korrektionen är inte validerad vid låg hematokrit och passar inte de svenska gränserna, som gäller helblod. White 2023.

Kraftig blödning och hemolys kan sänka PEth. En patient som hade antytt kraftigt drickande i smyg före en levertransplantation hade under 20 ng/mL dagen efter operationen, efter stor blödning och flera transfusioner. Författarna bedömde att provet inte gick att tolka. Samma författare misstänkte att hemolys vid alkoholhepatit gav ett negativt prov hos en annan patient, men redovisar inga detaljer. Faulkner 2022, tabell S3 och diskussion. Vid njursvikt i slutstadiet är PEth inte validerat. Anemi, erytropoietinbehandling och dialys skulle kunna påverka de röda blodkropparnas omsättning, men åt vilket håll och hur mycket har inte undersökts. Gish 2026.

Helander och Hansson bedömer att effekten är måttlig och knappast kliniskt relevant så länge hematokriten ligger inom referensintervallet, men att svår anemi eller hemolytisk sjukdom kan ge falskt lågt PEth. Helander och Hansson 2023a.

Snabb omsättning av röda blodkroppar kan ge lägre PEth och snabbare nedgång. Det är en annan process än leverns nedbrytning av etanol. Bartel fann ett samband mellan snabb PEth-nedgång och tecken på ökad erytrocytomsättning. Blodkropparnas livslängd mättes däremot inte direkt. Bartel 2023.

Hos de tio patienterna med lågt hemoglobin och högt ferritin sjönk PEth i genomsnitt med 67 procent under vårdtiden, som i medeltal var 6,1 dagar, jämfört med 47–54 procent i övriga grupper. Gruppen hade lägre PEth redan vid inskrivningen, 1 382 mot 2 203 ng/mL (2,0 mot 3,1 µmol/L) i gruppen med högt hemoglobin och högt ferritin, och också klart högre leverstelhet (35 mot 12 kPa) och bilirubin. Siffrorna går inte att använda för att korrigera ett enskilt provsvar. Bartel 2023, tabell 5.

Årving och medarbetare undersökte i efterhand 9 893 prov från 5 746 patienter. I 233 prov från 173 personer var PEth högst 0,30 µmol/L samtidigt som CDT var förhöjt. Jämfört med övriga prov hade denna grupp lägre haptoglobin, HbA1c och Hb, men ingen säker skillnad i laktatdehydrogenas (LD) eller retikulocyter. Haptoglobin hade dock analyserats i endast elva av gruppens prov.

Uppgifter om faktiskt alkoholintag och kliniska diagnoser saknades. Resultaten talar för att erytrocytomsättningen kan påverka PEth, men räcker inte för att kalla samtliga dessa prov falskt negativa. CDT har också egna felkällor. Någon validerad formel för att korrigera en persons PEth-värde ger studien inte. Årving 2023.

Kön och kroppssammansättning

I Hill-Kapturczaks försök, där dosen var anpassad efter kroppsvikt, fick 27 män och 27 kvinnor 0,4 eller 0,8 g etanol/kg, och man fann inga statistiskt säkra könsskillnader i hur PEth bildades eller försvann. I avgiftningsstudierna var medianen för halveringstiden 6,3 dagar för män och 5,9 för kvinnor i Helanders studie, och gruppskattningarna 7,17 respektive 7,45 dagar i de Bejczys, utan statistiskt säkra skillnader. I Bjerners rutinprov var skillnaden statistiskt säker men liten: 8,47 dagar för kvinnor mot 8,73 för män enligt resultattexten (p = 0,026); sammanfattningen anger 8,72 dagar och p = 0,028. Abstinensen kontrollerades inte. Hill-Kapturczak 2018, Helander 2019b, de Bejczy 2026, tabell 3, Bjerner 2026.

Vid samma PEth och samma kroppssammansättning uppgav män i HUNT4 i genomsnitt 21 procent högre alkoholkonsumtion än kvinnor, och tio procent mer fettfri mjukdelsmassa motsvarade 3,9 procent högre uppgiven konsumtion. PEth mättes hos 24 902 deltagare, men sambanden bygger på de 9 563 som hade minst 0,03 µmol/L. Njurfunktionen hade inget säkert samband med PEth, men få deltagare hade kraftigt nedsatt njurfunktion. Konsumtionen var självrapporterad, sambanden var måttliga, och anemi och leverfunktion fanns inte med i modellen. Skråstad 2025. I metaanalysen var högre BMI kopplat till färre positiva prov. Hahn 2021.

Det kan bero på att samma mängd alkohol ger högre etanolhalt i blodet hos den som har mindre kroppsvatten. När dosen anges per kilo kroppsvikt bör skillnaden bli mindre, men kroppsvikt och kroppsvatten är inte samma sak.

Hos leverpatienter skilde sig PEth-koncentrationen inte mellan könen, trots att männen uppgav 2,1 gånger så högt intag. Aboutara 2022. I den ugandiska kohorten med utandningsprov vid dagliga besök skilde PEth bättre mellan de som druckit och inte druckit under 21 dagar hos män än hos kvinnor (AUC 0,98 mot 0,86), men grupperna var små. Hahn 2012, tabell 3.

Leversjukdom

Bland 110 patienter med alkoholrelaterad cirros var högre Child-Pugh-poäng förenat med högre PEth vid samma uppgivna intag under tre veckor. Studien anger sambandet som en regressionskoefficient, och hur stor skillnaden blir i µmol/L för en enskild patient framgår inte. Bara tio av patienterna hade Child-Pugh C. Vanlerberghe 2025, resultat. Även i metaanalysen var tecken på leverfibros förenade med fler positiva prov. Hahn 2021. Stewart och medarbetare fann däremot att sambandet mellan PEth och intag inte skilde sig med leversjukdomens svårighetsgrad hos 222 patienter. Stewart 2014.

Bartel såg högre etanol och EtG/EtS hos patienter med cirros än hos dem utan fibros vid jämförbar konsumtion, vilket talar för att etanolen eliminerades långsammare. PEth var också högre, men skillnaden var inte statistiskt säker. Vid cirros kan en större etanolexponering höja PEth samtidigt som anemi och snabb erytrocytomsättning sänker det. Bartel 2023.

I Stockholmsmaterialet var medianen 0,39 µmol/L hos personer med cirros och 0,10 µmol/L hos övriga, och PEth hade inget kliniskt betydelsefullt samband med levervärdena. Vaz 2025. Hos leverpatienter, varav drygt hälften hade cirros, hade ingen som förnekade intag de senaste tre månaderna PEth på minst 10 ng/mL. Före analysen hade dock sex patienter uteslutits som förnekade intag trots minst två positiva direkta markörer, så specificiteten på 100 procent gäller den kvarvarande gruppen och självrapport som referens. Mot uppgivet intag de senaste fyra veckorna var sensitiviteten bara 58 procent för minst 24 g i veckan och 92 procent för minst 84 g i veckan. Ett negativt PEth utesluter alltså inte lågt intag vid leversjukdom. Aboutara 2022, tabell 3. Leverfibros hade inget samband med PEth i den amerikanska kohorten. Tavaglione 2025.

Transfusion

Vid en blodtransfusion kan PEth följa med donatorns röda blodkroppar till en mottagare som inte har druckit alkohol. Analysen visar då PEth som faktiskt finns i blodet. Det är tolkningen som blir fel om resultatet tas som bevis för mottagarens eget intag. Hos en person som redan har PEth kan en transfusion också sänka koncentrationen. Snozek 2026a.

I Snozeks studie fanns 56 mottagare som hade PEth under 10 ng/mL (0,014 µmol/L) och fick en erytrocytenhet med mätbart PEth. När de provtogs inom tolv timmar efter transfusionen hade 26 minst 10 ng/mL (0,014 µmol/L), och 11 minst 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Det högsta värdet efter en enda enhet var 83,4 ng/mL (0,119 µmol/L). De 56 var en särskilt utvald grupp med både lågt startvärde och en PEth-positiv donatorenhet. Andelarna gäller den gruppen, inte alla som får blod. Snozek 2026a, tabell 2.

56Vilka ingick?

Mottagare som före transfusionen hade PEth under 10 ng/mL (0,014 µmol/L) som fick en enhet med mätbart PEth.

26 / 56Minst 10 ng/mL (0,014 µmol/L) efteråt

Av dessa hade 11 minst 20 ng/mL (0,028 µmol/L).

83,4 (0,119 µmol/L)Högsta värde, ng/mL

Efter en enda erytrocytenhet.

PEth 16:0/18:1. Siffrorna gäller den utvalda gruppen. Det högsta värdet är studiens observation, ingen fastställd övre gräns. Snozek 2026a, tabell 2.

Iverson och medarbetare följde 76 levertransplanterade som fått 1–24 enheter. Efter ingreppet hade 37 PEth minst 10 ng/mL (0,014 µmol/L), med värden på 10,0–79,7 ng/mL (0,014–0,113 µmol/L). Tiden till under 10 ng/mL (0,014 µmol/L) varierade från mindre än ett dygn till mer än 19 dygn. Vid 14 dagar låg ingen över 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Resultatet gäller den undersökta patientgruppen och garanterar inte att andra mottagare har ett negativt prov efter två veckor. Fyra av de 37 saknade dessutom prov före transplantationen. Iverson 2025.

Lewis och medarbetare mätte PEth före och inom ett dygn efter en enda erytrocytenhet hos 50 inneliggande patienter med anemi. Fyra (8 procent) gick från under till över 20 ng/mL (0,028 µmol/L): tre från under 10 till 29, 38 och 60 ng/mL (0,041, 0,054 och 0,085 µmol/L), och en från 16 till 30 ng/mL. Ingen kom över 0,30 µmol/L, och ingen fick en sänkning som var större än mätosäkerheten. Tabell 1 i studien innehåller ett fel, eftersom den anger att 56 av de 50 deltagarna låg under 10 ng/mL, så siffrorna här kommer från tabell 2 och resultattexten. Lewis 2026, tabell 2 och resultat.

Hur mycket PEth en enhet för med sig beror på donatorn. Bland 180 amerikanska blodgivare hade 42–47 procent minst 10 ng/mL (0,014 µmol/L), och den högsta halten var 587 ng/mL (0,83 µmol/L). I de färdiga erytrocytenheterna kunde halten enligt figur 1 vara upp till cirka 70 procent högre eller lägre än i donatorns eget prov, och som mest 711 ng/mL (1,0 µmol/L). PEth sjönk bara lite under fem veckors förvaring, i genomsnitt 17 procent, och bildades inte i enheter som var negativa från början. Kinard 2024, tabell 1–2 och figur 1. Ett kongressbidrag med 400 enhetssegment fann PEth på minst 10 ng/mL i 46 procent och över 350 ng/mL (0,50 µmol/L) i 8 procent. Williams 2025, kongressabstrakt. Även bland schweiziska blodgivare fanns enstaka med 414 och 619 ng/mL (0,59 och 0,88 µmol/L), se Hur vanliga är olika nivåer?

Det första väldokumenterade fallet gällde en inneliggande patient som fick fyra enheter, varav en hade 585 ng/mL (0,83 µmol/L). Patientens PEth steg från under 10 till 57 ng/mL (0,081 µmol/L) inom två dygn. Snozek 2023. I nyfödda som fått blod före provtagningen för nyföddhetsscreening var fyra av fem positiva, med 0,050–0,097 µmol/L. DiBattista 2022. I en transplantationsutredning ledde tre positiva prov tagna kort efter transfusion till diskrepans mot patientens uppgifter som aldrig klarades ut. Fipps 2024. En fallserie beskriver tre kandidater för levertransplantation där positivt PEth bedömdes bero på transfusion inom 28 dagar. Wang 2025, sammanfattning.

I ett större klinisk-kemiskt material var en nyligen genomförd transfusion den dokumenterade förklaringen till flera lågt positiva svar, oftast högst 100 ng/mL (0,14 µmol/L). Snozek 2026b. Eftersom enheterna inte tycks bilda PEth under förvaring kan sparade segment analyseras i efterhand när ett svar efter transfusion ifrågasätts. Kinard 2024.

Efter en transfusion behöver man känna till datum, antal enheter och helst PEth före transfusionen. Enbart antalet enheter räcker inte för att förutsäga värdet efteråt. Donatorernas PEth, mottagarens blodvolym, blödning och vätskebehandling kan påverka koncentrationen.

Preanalytisk påverkan

Om blodet innehåller etanol kan PEth fortsätta bildas efter provtagningen. Beck och medarbetare tillsatte 2 g/L etanol till blod och lät det stå i rumstemperatur i 48 timmar. Då bildades 0,03–0,08 µmol/L PEth i provrören. I system för små blodvolymer utan enzymhämmare blev det betydligt mer: 0,02–0,12 µmol/L i Mitra (i 8 av 20 prov), 0,04–1,04 µmol/L i HemaXis och 0,83–2,02 µmol/L (median 1,22) i Capitainer. I vanligt filterpapper och i system med enzymhämmare bildades inget mätbart PEth. Att provet är taget som torkad blodfläck (DBS) räcker därför inte för att utesluta nybildning. Hur ofta detta påverkar rutinprover går däremot inte att säga utifrån laboratorieförsöket. Beck 2021.

Hastigheten har mätts i helblod med tillsatt etanol vid 37 °C. Vid en etanolhalt motsvarande 1 promille bildades PEth 16:0/18:1 med cirka 0,016 µmol/L per timme, och bildningen fortsatte i omkring tre dygn. Schröck 2018. Om den hastigheten hölls i sju timmar skulle det motsvara cirka 0,11 µmol/L (min beräkning). Det gäller kroppstemperatur, inte rumstemperatur eller kyla. När blod som fått 3 promille etanol förvarades i 37 °C i ett dygn låg PEth därefter på 127–164 ng/g (cirka 0,2 µmol/L). Två av de fyra blodproven innehöll redan lite PEth före försöket, 14 och 31 ng/g. Gomonit 2025. Ett äldre försök med total-PEth fann ingen nybildning i 4 °C eller vid snabbfrysning till −80 °C, men en ökning med 30–40 procent i rumstemperatur och i −20 °C. Aradóttir 2004b. Torkade blodfläckar som fick torka i en sluten burk med etanolånga bildade också PEth, men exponeringen var långt kraftigare än i ett vanligt provtagningsrum. Bashilov 2022.

Följ det analyserande laboratoriets anvisningar. Karolinska anger EDTA-helblod som varken ska centrifugeras eller frysas, och kylförvaring om transporten dröjer. Vid misstänkt nybildning behöver laboratoriet få uppgifter om etanolhalt vid provtagningen, transporttid, temperatur och provsystem. Ett experiments förvaringsvillkor ska inte tas som allmänna provtagningsråd. Karolinskas laboratorieanvisning.

Valet av provrör påverkar också resultatet. När samma provtagning gjordes i både EDTA- och heparinrör hos tio frivilliga gav röret med natriumheparin i genomsnitt 11,6 procent lägre värde, med individuella skillnader från 2,8 till 19,1 procent. Nära 0,05 µmol/L kan det avgöra på vilken sida om gränsen svaret hamnar. Gnanns, Schröcks och Winklers försök använde i stället litiumheparin, så resultat från olika rörtyper bör jämföras försiktigt. Skråstad 2021, tabell I, Gnann 2012, Schröck 2017a, Winkler 2013.

Hur stabilt är PEth i provet?

Om PEth är stabilt i ett prov beror på temperatur, tid och provtyp, och genomsnitt säger lite om det enskilda provet. I tio etanolfria prov förändrades medelvärdet mindre än 15 procent under 28 dygn i rumstemperatur och i kylskåp. I frysen vid −20 °C sjönk det med 14–19 procent på 90 dygn, medan −80 °C var stabilt. Individuella förändringar redovisas inte. Skråstad 2021. I 23 kylförvarade prov var medelvärdet 93, 88 och 78 procent av startvärdet efter 30, 60 och 90 dygn. Dumitrascu 2021.

När varje prov redovisas för sig blir bilden en annan. Aboutara och medarbetare förvarade 62 EDTA-prov från storkonsumenter i rumstemperatur. Efter ett dygn låg PEth 16:0/18:1 på 80–123 procent av startvärdet, efter tio dygn på 43–118 procent och efter 30 dygn på 45–94 procent. Efter tio dygn hade bara 63 procent av proven kvar minst 85 procent av startvärdet. Sänkningar dominerade, men ökningar över 15 procent förekom också, i hälften av fallen i prov som innehöll etanol. Aboutara 2024, tabell 1. Hos tio frivilliga med 30–256 ng/mL höll sig 53 av 60 förvarade prov inom det kritiska skillnadsvärdet i 60 dygn. Undantaget var en person med 222 ng/mL (0,32 µmol/L), vars värden ändrades redan efter ett till tre dygn. Herzog 2024.

Även kylförvaring kan sänka värdet. Hos patienter i avgiftning innehöll flytande blod som förvarats en till två veckor i 5 °C bara 67 ± 24 procent av det PEth som fanns i torkade blodfläckar tagna samtidigt. Luginbühl 2019. I ett försök med poolat och spetsat blod föll PEth med 30–50 procent på ett till två dygn vid 4–20 °C. Senare studier av verkliga patientprov har visat betydligt bättre stabilitet i kyla. Faller 2013. Tre cykler av frysning och upptining sänkte PEth med 9–26 procent. Marques 2011. Torkade blodfläckar var i stort sett oförändrade efter nio månader i kyla eller frys, medan medelvärdet sjönk 13,5 procent i rumstemperatur. Bakhireva 2016.

Felen går oftast åt samma håll: förvaring utan kyla eller lång lagring ger ett för lågt värde. Om provet innehåller etanol kan felet också gå uppåt, se nedan.

Postmortala prov

Postmortala prov beter sig annorlunda. I obduktionsblod som redan innehöll PEth och förvarades vid −20 °C steg halten i genomsnitt med cirka 20 procent på ett dygn och cirka 70 procent på 60 dygn, även i prov utan påvisbar etanol. Även prov som från början saknade mätbart PEth kunde bli positiva under förvaringen: hos Hose gällde det tre av åtta, med som mest 16 ng/mL efter 60 dygn, och studien visar inte säkert varför. I ett annat försök bildades inget PEth i etanolfria blankprov, men väl när etanol tillsattes. Postmortala värden kan därför överskatta nivån före döden och bör inte användas ensamma. Hose 2025a, Liu 2018, Gomonit 2025.

Annan etanolexponering

Munsköljning och handdesinfektion har undersökts i två små studier med kapillära torkade blodfläckar. Trots upprepad munsköljning respektive intensiv användning av handdesinfektion nådde ingen av de 15 analyserade deltagarna i respektive studie 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Reisfield 2021, Reisfield 2022.

I ett annat försök hade åtta av tio deltagare PEth under 20 ng/mL (0,028 µmol/L) vid start. Två av de åtta passerade sedan gränsen. De hade börjat på 19,3 respektive 14,6 ng/mL (0,027 respektive 0,021 µmol/L). Den ena hade marginella överskridanden, den andra värden upp till omkring 36,5 ng/mL (0,052 µmol/L) enligt figur 1. Även före en dags exponering förekom ett marginellt överskridande, som författarna bedömde kunde rymmas inom mätosäkerheten. De sex som hade börjat med ej detekterbart PEth förblev negativa.

Etanolrester på handen och nybildning medan blodfläcken torkade diskuterades av författarna. Därför är det osäkert om PEth bildades i kroppen eller efter provtagningen. Resultatet går inte heller att överföra direkt till venösa prov. Herzog 2023b.

Reisfield följde också 30 personer i en observationsstudie. Två hade PEth minst 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Den ena, med 26 ng/mL (0,037 µmol/L), uppgav omfattande exponering för etanolspray samt intag av kombucha och alkoholhaltiga droppar. Urin-EtG/EtS och hår-EtG var negativa. Utan ett prov före observationsperioden och utan kontrollerad dosering gick det dock inte att utesluta kvarstående PEth från tidigare intag.

Den andra personen hade 49 ng/mL (0,070 µmol/L). Författarna bedömde värdet som oförenligt med den uppgivna munsköljningen och uteslöt deltagaren. Urinmarkörerna var negativa och något hårprov fanns inte. Uteslutningen visar inte i sig att personen hade druckit alkohol. Orsaken till värdena hos dessa personer förblir okänd, och studien ger ingen fastställd högsta PEth-nivå från vardagsexponering. Reisfield 2025.

Läkemedel och PEth

Propranolol, imipramin och amitriptylin ökade PEth-bildningen i odlade gliomceller. I HeLa-celler gav propranolol däremot ingen sådan ökning. Vad som händer med PEth i blodet hos patienter som tar ordinerade doser säger cellförsöken inte. Bobeszko 2002, Hii 1992.

Forskningssubstansen FIPI hämmade nybildning av PEth i blod efter provtagning. Försöket gällde provhantering, inte läkemedelsbehandling av patienter. Beck 2021.

Oralt dapson kan orsaka hemolys och förkorta de röda blodkropparnas överlevnad. Produktinformation för dapson. Årvings observationsstudie fann att lågt PEth i förhållande till CDT hängde samman med vissa tecken på hemolys, men undersökte inte dapsonbehandling. Ett lägre PEth vid dapsonbehandling är därför en indirekt hypotes. Någon sådan läkemedelseffekt har studien inte visat. Årving 2023.

Zoloft koncentrat till oral lösning 20 mg/ml innehåller etanol som hjälpämne: en dos med 50 mg sertralin innehåller 362 mg etanol, cirka 0,36 g, vilket FASS jämför med mindre än 10 ml öl. Vid den högsta dosen, 200 mg, blir det cirka 1,4 g per dygn. Uppgiften gäller just denna lösning. Produkttexten visar inte att mängden förklarar ett visst PEth-värde eller att sertralin stör PEth-analysen. FASS: Zoloft oral lösning.

I den randomiserade COMB-studien deltog 384 patienter med alkoholbrukssyndrom. Vareniklin, ensamt eller tillsammans med bupropion, gav lägre PEth och färre självrapporterade dagar med hög alkoholkonsumtion än placebo. Det är förenligt med att deltagarna drack mindre. Studien undersökte inte analysinterferens eller hur PEth påverkas om alkoholintaget är oförändrat. Söderpalm 2025.

I en liten kohort av gravida där de flesta exponerades för opioider eller fick substitutionsbehandling hade ingen av de 32 nyfödda till mödrar som uppgav att de inte druckit positivt PEth. Det ger ett visst stöd för att opioidexponering inte i sig ger falskt positivt PEth. Studien prövade inte om opioider kan sänka ett värde eller störa analysen på annat sätt. Bakhireva 2014.

Tarmjäsningssyndrom

Vid tarmjäsningssyndrom, auto-brewery syndrome (ABS), bildar mikroorganismer etanol som kan tas upp i blodet. Eftersom PEth bildas i närvaro av etanol är mekanismen biokemiskt möjlig. Om den ska förklara en persons PEth-värde måste det också finnas belägg för att personen har haft endogen etanolproduktion.

Tre patienter med misstänkt ABS

Endogen etanolproduktion verifierades inte under kontrollerad observation. Rapporterade PEth-värden var 119 ng/mL (0,169 µmol/L), 300 ng/mL (0,427 µmol/L) respektive över 2 000 ng/mL (över cirka 2,845 µmol/L) hos patienter som uppgav abstinens. Omräkningen till µmol/L gäller bara om värdena avser PEth 16:0/18:1, vilket rapporterna inte klargör.

Vad återstår att visa?

Rapporterna fastställer inte hur stor del av PEth som orsakades av endogen etanol, hur dos och respons hänger ihop eller hur högt PEth kan bli vid verifierat ABS.

Rapporterna anger inte PEth-form och analysmetod tillräckligt tydligt. Omräkningarna till µmol/L gäller bara om värdena avser PEth 16:0/18:1. Fallen kan varken jämföras som en dosserie eller visa hur PEth brukar fördela sig vid ABS. Leto, Drda, Taclob (abstract).

Tre patientrapporter illustrerar svårigheterna:

Rapport	Uppmätt PEth	Vad rapporten beskriver
Leto 2026; Crohns sjukdom och tarmresektioner	>2 000 ng/mL (över cirka 2,845 µmol/L†)	Etanol 146 mg/dL; två negativa kolhydratprovokationer; Candida i duodenalaspirat. Efter flukonazol rapporterades ett år utan symtom, men ingen uppföljande PEth-serie.
Drda 2025; alkoholassocierad cirros och Candida-esofagit	300 ng/mL (0,427 µmol/L†)	Uppgiven abstinens, ingen redovisad kolhydratprovokation. Figur 2 visar cirka 270 ng/mL (0,384 µmol/L†) vid behandlingsstart, cirka 140 ng/mL (0,199 µmol/L†) en månad senare och därefter ej detekterbart. Kvantifieringsgränsen anges inte. Löptextens beskrivning av ett snabbt förlopp behöver läsas mot figurens månadsaxel.
Taclob 2025; cirros och fördröjd ventrikeltömning	119 ng/mL (0,169 µmol/L†) år 2023	Konferensabstract. Abstinens enligt patienten och psykosocial bedömning. PEth blev negativt, åter positivt och senare negativt efter förnyad behandling. Ingen redovisad etanolmätning eller provokation som verifierade endogen produktion.

† Omräkningarna förutsätter PEth 16:0/18:1. Rapporterna anger inte homolog och analysmetod tillräckligt tydligt för att de molära koncentrationerna ska kunna verifieras. Värdena i µmol/L är därför villkorade omräkningar. Leto-abstractet från 2024 och fulltexten från 2026 bedöms beskriva samma patient och räknas en gång. Leto, abstract 2024 och fulltext 2026, Drda, Taclob.

Höga PEth-värden har rapporterats hos patienter med misstänkt ABS som uppgett abstinens. I ingen av dessa tre rapporter verifierades dock endogen etanolproduktion under kontrollerad observation. Därför går det inte att utifrån rapporterna säga hur högt PEth kan bli vid verifierat ABS. Svampodling och förbättring efter behandling räcker inte ensamma för att visa etanolproduktion som ger mätbara nivåer i blodet. Dokumentationens brister utesluter heller inte att sådan produktion förekom. Vid klinisk misstanke behövs specialistbedömning och undersökningar som kan skilja endogen produktion från annan etanolexponering. PEth ensamt kan inte göra den åtskillnaden.

Graviditet och nyfödda

I anonymiserade prov från 4 067 norska gravida i första och andra trimestern hade 1,4 procent PEth på minst 0,003 µmol/L. Bland dem var medianen 0,010 µmol/L och det högsta värdet 0,287 µmol/L. Finanger 2021. I 3 000 finska prov låg 0,57 procent på minst 35 ng/mL (0,05 µmol/L) och 0,07 procent på minst 200 ng/mL, med de högsta värdena 690 och 770 ng/mL (0,98 och 1,10 µmol/L). Häkkinen 2024. I en svensk studie av 2 264 gravida analyserades total-PEth med äldre metod i 77 utvalda prov från graviditetsvecka 16–18, och alla låg under rapporteringsgränsen 0,1 µmol/L. I enkäten i vecka 32 uppgav 229 av de 1 868 som svarade, omkring 12 procent, att de fortsatt dricka. Proven och enkäten gällde alltså olika tidpunkter och olika antal kvinnor. Comasco 2012. Ett lågt positivt värde tidigt i graviditeten kan spegla drickande innan graviditeten upptäcktes, och därför föreslås ett nytt prov efter två till fyra veckor snarare än en slutsats från ett enda prov. Häkkinen 2024.

Självrapport och PEth skiljer sig även här. I Rotterdam hade 32 av 36 gravida med positivt prov inte rapporterat något alkoholintag till mödravården. Positivt betydde att någon av tre PEth-former låg över detektionsgränsen 2 ng/mL, och studien redovisar inga koncentrationer. Breunis 2021. Bland sydafrikanska gravida som öppet berättade om ett högt intag låg ungefär var tredje under 20 ng/mL. Hasken 2023.

Nyfödda har ofta högre PEth än sina mödrar, av skäl som inte är kända. I 1 134 sydamerikanska par hade 15,6 procent av de nyfödda och 2,9 procent av mödrarna minst 80 ng/mL. Baldwin 2020. Bland 2 006 nyfödda i Ontario som inte fått blod låg 15,5 procent över 20 ng/mL och 1,2 procent över cirka 200 ng/mL, med det högsta värdet 1,74 µmol/L. DiBattista 2022. Andelen nyfödda kring gränsen 20 ng/mL har varierat kraftigt mellan populationer: över 20 ng/mL hos 6,5 och 8,4 procent i två amerikanska material, och minst 20 ng/mL hos 29,5 procent i ett skotskt och 44 och 63 procent i de sydamerikanska. Bakhireva 2013, Bakhireva 2017, Henderson 2023, Baldwin 2020. I en skotsk kohort var det positiva prediktiva värdet för uppgivet drickande efter vecka 36 bara omkring 5 procent. Henderson 2023. Ett PEth-värde hos ett nyfött barn går därför inte att räkna om till moderns intag, och nyföddas omsättning av PEth är inte känd. Barn som fått blod före provtagningen behöver identifieras, se Transfusion.

Samlad bedömning vid diskrepans

När PEth och anamnesen inte stämmer överens behöver man gå tillbaka till tidigare prov, tiden sedan senaste uppgivna intag, transfusioner, blodbild och provhantering. Kompletterande markörer väljs utifrån frågan och den tidsperiod den gäller. Flera prov kan hjälpa till att förstå förloppet, men ger ingen exakt alkoholdos och avgör inte automatiskt om personens uppgifter är trovärdiga.

Håll isär laboratoriets mätresultat, patientens uppgifter och de andra förklaringar som har undersökts. Att en förklaring är möjlig gör den inte mest sannolik. Även en sannolik förklaring måste beläggas i det enskilda fallet. Studierna ger varken en allmän högsta PEth-koncentration vid en viss konsumtion eller en lägsta nivå som gäller alla med hög konsumtion.

Kompletterande markörer

Markör	Tidsfönster	När provet brukar bli positivt	Vad markören kan pröva	Viktiga felkällor
Etanol i utandning eller blod	Timmar	Pågående intag	Aktuell påverkan och risk för bildning av PEth i provröret	Munalkohol
EtG och EtS i urin	Vanligen 1–2 dygn, längre efter tungt drickande	Små mängder	Nya intag under uppföljning, om proven tas tätt	Handsprit, ”alkoholfri” öl och bakterier i urinen; nivåer och villkor i texten
CDT i serum	Veckor; halveringstid cirka 10 dygn	För de flesta ett högt intag i storleksordningen 50–80 g etanol per dag under 1–2 veckor; inget individuellt minimum	Långvarigt högt intag	Svår leversjukdom och sällsynta transferrinvarianter; normalt CDT utesluter inte högt intag
EtG i hår	Månader; den senaste veckan kommer inte med	Gränsvärden i pg/mg, se nedan	Uppgiven abstinens och långvarigt högt intag	Blekning och permanent färgning sänker värdet

PEth ligger tidsmässigt mellan urinmarkörerna och håret och speglar främst de senaste veckorna. Företagshälsans guide 2019.

För urin-EtG beror tidsfönstret på dos och gräns. Efter i genomsnitt 26 g etanol togs det sista positiva provet i medeltal 22 timmar efter drickandet vid gränsen 100 ng/mL och 12 timmar vid 500 ng/mL, med standardavvikelser på omkring fem timmar. Efter 79 g var medeltiden 37 timmar vid 100 ng/mL, med en standardavvikelse på tolv timmar. Enskilda personers kortaste och längsta tider redovisas inte. Efter den lägsta dosen var inget prov positivt efter 48 timmar, och tolv timmar efter den dosen var alla prov positiva vid gränserna 100 och 200 ng/mL, men bara hälften vid 500 ng/mL. Hos alkoholberoende patienter i avgiftning dröjde det 40–130 timmar innan EtG kom under 0,5 mg/L. Jatlow 2014, tabell 2–3 och resultat, Helander 2009.

EtG kan också bli mätbart utan att personen har druckit. Hos 11 försökspersoner som använde handsprit med 62 procent etanol var femte minut i tio timmar, tre dagar i rad, uppmättes som mest 2,0 mg/L (2 001 ng/mL). Efter 2,5 liter ”alkoholfri” öl, som i Tyskland får innehålla upp till 0,5 volymprocent etanol, hade tre försökspersoner som mest 0,30–0,87 mg/L och en fjärde 14,1 mg/L i morgonurinen. I urin som redan innehöll etanol bildade E. coli EtG under förvaringen, 0,5–17,6 mg/L i 35 procent av de infekterade proven, medan EtS inte påverkades. Reisfield 2011, Thierauf 2010, Helander 2007.

Ett förhöjt CDT är svårt att förklara med ett enstaka intag eller med måttligt drickande, om andra orsaker till förhöjt CDT är uteslutna. Mängderna ovan är ungefärliga och inga minimikrav för enskilda personer. Vid måttligt eller episodiskt drickande är CDT oftast normalt. Sällsynta genetiska varianter av transferrin kan ge falskt förhöjda värden, och i en studie hade 12 procent av patienterna med leversjukdom i slutstadiet förhöjt CDT, även om flera av de förhöjda proven i studien också var positiva för EtG. Företagshälsans guide 2019, Andresen-Streichert 2018, Bergström och Helander 2008.

För hår-EtG anger den senaste konsensusen från Society of Hair Testing två gränser för det hårsegment som ligger närmast hårbotten. Under 5 pg/mg i ett segment på högst 6 cm talar inte emot uppgiven abstinens under motsvarande period, medan 5 pg/mg eller mer i ett segment på 3–6 cm starkt talar för att personen har druckit under perioden. Enstaka tillfällen av drickande kan enligt samma dokument inte alltid uteslutas. Minst 30 pg/mg i ett segment på 3–6 cm talar starkt för kroniskt högt intag, som konsensusen definierar som i genomsnitt minst 60 g etanol per dag under det senaste året. Kortare eller längre segment ska då tolkas med försiktighet. Gränserna är satta för pulveriserat hår och de metoder dokumentet anger. Ett laboratorium som arbetar på annat sätt ska visa i extern kvalitetssäkring att resultaten blir jämförbara. Provtagningsställe, hårväxt och kosmetisk behandling behöver också vägas in, och intaget under den sista veckan före provtagningen kommer inte med. Hår i vilofas kan bidra till medelhalten, och en segmentanalys kan ge information om förändringar i drickmönstret. I ett försök sänkte blekning och permanent färgning hår-EtG med i genomsnitt 82 ± 11 respektive 65 ± 24 procent, och de procentsatserna kan inte användas för att räkna tillbaka till ett värde före behandlingen. SoHT 2026, avsnitt 1–3, Bevan och Tsanaclis 2025, Crunelle 2015.

I 27 293 provpar från svensk företagshälsovård var 66 procent negativa och 16 procent positiva för både PEth och CDT, med gränserna PEth över 0,30 µmol/L och CDT minst 2,0 procent. PEth var ensamt positivt i 15 procent och CDT ensamt i cirka 3 procent. Av de par som var positiva för minst en av markörerna var PEth positivt i 90 procent och CDT i 57 procent. Siffrorna beskriver hur ofta markörerna sammanföll i materialet. De visar inte hur väl markörerna upptäcker högt intag. Författarna menar att skillnaderna framför allt beror på var gränserna dras. Helander och Sparring 2026.

I en studie med 1 170 personer hade 53 av de 383 som klassades som storkonsumenter utifrån hår-EtG, 14 procent, PEth under 20 ng/mL. Sammanfattningen anger i stället 483 storkonsumenter. Författarna tolkar fyndet som att drickandet hade minskat en tid före provtagningen, men det verifierades inte. Dumitrascu 2024.

PEth och hår-EtG speglar olika tidsperioder, så diskordanta resultat är väntade. Vid 136 schweiziska trafikmedicinska bedömningar stämde markörerna överens i ungefär två tredjedelar av fallen. Ingen med hår-EtG som talade för abstinens hade PEth på minst 210 ng/mL (0,30 µmol/L). Av 51 med hår-EtG på minst 30 pg/mg hade däremot nio under 20 ng/mL. Ett negativt PEth utesluter alltså inte högkonsumtion några månader tidigare. Schröck 2016b, tabell 1.

Ett negativt urin-EtG motsäger inte heller ett högt PEth. I ett amerikanskt material med 3 132 provpar var 7,2 procent positiva för PEth men negativa för EtG, med PEth upp till 1 157 ng/mL (1,6 µmol/L). Det stämmer med att personen slutat dricka några dagar före ett planerat prov. Den omvända kombinationen var ovanlig, 0,7 procent. Snozek 2026b, tabell 2. I ett övervakningsprogram för läkare hade fem av sju som förnekade intag trots positivt urin-EtG eller EtS PEth under 20 ng/mL. Hos de fem låg EtG, omräknat till en standardiserad kreatininhalt, på 224–868 ng/mL. Deras förklaring godtogs, men utan oberoende kontroll. Skipper 2013.

Hos leverpatienter var CDT aldrig positivt utan att PEth också var det. Alla tio som uppgav minst 350 g etanol i veckan hade positivt PEth och negativt CDT. Aboutara 2022.

Transplantationsutredning

Inför levertransplantation används PEth ofta för att bedöma alkoholintag, och följderna av ett positivt svar kan bli stora. I en enhetlig screening av 865 kandidater hade 5,6 procent minst 20 ng/mL, med värden från 20 till 1 833 ng/mL (0,028–2,6 µmol/L). Svaret påverkade det kliniska beslutet hos 58 procent av dem som var positiva. Diskrepanserna mot patientens uppgifter samlades vid lägre värden. Alla sju med 700–1 833 ng/mL hade själva redovisat sitt drickande. Fipps 2024. Vid ett centrum som tillämpade nolltolerans med gränsen 10 ng/mL blev det klart vanligare att utredningen avbröts eller att patienten ströks från väntelistan av alkoholskäl efter att PEth införts. Studien redovisar det som en justerad hazardkvot på 2,86 (95 % KI 1,67–4,97) i en analys där dödsfall räknades som konkurrerande risk, inte som en jämförelse av antal. Positiva svar bekräftades inte på annat sätt, och transfusioner beaktades inte. Selim 2022.

Ett negativt prov utesluter inte intag några veckor tidigare. Bland levertransplanterade och kandidater var alla elva som medgav intag den senaste veckan positiva, men bara tre av sju som medgav intag en till fyra veckor tidigare. Andresen-Streichert 2017. Hos en kandidat som medgav intag den senaste veckan och hade positivt urin-EtG och EtS var PEth negativt vid gränsen 20 ng/mL. Barrio 2020. Bland levertransplanterade som förnekade intag vid studiestart hade 46 av 189 (24 procent) PEth på minst 8 ng/mL vid något av tre provtillfällen. Medianen bland dem var 14,3 respektive 23,7 ng/mL i de två undergrupperna, alltså under 0,05 µmol/L, men spridningen redovisas inte. Andelen beror starkt på vilken gräns som används, och självrapporten och proven gällde inte samma tidsperiod. Fleming 2017. Efter transplantationen hittades PEth över 0,30 µmol/L hos 23 av 143 patienter (16,1 procent) med prov var tredje månad, mot 18 (12,6 procent) med prov var sjätte. Skladany 2026.

Slutsats

Ett mätbart PEth talar starkt för att etanol har funnits i blodet, men inte säkert för att personen själv har druckit. Det säger inte hur mycket personen har druckit eller hur drickandet har varit fördelat, och PEth kan också ha följt med transfunderat blod eller ha bildats i provröret. Samma uppgivna intag har gett mycket olika värden, åt båda hållen.

Nära 0,05 och 0,30 µmol/L har mätosäkerheten betydelse åt båda hållen. Ett svar på 0,32 µmol/L från ett laboratorium och 0,28 från ett annat behöver inte betyda att halten skiljer sig, och ett rapporterat värde blir varken högre eller lägre för att det ligger inom den beräknade spridningen. Mellan svenska laboratorier var spridningen omkring 12 procent 2021–2022 och i en internationell jämförelse 22–25 procent. För ett enskilt svar gäller det analyserande laboratoriets mätosäkerhet. Om ett beslut dessutom bör kräva en säkerhetsmarginal är en annan, delvis rättslig fråga. Rättstoxikologer har föreslagit en ensidig marginal beräknad på laboratoriets egen mätosäkerhet när ett svar kan få negativa följder för den undersökte, medan andra menar att gränserna 20 och 200 ng/mL redan rymmer osäkerheten.

Provhanteringen kan också flytta värdet åt båda hållen. Etanolfria prov var i genomsnitt stabila i fyra veckor, både i kylskåp och i rumstemperatur, i en studie med tio prov, men utan kyla sjönk enskilda prov till 43 procent av startvärdet på tio dygn, och i en annan studie innehöll flytande blod som stått en till två veckor i kyla i genomsnitt två tredjedelar av halten i torkade blodfläckar. Om provet innehåller etanol kan PEth i stället bildas efter provtagningen. Med 2 g/L etanol tillsatt och 48 timmar i rumstemperatur blev det 0,03–0,08 µmol/L i provrör, men upp till omkring 2 µmol/L i ett blodfläckssystem utan enzymhämmare.

I de kontrollerade försök med ett enda intag som jag har gått igenom är det högsta exakta värdet från ett startprov under detektionsgränsen 0,131 µmol/L, och omkring 0,2 µmol/L kan avläsas ur en figur. Något dokumenterat fall över 0,30 µmol/L från ett rapporterat negativt startprov har jag inte hittat. Försöken är få och små, och deras högsta värden är ingen biologisk gräns. Det betyder inte heller att vilken halt som helst kan förklaras av ett enda tillfälle.

I de studier jag har gått igenom spänner halveringstiderna från 0,79 till 20,8 dagar, och i avgiftningsstudier med upprepade prov och markörkontroll från 3,67 till 10,4 dagar. I gruppskattningar har halveringstiden blivit längre under abstinensen. I en avgiftningsstudie kom de flesta som kunde följas under 0,284 µmol/L inom fyra veckor, men två låg kvar över den gränsen mer än sex veckor efter första provet, och en låg kvar över 0,028 µmol/L drygt nio veckor efter uppgivet sista intag. I en annan studie var PEth fortfarande mätbart efter 19 dygn i slutenvård hos alla fyra som provtogs då; två av dem hade 0,87 och 0,95 µmol/L, och den ena hade börjat på 10,1 µmol/L. Om ett värde kan vara kvar sedan före abstinensen beror på vilken halveringstid som antas. För att 0,30 µmol/L ska finnas kvar efter tre veckor blir det beräknade startvärdet 0,60 µmol/L vid en halveringstid på 20,8 dagar och omkring 15 µmol/L vid 3,7 dagar. Exemplet visar framför allt hur känslig bakåträkningen är för antagandet om halveringstid, och den längsta skattningen bygger på svagare underlag än den kortaste i avgiftningsstudierna.

Andra förklaringar behöver beläggas i det enskilda fallet. Efter en enda erytrocytenhet har mottagarens PEth som mest legat på 0,12 µmol/L i de studier jag har gått igenom, och för tarmjäsning finns bara fallrapporter där endogen etanolproduktion inte har verifierats. Det gäller alla yttervärden ovan att de beskriver de personer som undersöktes.

Källor och urval

Litteraturen i artikeln är ett urval, inte en systematisk översikt.

För engångsintag gjordes en riktad litteratursökning till och med den 20 oktober 2026 i PubMed, kompletterad med referenslistor och sökningar efter äldre metodartiklar och senare publikationer. Studier med givna försöksdoser skiljs från självrapporterad vardagskonsumtion. Flera publikationer om samma personer räknas inte som oberoende bekräftelser. Ett äldre ryskt original av Rakhimov från 1988 har inte varit åtkomligt och ingår inte i den kvantitativa jämförelsen. Rakhimov 1988.

En pilotrapport med två personer från 2014 nämns i Schröcks artikel, men själva rapporten saknas också i underlaget. Inga individuella toppvärden hämtas därifrån. Schröck 2017a, inledning och referens 20.

En närliggande översikt i Bioanalysis från 2014 nämns också där. Av den har bara sammanfattningen varit tillgänglig i denna genomgång; inga kvantitativa uppgifter hämtas från den. Schröck 2014, sammanfattning.

Bedömningen av de äldre cellstudierna i läkemedelsavsnittet bygger enbart på originalartiklarnas sammanfattningar. Laboratorieanvisningar och produktuppgifter avser den 18 oktober 2026. Vid referenserna nedan framgår vilka delar som ligger till grund för texten.

Efter den riktade sökningen gjordes i oktober 2026 ett bredare svep med Consensus och fem AI-granskare, som letade efter studier som inte redan fanns i artikeln. Svepet gav 102 poster. Av dem lästes 93 i fulltext, åtta bedömdes enbart utifrån sammanfattningen och ett brev enbart utifrån titeln. Det anges vid referensen. Studier som jag bedömde som relevanta och tillräckligt välgjorda kommenteras i texten. Studier som jag har läst men inte använder listas nedan med skäl. Där en källas sammanfattning eller text inte stämmer med dess tabeller har jag utgått från tabellerna och angett det.

Studier som jag har bedömt men inte använder. Publikationerna nedan identifierades men används inte i texten. För varje post anges vilket underlag som fanns och varför den inte används.

• Nash 2024, brev om transfusion: varken fulltext eller sammanfattning var tillgänglig, och ämnet täcks av primärstudierna.
• Short 2024, fallrapport om transfusion och munskölj: intaget kontrollerades inte, och rapporten motsäger sig själv.
• Stotts 2022, metabolomik i lagrade erytrocytenheter: PEth mättes inte kvantitativt, och senare mätningar fann ingen nybildning under lagring.
• Isaksson 2011, fallbeskrivningar: total-PEth med äldre metod, utan data som går att använda med dagens analys.
• Woodard 2011 och Quint 2026, utandningsalkohol efter obesitaskirurgi: små studier med utandningsmätare och utan PEth; blodstudierna visar samma sak bättre.
• Marques 2009, rattfyllerister: total-PEth med äldre metod, bara gruppdata och en felskriven enhet.
• Bean 2017, trafikärenden: redovisar inga PEth-koncentrationer, gränsen är oklar och siffrorna stämmer inte inbördes.
• Franceschetto 2022 och Perilli 2023, översikter: inga nya data och fel i extraktionen; jag citerar primärstudierna.
• Umer 2020, nyföddhetsscreening: blodfläckarna låg cirka åtta månader i rumstemperatur, enheterna är felaktiga och moderns intag är okänt.
• Maxwell 2019, navelsträngsblod: ingen uppgift om moderns intag att jämföra med.
• Winder 2023 och Allen 2013, översikter om levertransplantation: inga nya data (bedömda på sammanfattning).
• Hahn 2015, självrapport i en hivkohort: trendstudie utan individuell kontroll, i samma kohort som Asiimwe 2015.
• Faller 2011, blodfläckar mot venöst blod: koncentrationerna för PEth 16:0/18:1 är motsägelsefulla; senare studier är bättre.
• Bantle 2023, nedbrytning i provröret: explorativ och halvkvantitativ.
• Viel 2012, metaanalys av total-PEth: slår ihop resultat som inte är jämförbara och har inmatningsfel.
• Torp 2025, översikt över felkällor i Journal of Hepatology: jag citerar primärstudierna; översikten återger hematokriteffekten utan att ange att den gäller höga koncentrationer.
• Kummer 2016, metodvalidering: fall–kontrolldesign med enbart självrapport; yttervärdena täcks av starkare studier.

Helander A, Hansson T 2023a. The alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) – test performance and experiences from routine analysis and external quality assessment. Scandinavian Journal of Clinical and Laboratory Investigation 83:424–431. Analys- och kvalitetssäkringsstudie; underlag för enhetsomräkning, extern kvalitetssäkring och fördelning av rutinprov. DOI.

Gnann H, Weinmann W, Thierauf A 2012. Formation of Phosphatidylethanol and Its Subsequent Elimination During an Extensive Drinking Experiment Over 5 Days. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 36:1507–1511. Originalstudie. DOI.

Kechagias S, Dernroth DN, Blomgren A, Hansson T, Isaksson A, Walther L, Kronstrand R, Kågedal B, Nyström FH 2015. Phosphatidylethanol Compared with Other Blood Tests as a Biomarker of Moderate Alcohol Consumption in Healthy Volunteers: A Prospective Randomized Study. Alcohol and Alcoholism 50:399–406. Originalstudie. DOI.

Schröck A, Thierauf-Emberger A, Schürch S, Weinmann W 2017a. Phosphatidylethanol (PEth) detected in blood for 3 to 12 days after single consumption of alcohol—a drinking study with 16 volunteers. International Journal of Legal Medicine 131:153–160. Originalstudie. DOI.

Hill‐Kapturczak N, Dougherty DM, Roache JD, Karns‐Wright TE, Javors MA 2018. Differences in the Synthesis and Elimination of Phosphatidylethanol 16:0/18:1 and 16:0/18:2 After Acute Doses of Alcohol. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 42:851–860. Originalstudie. DOI.

Herzog J, Skopp G, Musshoff F, Hartung B 2023a. Formation of phosphatidylethanol and ethylglucuronide after low to moderate alcohol consumption in volunteers with a previous three-week alcohol abstinence. Alcohol and Alcoholism 58:599–605. Originalstudie. DOI.

Stöth F, Koch K, Bantle M, Pütz P, Wortmann F, Weinmann W 2023a. Increase of PEth after Single Consumption of Alcohol and Evaluation of a Volumetric DBS Filter Paper Device. Journal of Analytical Toxicology 47:379–384. Originalstudie. DOI.

Walther L, Stenton J, Hansson T, Blomgren A, Andersson A, Isaksson A 2026. PEth Cut‐Off Thresholds for Hazardous Alcohol Consumption Based on a Drinking Study. Drug Testing and Analysis 18:108–117. Originalstudie. DOI.

Helander A, Böttcher M, Dahmen N, Beck O 2019b. Elimination Characteristics of the Alcohol Biomarker Phosphatidylethanol (PEth) in Blood during Alcohol Detoxification. Alcohol and Alcoholism 54:251–257. Originalstudie. DOI.

de Bejczy A, Walther L, Nilsson‐Wallmark C, Askerup B, Isaksson A 2026. Decline of phosphatidylethanol (B‐PEth) during abstinence in patients with alcohol use disorder undergoing withdrawal treatment, and the correlation of B‐PEth with self‐reported alcohol intake. Addiction 121:1474–1482. Originalstudie. DOI.

Bartel M, Hofmann V, Wang S, Mueller J, Sundermann TR, Mueller S 2023. Confounders of Serum Phosphatidylethanol: Role of Red Blood Cell Turnover and Cirrhosis. Hepatic Medicine: Evidence and Research 15:195–208. Originalstudie. DOI.

Snozek CLH, Triana Dopico J, Iverson OC, Smith KA, Heard MJ, Boardman SJ, Langman LJ, Jannetto PJ, Kinard TN 2026a. Impact of a single packed red blood cell unit on recipient phosphatidylethanol. Clinica Chimica Acta 579:120671. Originalstudie. DOI.

Luginbühl M, Wurst FM, Stöth F, Weinmann W, Stove CP, Van Uytfanghe K 2022. Consensus for the use of the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) for the assessment of abstinence and alcohol consumption in clinical and forensic practice (2022 Consensus of Basel). Drug Testing and Analysis 14:1800–1802. Konsensusdokument. DOI.

Beck O, Mellring M, Löwbeer C, Seferaj S, Helander A 2021. Measurement of the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) in dried blood spots and venous blood—importance of inhibition of post-sampling formation from ethanol. Analytical and Bioanalytical Chemistry 413:5601–5606. Originalstudie. DOI.

Leto AC, Shen M, Aberra FN 2026. Homemade Microbrew: Auto-brewery Syndrome in a Patient with Crohn’s Disease. Digestive Diseases and Sciences 71:6119–6122. Fallrapport. DOI.

Leto A, Shen M, Aberra F 2024. S3958 Brewed from Within: A Case of Phosphatidylethanol Positive Auto-Brewery Syndrome in a Patient with Crohn’s Disease. American Journal of Gastroenterology 119:S2572. Konferensabstract; tidigare rapport om patienten i Leto 2026. DOI.

Drda JC, Smith JP 2025. Endogenous Alcohol and Auto-Brewery Syndrome Complicating Liver Transplantation: A Case Report and Literature Review. Livers 5:13. Fallrapport. DOI.

Iverson OC, Smith KA, Sharma P, Buras MR, Quillen JK, Showkeir DL, Alegria KN, Langman LJ, Jannetto PJ, Kinard TN, Snozek CLH 2025. Phosphatidylethanol clearance after packed red blood cell transfusion. Clinical Biochemistry 137:110909. Originalstudie. DOI.

Årving A, Hilberg T, Sovershaev M, Bogstrand ST, Høiseth G 2023. Falsely low phosphatidylethanol may be associated with biomarkers of haemolytic disease. Basic & Clinical Pharmacology & Toxicology 132:223–230. Originalstudie. DOI.

Stöth F, Kotzerke E, Thierauf-Emberger A, Weinmann W, Schuldis D 2022. Can PEth be Detected with a Cutoff of 20 ng/mL after Single Alcohol Consumption? Journal of Analytical Toxicology 46:e232–e238. Originalstudie. DOI.

Taclob JA, Lyssy L, Nansiyani S, Ruiz B, Nair S 2025. S5656 A Curious Case of Auto-Brewery Syndrome in a Patient Undergoing Liver Transplant Evaluation. American Journal of Gastroenterology 120:S1206. Konferensabstract. DOI.

Karolinska Universitetslaboratoriet. Fosfatidyletanol, B-. Laboratorieanvisning, reviderad 2026-06-16. Anvisning.

Reisfield GM, Teitelbaum SA, Jones JT, Lewis B 2025. The effect of incidental ethanol exposures on the formation of blood phosphatidylethanol. Drug Testing and Analysis 17:570–578. Originalstudie. DOI.

Reisfield GM och medarbetare 2021. Blood Phosphatidylethanol Concentrations Following Regular Exposure to an Alcohol-Based Mouthwash. Journal of Analytical Toxicology 45:950–956. Originalstudie. DOI.

Reisfield GM och medarbetare 2022. Blood Phosphatidylethanol (PEth) Concentrations following Intensive Use of an Alcohol-based Hand Sanitizer. Journal of Analytical Toxicology 46:979–990. Originalstudie. DOI.

Herzog J, Skopp G, Musshoff F 2023b. Development and Validation of Seven Phosphatidylethanol Homologues in Dried Blood Spots Including Preliminary Results after Excessive Use of an Ethanol-Based Hand Sanitizer. Journal of Analytical Toxicology 47:245–252. Originalstudie. DOI.

Bobeszko M, Czajkowski R, Wójcik M, Sabała P, Lei L, Nalepa I, Barańska J 2002. Modulation by cationic amphiphilic drugs of serine base-exchange, phosholipase d and intracellular calcium homeostasis in glioma C6 cells. Polish Journal of Pharmacology 54(5):483–493. Cellstudie. Underlaget här är originalartikelns sammanfattning. PubMed.

Hii CST, Edwards YS, Murray AW 1992. Basal and phorbol-ester-stimulated turnover of phosphatidylcholine in HeLa cells involve different pathways. Biochemical Journal 288:983–985. Cellstudie. Underlaget här är originalartikelns sammanfattning. DOI.

DailyMed. Dapsone tablet. Produktinformation för tabletter; uppgifter om hemolys och erytrocytöverlevnad, inte en studie av läkemedlets effekt på PEth. Kontrollerad den 18 oktober 2026. Produktinformation.

FASS. Zoloft, koncentrat till oral lösning 20 mg/ml. Produkttext baserad på produktresumé 2026-06-01, kontrollerad den 18 oktober 2026. Underlag för etanolinnehållet i denna beredning; ingen PEth-studie. Produkttext.

Söderpalm B och medarbetare 2025. Efficacy and safety of varenicline and bupropion, in combination and alone, for alcohol use disorder: a randomized, double-blind, placebo-controlled multicentre trial. The Lancet Regional Health – Europe 54:101310. Randomiserad patientstudie med PEth och självrapporterade dagar med hög konsumtion som primära utfallsmått. DOI.

Helander A, Hermansson U, Beck O 2019a. Dose–Response Characteristics of the Alcohol Biomarker Phosphatidylethanol (PEth)—A Study of Outpatients in Treatment for Reduced Drinking. Alcohol and Alcoholism 54:567–573. Förlagsversion. Se metod, resultat, figurer och diskussion. Originalkälla.

Javors MA, Hill-Kapturczak N, Roache JD, Karns-Wright TE, Dougherty DM 2016. Characterization of the Pharmacokinetics of Phosphatidylethanol 16:0/18:1 and 16:0/18:2 in Human Whole Blood After Alcohol Consumption in a Clinical Laboratory Study. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 40:1228–1234. Originalartikel. DOI.

Lopez-Cruzan M och medarbetare 2018. Pharmacokinetics of Phosphatidylethanol 16:0/20:4 in Human Blood After Alcohol Intake. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 42:2094–2099. Delgrupp med 18 personer från Hill-Kapturczak 2018. DOI.

Spleis F och medarbetare 2025, publicerad på nätet 2024. Detection of phosphatidylethanol after ethanol intake with targeted blood alcohol concentrations of 0.6 g/kg and 0.75 g/kg. International Journal of Legal Medicine 139:589–596. Originalartikel. Resultattext och tabell 2 innehåller de avvikelser som diskuteras ovan. DOI.

Aboutara N, Jungen H, Szewczyk A, Müller A, Iwersen-Bergmann S 2023. PEth 16:0/18:1 and 16:0/18:2 after consumption of low doses of alcohol—a contribution to cutoff discussion. Drug Testing and Analysis 15:104–114. Originalartikel; här används första morgonprovet i en tredagarsserie. DOI.

Dengiz H, Gören İE, Atasoy-Aydin A, Daglioglu N 2024. Phosphatidylethanol (PEth) detected in Dried Blood Samples (DBS) after single consumption of alcohol. TIAFT 2024, Abstract Book, AB P-12, s. 368. Konferensabstract. Abstractbok, PDF.

Gnann H 2011. Phosphatidylethanol – ein Alkoholkonsummarker auf dem Weg in die klinisch-forensische Routinediagnostik. Avhandling, Universität Freiburg. Här används metoderna för drickförsöken och resultaten efter första dosen; upprepade dosers senare värden ingår inte som engångsresultat. Universitetets original.

Varga A, Hansson P, Lundqvist C, Alling C 1998. Phosphatidylethanol in Blood as a Marker of Ethanol Consumption in Healthy Volunteers: Comparison with Other Markers. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 22:1832–1837. Förlagsversion; engångsgruppen omfattade fem personer och analysen avsåg total-PEth. DOI.

Gnann H och medarbetare 2009. Selective detection of phosphatidylethanol homologues in blood as biomarkers for alcohol consumption by LC-ESI-MS/MS. Journal of Mass Spectrometry 44:1293–1299. Förlagsversion; metodartikel med ett engångsförsök hos en person, separat från obduktionsmaterialet. DOI.

Nguyen VL, Paull P, Haber PS, Chitty K, Seth D 2018. Evaluation of a novel method for the analysis of alcohol biomarkers: Ethyl glucuronide, ethyl sulfate and phosphatidylethanol. Alcohol 67:7–13. Förlagsversion; drickförsöket omfattade två personer. PEth mättes i en erytrocytberedning. Se figur 2 och provberedningen. DOI.

Van Uytfanghe K, Heughebaert L, Abatih E, Stove CP 2022. Set-up of a population-based model to verify alcohol abstinence via monitoring of the direct alcohol marker phosphatidylethanol 16:0/18:1. Addiction 117:2108–2118. Förlagsoriginal och Supporting Information R1. Hemprovtagning med VAMS; jämförelse med självrapporter i samma studie, inte oberoende verifierad avhållsamhet. Se särskilt metod, figur 4, tabell 2 och begränsningar. Originalartikel.

Bjerner J, Sovershaev M, Vigerust EW, Hilberg T, Fjøse JØ, Karlsen TR 2026, publicerad på nätet 2025. Estimation of half-life with confidence interval for phosphatidylethanol (PEth) in blood based on two consecutive measurements. Annals of Clinical Biochemistry 63:319–326. Förlagsoriginal och supplement. Jämförelse av beräkningssätt på laboratoriedata; uppgifter om faktiska alkoholintag saknades. Originalartikel.

White D, Salman S, Joyce DA 2025, publicerad på nätet 2024. Utilising paired measurements of phosphatidylethanol to monitor early success in alcohol abstinence. Drug and Alcohol Review 44:80–89. Originalstudie med veckovisa prov under fyra veckor; PEth mättes i en erytrocytberedning. Den citerade metodartikeln från 2022 identifierar PEth-formen som 16:0/18:1 i sin sammanfattning; den uppgiften används här utan en separat bedömning av metodvalideringen. Modellunderlaget omfattade 23 personer, med intern prövning och två självrapporterade nya alkoholintag. Ingen extern validering eller undersökning av antalet tidigare dryckestillfällen. Originalartikel.

Dumitrascu C och medarbetare 2025. Ethylated Phosphorylcholine as a New Marker for Alcohol Consumption: A Proof of Concept. Drug Testing and Analysis 17:2262–2270. Förlagsversion och förlagets kalkylarkssupplement, tabell S7 på fliken Proof-of-concept. Engångsförsöket omfattade en person; det större observationsmaterialet är ett annat delmaterial. DOI och supplement.

Simon TW och medarbetare 2025. Calibration and evaluation of a refined pharmacokinetic model for three homologs of phosphatidylethanol. Chemico-Biological Interactions 408:111414. Förlagsversion samt båda supplementfilerna till Appendix A, med kompletterande tabeller, kurvor och modellbeskrivning. Modellerade koncentrationer behandlas inte som uppmätta toppvärden. DOI.

Rakhimov MM och medarbetare 1988. Formation of phosphatidylethanol in alcoholic intoxication. Voprosy meditsinskoi khimii 34(3):101–107. Ryskt original. Endast bibliografisk post och sammanfattning har varit åtkomliga; inga individuella toppvärden hämtas därifrån. PubMed.

Skråstad RB, Aamo TO, Andreassen TN, Havnen H, Hveem K, Krokstad S, Salvesen Ø, Spigset O 2023. Quantifying Alcohol Consumption in the General Population by Analysing Phosphatidylethanol Concentrations in Whole Blood: Results from 24,574 Subjects Included in the HUNT4 Study. Alcohol and Alcoholism 58:258–265. Befolkningsstudie; resultat, tabell 1 och supplementtabell 1–2 ligger till grund för texten. DOI.

Watt J, Morley KC, Haber PS, Seth D, Volovets A 2025. Validation of blood phosphatidylethanol as an alcohol consumption biomarker in patients with alcohol use disorder and liver disease at a liver transplant center. Alcohol, Clinical and Experimental Research 49:2013–2024. Originalstudie; avsnittet om hematokritkorrigering används. DOI.

Hahn JA, Murnane PM, Vittinghoff E och medarbetare 2021. Factors associated with phosphatidylethanol (PEth) sensitivity for detecting unhealthy alcohol use: An individual patient data meta-analysis. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 45:1166–1187. Metaanalys av individdata från 21 studier; tabell 3–4 ligger till grund för texten. DOI.

Skråstad RB, Salvesen Ø, Andreassen TN, Aamo TO, Hveem K, Krokstad S, Spigset O 2025. Impact of Sex, Age, Body Composition and Kidney Function on the Relationship Between Self-Reported Alcohol Consumption and Phosphatidylethanol – Data From the HUNT Study. Basic & Clinical Pharmacology & Toxicology 137:e70141. Befolkningsstudie med självrapporterat intag. DOI.

Vanlerberghe BTK, Dumitrascu C, van den Eede N och medarbetare 2025. Phosphatidylethanol and ethyl glucuronide to categorize alcohol consumption in alcohol-related cirrhosis. JHEP Reports 7:101433. Originalstudie med 110 patienter med cirros. DOI.

Stewart SH, Koch DG, Willner IR, Anton RF, Reuben A 2014. Validation of blood phosphatidylethanol as an alcohol consumption biomarker in patients with chronic liver disease. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 38:1706–1711. Originalstudie med 222 patienter med kronisk leversjukdom. DOI.

Stöth F, Weinmann W, Soravia LM, Pfeifer P 2023b. Evaluation of Phosphatidylethanol Elimination in Alcohol Use Disorder Patients Undergoing Withdrawal Treatment. Alcohol and Alcoholism 58:266–273. Originalstudie med 49 patienter i behandling för alkoholberoende; metod, tabell 1–4 och diskussion ligger till grund för texten. DOI.

Beck O, Barroso M, Hermansson S, Widén C, Wallin C, Nilsson-Wallmark C, de Bejczy A 2025. Volumetric dried blood spots for determination of phosphatidylethanol: Validation of a liquid chromatography tandem mass spectrometry method and clinical application. Drug Testing and Analysis 17:231–237. Metod- och klinisk studie; halveringstider från två prov hos 31 patienter. DOI.

Beck O, Helander A, Hermansson U 2019. Företagshälsans guide för kvalitetssäkrad alkohol- och drogkontroll i arbetslivet. Sveriges Företagshälsor 2019:2. Tidsfönster för EtG och CDT, s. 22–23. PDF.

Jatlow PI, Agro A, Wu R och medarbetare 2014. Ethyl Glucuronide and Ethyl Sulfate Assays in Clinical Trials, Interpretation, and Limitations: Results of a Dose Ranging Alcohol Challenge Study and 2 Clinical Trials. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 38:2056–2065. Doseringsstudie; tabell 2–3. DOI.

Helander A, Böttcher M, Fehr C, Dahmen N, Beck O 2009. Detection Times for Urinary Ethyl Glucuronide and Ethyl Sulfate in Heavy Drinkers during Alcohol Detoxification. Alcohol and Alcoholism 44:55–61. Underlaget här är sammanfattningen. DOI.

Helander A, Olsson I, Dahl H 2007. Postcollection Synthesis of Ethyl Glucuronide by Bacteria in Urine May Cause False Identification of Alcohol Consumption. Clinical Chemistry 53:1855–1857. Underlaget här är sammanfattningen. DOI.

Reisfield GM, Goldberger BA, Crews BO och medarbetare 2011. Ethyl Glucuronide, Ethyl Sulfate, and Ethanol in Urine after Sustained Exposure to an Ethanol-Based Hand Sanitizer. Journal of Analytical Toxicology 35:85–91. Underlaget här är sammanfattningen. DOI.

Thierauf A, Gnann H, Wohlfarth A och medarbetare 2010. Urine tested positive for ethyl glucuronide and ethyl sulphate after the consumption of ”non-alcoholic” beer. Forensic Science International 202:82–85. Underlaget här är sammanfattningen. DOI.

Favretto D, Andraus M, Appenzeller BM och medarbetare 2026. 2026 Consensus for the Use of Alcohol Markers in Hair for Supporting the Assessment of Abstinence and Chronic Alcohol Consumption. Drug Testing and Analysis, publicerad på nätet 28 september 2026. Konsensusdokument från Society of Hair Testing; ersätter versionen från 2019. DOI.

Bevan S, Tsanaclis L 2025. Hair EtG Testing in Combination With Measurements of PEth and EtG in Blood to Improve the Assessment of Alcohol Consumption. Drug Testing and Analysis 17:1588–1593. Underlaget här är sammanfattningen. DOI.

Crunelle CL, Yegles M, De Doncker M och medarbetare 2015. Influence of repeated permanent coloring and bleaching on ethyl glucuronide concentrations in hair from alcohol-dependent patients. Forensic Science International 247:18–22. Underlaget här är sammanfattningen. DOI.

Helander A, Sparring F 2026. Cutoff-dependent test responses and age, sex and seasonal variations of the alcohol biomarkers phosphatidylethanol (PEth) and carbohydrate-deficient transferrin (CDT). Scandinavian Journal of Clinical and Laboratory Investigation 86:384–393. 27 293 provpar från företagshälsovård. Underlaget här är sammanfattningen. DOI.

Andresen-Streichert H, Müller A, Glahn A, Skopp G, Sterneck M 2018. Alcohol Biomarkers in Clinical and Forensic Contexts. Deutsches Ärzteblatt International 115:309–315. Översikt; avsnittet om CDT används. DOI.

Bergström JP, Helander A 2008. HPLC evaluation of clinical and pharmacological factors reported to cause false-positive carbohydrate-deficient transferrin (CDT) levels. Clinica Chimica Acta 389:164–166. Underlaget här är sammanfattningen. DOI.

Dumitrascu C, Gys C, Wille SMR och medarbetare 2024. The complementarity of phosphatidylethanol in whole blood and ethyl glucuronide in hair as biomarkers for the monitoring of alcohol use. Drug Testing and Analysis 16:398–405. Siffrorna i texten kommer från författarnas accepterade manuskript (resultat, tabell 1 och supplementtabell S3, Antwerpens universitets arkiv); sammanfattningen anger 483 storkonsumenter. DOI.

Lewis BG, Krueger JJ, Padilla-Jones A, Snow J, Johnson-Davis KL, Curry SC 2026. Packed red blood cell transfusion affecting phosphatidylethanol concentration. Clinical Toxicology 64:827–831. Originalstudie. DOI.

Kinard TN, Sharma P, Alegria KN, Langman LJ, Jannetto PJ, Snozek CLH 2024. Characterization of the alcohol biomarker phosphatidylethanol in donor whole blood and apheresis red blood cells: Implications for transfusion recipients. Transfusion 64:1617–1622. Originalstudie. DOI.

Snozek CLH, Kinard TN, Alegria KN, Jannetto PJ, Langman LJ 2023. Artificial elevation of phosphatidylethanol due to red blood cell transfusion. Clinical Biochemistry 120:110651. Originalstudie. DOI.

Wang JAS, Cruz Cruz GV, Shetty A, Esquivel D, Saab S, Shoptaw S, Meza J 2025. False-Positive Phosphatidylethanol Results Due to Blood Transfusion and Implications in the Process of Liver Transplantation Selection. Journal of Addiction Medicine 19:487–489. Bedömd enbart utifrån sammanfattningen. DOI.

Williams G, Keller J, Prajapati V, DelBaugh R, Sanford K, Poklis J, Nanco C, Wolf C 2025. B-324 Prevalence of high phosphatidylethanol (PEth) concentrations in a blood transfusion product. Clinical Chemistry 71(S1):i292. Kongressabstrakt. DOI.

Aboutara N, Jungen H, Szewczyk A, Müller A, Iwersen‐Bergmann S 2024. Stability of PEth 16:0/18:1, 16:0/18:2, 16:0/20:4, 18:0/18:1, 18:0/18:2, and 18:1/18:1 in authentic whole blood samples (at room temperature). Drug Testing and Analysis 16:440–446. Originalstudie. DOI.

Luginbühl M, Weinmann W, Butzke I, Pfeifer P 2019. Monitoring of direct alcohol markers in alcohol use disorder patients during withdrawal treatment and successive rehabilitation. Drug Testing and Analysis 11:859–869. Originalstudie. DOI.

Skråstad RB, Spigset O, Aamo TO, Andreassen TN 2021. Stability of Phosphatidylethanol 16:0/18:1 in Freshly Drawn, Authentic Samples from Healthy Volunteers. Journal of Analytical Toxicology 45:417–421. Originalstudie. DOI.

Faller A, Richter B, Kluge M, Koenig P, Seitz HK, Skopp G 2013. Stability of phosphatidylethanol species in spiked and authentic whole blood and matching dried blood spots. International Journal of Legal Medicine 127:603–610. Originalstudie. DOI.

Dumitrascu C, van de Lavoir MCA, Neels H, Covaci A, Jacobs W, D’Hondt D, van Nuijs ALN 2021. Stability of phosphatidylethanol 16:0/18:1 in authentic and spiked whole blood. Drug Testing and Analysis 13:1219–1222. Originalstudie. DOI.

Herzog J, Skopp G, Musshoff F, Hartung B 2024. Storage stability of phosphatidylethanol homologues in whole blood and dried blood spots of nonalcoholics at different temperatures over 60 days. Drug Testing and Analysis 16:968–976. Originalstudie. DOI.

Aradóttir S, Seidl S, Wurst FM, Jönsson BAG, Alling C 2004b. Phosphatidylethanol in Human Organs and Blood: A Study on Autopsy Material and Influences by Storage Conditions. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 28:1718–1723. Originalstudie. DOI.

Aradottir S 2004a. Phosphatidylethanol formation and degradation in human and rat blood. Alcohol and Alcoholism 39:8–13. Originalstudie. DOI.

Hose J, Andresen‐Streichert H, Thevis M, Rothschild MA, Juebner M 2025a. Phosphatidylethanol in post‐mortem blood: A comparative study of blood matrices and its stability at routine storage conditions. Journal of Forensic Sciences 70:1963–1972. Originalstudie. DOI.

Bashilov A, Osipenko S, Ikonnikova K, Kovaleva O, Izotov B, Nikolaev E, Kostyukevich Y 2022. False Positive Results of Phosphatidylethanol (PEth) Quantitation in Dried Blood Spots (DBS): The Influence of Alcohol Vapors. Separations 9:250. Originalstudie. DOI.

Gomonit MM, Roman M, Skillman BN, Truver MT, Kronstrand R 2025. Quantification of phosphatidylethanol 16:0/18:1 in blood using supercritical fluid chromatography–tandem mass spectrometry. Journal of Analytical Toxicology 49:289–298. Originalstudie. DOI.

Liu Y, Zhang X, Li J, Huang Z, Lin Z, Wang J, Zhang C, Rao Y 2018. Stability of Ethyl Glucuronide, Ethyl Sulfate, Phosphatidylethanols and Fatty Acid Ethyl Esters in Postmortem Human Blood. Journal of Analytical Toxicology 42:346–352. Originalstudie. DOI.

Bakhireva LN, Shrestha S, Gutierrez HL, Berry M, Schmitt C, Sarangarm D 2016. Stability of Phosphatidylethanol in Dry Blood Spot Cards. Alcohol and Alcoholism 51:275–280. Originalstudie. DOI.

Lakso HÅ, Wuolikainen A, Sundkvist A, Johansson I, Marklund SL 2019. Long-term stability of the alcohol consumption biomarker phosphatidylethanol in erythrocytes at −80 °C. Clinical Mass Spectrometry 11:37–41. Originalstudie. DOI.

Finanger T, Melby K, Spigset O, Andreassen TN, Lydersen S, Skråstad RB 2024. Relationship between alcohol intake based on daily smartphone-reported consumption and PEth concentrations in healthy volunteers. Alcohol and Alcoholism 59:agae040. Originalstudie. DOI.

Torp N, Bech KT, Schnefeld HL, Johansen S, Hansen CD, Semmler G, Benjumea JV, Lindvig KP, Thorhauge KH, Jensen EL, Petersen EE, Hansen JK, Villesen IF, Andersen P, Bergmann ML, Krag A, Israelsen M, Thiele M 2025. Phosphatidylethanol and self-reported alcohol intake to subclassify individuals at risk of steatotic liver disease: an analysis of data from a prospective cohort study. The Lancet Gastroenterology & Hepatology 10:975–985. Bedömd enbart utifrån sammanfattningen. DOI.

Schröck A, Wurst FM, Thon N, Weinmann W 2017b. Assessing phosphatidylethanol (PEth) levels reflecting different drinking habits in comparison to the alcohol use disorders identification test – C (AUDIT-C). Drug and Alcohol Dependence 178:80–86. Originalstudie. DOI.

Walther L, de Bejczy A, Löf E, Hansson T, Andersson A, Guterstam J, Hammarberg A, Asanovska G, Franck J, Söderpalm B, Isaksson A 2015. Phosphatidylethanol is Superior to Carbohydrate‐Deficient Transferrin and γ‐Glutamyltransferase as an Alcohol Marker and is a Reliable Estimate of Alcohol Consumption Level. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 39:2200–2208. Originalstudie. DOI.

Hammarberg A, Ingesson Hammarberg S, Redegren Cuellar S, Guterstam J 2024. Phosphatidylethanol as an outcome measure in treatment aimed at controlled drinking. Alcohol and Alcoholism 59:agae070. Originalstudie. DOI.

Hahn JA, Fatch R, Barnett NP, Marcus GM 2023. Phosphatidylethanol vs Transdermal Alcohol Monitoring for Detecting Alcohol Consumption Among Adults. JAMA Network Open 6:e2333182. Originalstudie. DOI.

Murnane PM, Xia F, Afshar M, Brown JL, Chamie G, Cook RL, Couture MC, DiClemente RJ, Fatch R, Ferguson T, Francis JM, Haberer JE, Jacobson KR, Justice AC, Kapiga S, Kim TW, Krupitsky E, Marcus GM, Molina PE, Muyindike WR, Myers B, Page K, Phillips SA, Piano MR, Richards VL, So‐Armah K, Stewart S, Sulkowski MS, Tien PC, Woolf‐King S, Hahn JA 2026. Exploring Phosphatidylethanol Cutoffs for Self‐Reported Unhealthy Alcohol Use: An International Multi‐Site Analysis. Alcohol, Clinical and Experimental Research 50:e70361. Originalstudie. DOI.

Van Uytfanghe K, Stove CP 2023. Increasing Confidence in a Phosphatidylethanol 16:0/18:1 Cutoff at 20 ng/mL to Support Abstinence or Minor Intake of Alcohol. Clinical Chemistry 69:1087–1088. Brev med modellanalys. DOI.

Finanger T, Vaaler AE, Spigset O, Aamo TO, Andreassen TN, Gråwe RW, Skråstad RB 2022. Identification of unhealthy alcohol use by self-report and phosphatidylethanol (PEth) blood concentrations in an acute psychiatric department. BMC Psychiatry 22:286. Originalstudie. DOI.

Aboutara N, Szewczyk A, Jungen H, Mosebach A, Rodriguez Lago M, Vettorazzi E, Iwersen-Bergmann S, Müller A, Sterneck M 2022. Phosphatidylethanol in patients with liver diseases of different etiologies: Analysis of six homologues and comparison with other alcohol markers. Clinica Chimica Acta 524:171–178. Originalstudie. DOI.

Gnann H, Thierauf A, Hagenbuch F, Röhr B, Weinmann W 2014. Time Dependence of Elimination of Different PEth Homologues in Alcoholics in Comparison with Social Drinkers. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 38:322–326. Originalstudie. DOI.

Skipper GE, Thon N, DuPont RL, Baxter L, Wurst FM 2013. Phosphatidylethanol: The Potential Role in Further Evaluating Low Positive Urinary Ethyl Glucuronide and Ethyl Sulfate Results. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 37:1582–1586. Originalstudie. DOI.

Snozek CLH, Jannetto PJ, Langman LJ, Kinard TN 2026b. Limited added utility of urine ethyl glucuronide compared to blood phosphatidylethanol in a predominantly transplant population. Journal of Analytical Toxicology 50:1–6. Originalstudie. DOI.

Schröck A, Pfäffli M, König S, Weinmann W 2016b. Application of phosphatidylethanol (PEth) in whole blood in comparison to ethyl glucuronide in hair (hEtG) in driving aptitude assessment (DAA). International Journal of Legal Medicine 130:1527–1533. Originalstudie. DOI.

Marques P, Hansson T, Isaksson A, Walther L, Jones J, Lewis D, Jones M 2011. Detection of Phosphatidylethanol (PEth) in the Blood of Drivers in an Alcohol Ignition Interlock Program. Traffic Injury Prevention 12:136–141. Originalstudie. DOI.

Baldwin AE, Hayes N, Ostrander E, Magri R, Sass N, dos Anjos Mesquita M, Martínez M, Juliani MC, Cabral P, Fleming M 2020. Phosphatidylethanol Levels in Postpartum Women and Their Newborns in Uruguay and Brazil. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 44:1292–1299. Originalstudie. DOI.

Bakhireva LN, Leeman L, Savich RD, Cano S, Gutierrez H, Savage DD, Rayburn WF 2014. The Validity of Phosphatidylethanol in Dried Blood Spots of Newborns for the Identification of Prenatal Alcohol Exposure. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 38:1078–1085. Originalstudie. DOI.

Bakhireva LN, Savich RD, Raisch DW, Cano S, Annett RD, Leeman L, Garg M, Goff C, Savage DD 2013. The Feasibility and Cost of Neonatal Screening for Prenatal Alcohol Exposure by Measuring Phosphatidylethanol in Dried Blood Spots. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 37:1008–1015. Originalstudie. DOI.

Bakhireva LN, Sharkis J, Shrestha S, Miranda‐Sohrabji TJ, Williams S, Miranda RC 2017. Prevalence of Prenatal Alcohol Exposure in the State of Texas as Assessed by Phosphatidylethanol in Newborn Dried Blood Spot Specimens. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 41:1004–1011. Originalstudie. DOI.

Henderson EMA, Tappin D, Young D, Favretto D, Mactier H 2023. Assessing maternal alcohol consumption in pregnancy: does phosphatidylethanol measured from day 5 newborn blood spot cards have any value? An observational, population-based study. Archives of Disease in Childhood 108:36–41. Originalstudie. DOI.

Finanger T, Spigset O, Gråwe RW, Andreassen TN, Løkken TN, Aamo TO, Bratt GE, Tømmervik K, Langaas VS, Finserås K, Salvesen KÅB, Skråstad RB 2021. Phosphatidylethanol as Blood Biomarker of Alcohol Consumption in Early Pregnancy: An Observational Study in 4,067 Pregnant Women. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 45:886–892. Originalstudie. DOI.

Häkkinen M, Arponen A, Jylhä A, Sulin K, Gunnar T 2024. Phosphatidylethanol is a promising tool for screening alcohol consumption during pregnancy. Alcohol, Clinical and Experimental Research 48:1892–1897. Originalstudie. DOI.

Breunis LJ, Wassenaar S, Sibbles BJ, Aaldriks AA, Bijma HH, Steegers EAP, Koch BCP 2021. Objective assessment of alcohol consumption in early pregnancy using phosphatidylethanol: a cross‐sectional study. BMC Pregnancy and Childbirth 21:342. Originalstudie. DOI.

Hasken JM, Marais AS, de Vries MM, Kalberg WO, Buckley D, Parry CDH, Seedat S, May PA 2023. Assessing the sensitivity and specificity of phosphatidylethanol (PEth) cutoffs to identify alcohol exposed pregnancies. Current Research in Toxicology 4:100105. Originalstudie. DOI.

DiBattista A, Ogrel S, MacKenzie AE, Chakraborty P 2022. Quantitation of phosphatidylethanols in dried blood spots to determine rates of prenatal alcohol exposure in Ontario. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 46:243–251. Originalstudie. DOI.

Comasco E, Hallberg G, Helander A, Oreland L, Sundelin‐Wahlsten V 2012. Alcohol Consumption Among Pregnant Women in a Swedish Sample and Its Effects on the Newborn Outcomes. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 36:1779–1786. Uppgifterna om urvalet kommer från förlagets fulltext, läst via webben under granskningen; den finns inte i den lokala källmappen. DOI.

Varga A, Alling C 2002. Formation of phosphatidylethanol in vitro in red blood cells from healthy volunteers and chronic alcoholics. Journal of Laboratory and Clinical Medicine 140:79–83. Originalstudie. DOI.

Schröck A, Henzi A, Bütikofer P, König S, Weinmann W 2018. Determination of the formation rate of phosphatidylethanol by phospholipase D (PLD) in blood and test of two selective PLD inhibitors. Alcohol 73:1–7. Originalstudie. DOI.

Varga A, Hansson P, Johnson G, Alling C 2000. Normalization rate and cellular localization of phosphatidylethanol in whole blood from chronic alcoholics. Clinica Chimica Acta 299:141–150. Originalstudie. DOI.

Hansson P, Caron M, Johnson G, Gustavsson L, Alling C 1997. Blood Phosphatidylethanol as a Marker of Alcohol Abuse: Levels in Alcoholic Males during Withdrawal. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 21:108–110. Originalstudie. DOI.

Winkler M, Skopp G, Alt A, Miltner E, Jochum T, Daenhardt C, Sporkert F, Gnann H, Weinmann W, Thierauf A 2013. Comparison of direct and indirect alcohol markers with PEth in blood and urine in alcohol dependent inpatients during detoxication. International Journal of Legal Medicine 127:761–768. Originalstudie. DOI.

Hartmann S, Aradottir S, Graf M, Wiesbeck G, Lesch O, Ramskogler K, Wolfersdorf M, Alling C, Wurst FM 2007. BIOMARKER: Phosphatidylethanol as a sensitive and specific biomarker—comparison with gamma‐glutamyl transpeptidase, mean corpuscular volume and carbohydrate‐deficient transferrin. Addiction Biology 12:81–84. Originalstudie. DOI.

Stenton J, Walther L, Hansson T, Andersson A, Isaksson A 2019. Inter Individual Variation and Factors Regulating the Formation of Phosphatidylethanol. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 43:2322–2331. Originalstudie. DOI.

Stark HG, Sanchez JJ, Hill‐Kapturczak N, Roache JD, Ginsburg BC 2026. Examining Phosphatidylethanol (PEth) Formation Rates Within and Between Subjects in Ex Vivo Whole Blood. Drug Testing and Analysis 18:821–830. Originalstudie. DOI.

Andresen-Streichert H, Beres Y, Weinmann W, Schröck A, Müller A, Skopp G, Pischke S, Vettorazzi E, Lohse A, Nashan B, Sterneck M 2017. Improved detection of alcohol consumption using the novel marker phosphatidylethanol in the transplant setting: results of a prospective study. Transplant International 30:611–620. Originalstudie. DOI.

Fleming MF, Smith MJ, Oslakovic E, Lucey MR, Vue JX, Al‐Saden P, Levitsky J 2017. Phosphatidylethanol Detects Moderate‐to‐Heavy Alcohol Use in Liver Transplant Recipients. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 41:857–862. Originalstudie. DOI.

Barrio P, Gual A, Lligoña A, Teixidor L, Weinmann W, Yegles M, Wurst FM 2020. Phosphatidylethanol for Monitoring Alcohol Use in Liver Transplant Candidates: An Observational Study. Journal of Clinical Medicine 9:3060. Originalstudie. DOI.

Fipps DC, Meyer R, Woods J, Watt K, Schneekloth T, Gifford J, Kolla BP 2024. Clinical Utility and Impact of Phosphatidylethanol Testing in Liver Transplantation Evaluations. Journal of the Academy of Consultation-Liaison Psychiatry 65:157–166. Originalstudie. DOI.

Selim R, Zhou Y, Rupp LB, Trudeau S, Naffouj S, Shamaa O, Ahmed A, Jafri S, Gordon SC, Segal A, Gonzalez HC 2022. Availability of PEth testing is associated with reduced eligibility for liver transplant among patients with alcohol‐related liver disease. Clinical Transplantation 36:e14595. Originalstudie. DOI.

Faulkner CS, White CM, Manatsathit W, Lamb B, Vatsalya V, McClain CJ, Jophlin LL 2022. Positive blood phosphatidylethanol concentration is associated with unfavorable waitlist‐related outcomes for patients medically appropriate for liver transplantation. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 46:581–588. Originalstudie. DOI.

Skladany L, Selcanova SA, Zilincanova D, Čiefová J, Havaj DJ, Sulejova KK, Kubanek N, Secnik P, Zemlickova J, Koller T, Arab JP 2026. Phosphatidylethanol versus clinical criteria to diagnose alcohol use relapse after liver transplantation: a prospective cohort study. Hepatology International 20:1009–1019. Originalstudie. DOI.

Gish M, Meyer R, Bostwick H, Fellenz D, Gifford J, Nettey V, Priorello L, Sinha S, Vasquez A, Smith B, Schinstock C, Fipps DC 2026. Clinical Utility and Impact of Phosphatidylethanol (PEth) Testing in Patients Pursuing Kidney Transplantation. Journal of the Academy of Consultation-Liaison Psychiatry. Publicerad på nätet före tryck. Originalstudie. DOI.

Hahn JA, Dobkin LM, Mayanja B, Emenyonu NI, Kigozi IM, Shiboski S, Bangsberg DR, Gnann H, Weinmann W, Wurst FM 2012. Phosphatidylethanol (PEth) as a Biomarker of Alcohol Consumption in HIV‐Positive Patients in Sub‐Saharan Africa. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 36:854–862. Originalstudie. DOI.

Papas RK, Gakinya BN, Mwaniki MM, Keter AK, Lee H, Loxley MP, Klein DA, Sidle JE, Martino S, Baliddawa JB, Schlaudt KL, Maisto SA 2016. Associations Between the Phosphatidylethanol Alcohol Biomarker and Self‐Reported Alcohol Use in a Sample of HIV‐Infected Outpatient Drinkers in Western Kenya. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 40:1779–1787. Originalstudie. DOI.

Bajunirwe F, Haberer JE, Boum Y, Hunt P, Mocello R, Martin JN, Bangsberg DR, Hahn JA 2014. Comparison of Self-Reported Alcohol Consumption to Phosphatidylethanol Measurement among HIV-Infected Patients Initiating Antiretroviral Treatment in Southwestern Uganda. PLoS ONE 9:e113152. Originalstudie. DOI.

Asiimwe SB, Fatch R, Emenyonu NI, Muyindike WR, Kekibiina A, Santos GM, Greenfield TK, Hahn JA 2015. Comparison of Traditional and Novel Self-Report Measures to an Alcohol Biomarker for Quantifying Alcohol Consumption Among HIV-Infected Adults in Sub-Saharan Africa. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 39:1518–1527. Originalstudie. DOI.

Eyawo O, Deng Y, Dziura J, Justice AC, McGinnis K, Tate JP, Rodriguez‐Barradas MC, Hansen NB, Maisto SA, Marconi VC, O’Connor PG, Bryant K, Fiellin DA, Edelman EJ 2020. Validating Self‐Reported Unhealthy Alcohol Use With Phosphatidylethanol (PEth) Among Patients With HIV. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 44:2053–2063. Originalstudie. DOI.

Vaz J, Nasr P, Helander A, Shang Y, Wester A, Strandberg R, Grip ET, Hagström H 2025. Phosphatidylethanol levels distinguish steatotic liver disease subgroups and are associated with risk of major liver outcomes. Journal of Hepatology 83:1011–1022. Originalstudie. DOI.

Nadella P, Oles WC, Goodman RP, Zhang W, Luther J, Schaefer E 2026. Phosphatidylethanol testing: patterns, demographic and clinical correlates, and outcomes. Alcohol and Alcoholism 61:agag021. Originalstudie. DOI.

Tavaglione F, Díaz LA, Ajmera V, Madamba E, Singh S, Bettencourt R, Richards L, Loomba R 2025. Clinical utility of phosphatidylethanol to detect underreported alcohol use and enhance steatotic liver disease subclassification. Journal of Hepatology 83:1023–1034. Originalstudie med supplement. DOI.

Beck O, Kenan Modén N, Seferaj S, Lenk G, Helander A 2018. Study of measurement of the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) in dried blood spot (DBS) samples and application of a volumetric DBS device. Clinica Chimica Acta 479:38–42. Originalstudie. DOI.

Bantle M, Stöth F, Weinmann W, Luginbühl M 2025. Interlaboratory comparison of phosphatidylethanol in dried blood spots using different sampling devices. Drug Testing and Analysis 17:834–841. Originalstudie. DOI.

Hose J, Juebner M, Thevis M, Andresen-Streichert H 2025b. Assessment and cross-validation of calibration transferability between dried blood spot sampling devices for accurate quantification of phosphatidylethanol. Analytical and Bioanalytical Chemistry 417:3803–3811. Originalstudie. DOI.

White D, Abbas Zadeh S, O’Halloran S, Salman S, Joyce DA 2023. Hematocrit Correction of Whole Blood Phosphatidylethanol Concentrations to Estimate Erythrocyte PEth Concentrations: Sensitivity, Specificity and Influence on Test Utility. Journal of Analytical Toxicology 47:305–310. Originalstudie. DOI.

Luginbühl M, Van Uytfanghe K, Stöth F, Wurst FM, Stove CP 2022. Current evolutions, applications, and challenges of phosphatidylethanol analysis for clinical and forensic purposes. WIREs Forensic Science 4:e1456. Översikt. DOI.

Gnann H, Engelmann C, Skopp G, Winkler M, Auwärter V, Dresen S, Ferreirós N, Wurst FM, Weinmann W 2010. Identification of 48 homologues of phosphatidylethanol in blood by LC-ESI-MS/MS. Analytical and Bioanalytical Chemistry 396:2415–2423. Bedömd enbart utifrån sammanfattningen. DOI.

Del 2. PEth i körkortsärenden 2020–2026

Den här delen granskar hur PEth användes i Transportstyrelsens körkortsärenden fram till regeländringen i januari 2026: vilka provsvar som kunde räcka för ett ingripande, vilket underlag myndigheten hänvisade till och hur domstolarna prövade frågan. Den bygger på genomgången i del 1 av vad PEth kan och inte kan visa. Här redovisar jag också min egen bedömning, och den står i jag-form.

PEth och Transportstyrelsen

I körkortsärenden räcker det inte att fråga om alkohol förekommit. Man behöver också bedöma hur väl provföljden visar konsumtionens omfattning och varaktighet, och om bruket har varit medicinskt skadligt.

Hur två förhöjda prov fick betydelse

Före den 15 januari 2026 omfattade missbruksbegreppet i föreskrifterna om medicinska krav för körkort både ett bruk som uppfyllde diagnoskriterier och ett bruk som inte var tillfälligt och som från medicinsk synpunkt var skadligt. Det senare var ett särskilt kriterium i körkortsreglerna. Ett körkortsingripande på medicinsk grund förutsatte inte att personen hade kört berusad. Äldre 12 kap. 3 och 7 §§, historisk konsolidering, Körkortslagen 5 kap. 3 §.

I ett PM från den 18 juni 2020 förde Transportstyrelsen över en tidigare praxis för CDT till PEth. Två PEth-värden över 0,30 µmol/L inom ett år, med minst fem veckors mellanrum, kunde enligt myndigheten betraktas som icke tillfälligt och medicinskt skadligt bruk. Bedömningen återkom i PM från den 21 juni 2023. Ordet var kan. I PM 2023 stod också att dokumentet inte tillförde tvingande regler utöver föreskrifterna. Hur bedömningen faktiskt gjordes i varje ärende framgår inte av dessa formuleringar. PM 2020, s. 2–3, PM 2023, s. 1–2 och 4–5.

Överföringen byggde på att PEth och CDT ansågs likvärdiga i fråga om vilken konsumtion och tidsperiod som gav förhöjda värden. Men räcker det för att ge två PEth-prov samma betydelse som två CDT-prov? Att båda markörerna har samband med alkoholintag besvarar inte den frågan.

Båda PM:en angav att PEth bara bildas i närvaro av alkohol och därför har ”100 % specificitet som alkoholmarkör”. Själva likställandet med CDT motiverades med att skillnaden mellan markörerna var liten. Påståendet om specificitet stämmer för molekylen: PEth bildas inte utan etanol. Men i ett körkortsärende är frågan om personen själv har druckit, och där är specificiteten inte 100 procent. PEth kan följa med en blodtransfusion, bildas i provröret om provet innehåller etanol och i princip bildas av etanol från tarmjäsning. Felkällorna beskrivs under Transfusion, Preanalytisk påverkan och Tarmjäsningssyndrom. PM 2020, s. 2–3, PM 2023, s. 3–5.

Vad de sex referenserna faktiskt undersökte

PM från 2020 hade ingen referenslista. I versionen från 2023 tillkom sex referenser, utan löpande hänvisningar till vilken studie som stöder respektive uppgift. Referenserna går att bedöma var för sig. Hur hela underlaget till 2020 års PM togs fram kan däremot inte rekonstrueras säkert utifrån dessa dokument. PM 2020, PM 2023, s. 1 och 5–6.

Referens i PM 2023	Vad som undersöktes	Vad resultaten kan visa
Ulwelling och Smith 2018	Litteraturöversikt och en serie om 53 män i säkerhetsbedömningar.	Ger en överblick över PEth och föreslagna konsumtionsklasser. Serien ger inget oberoende facit för den faktiska konsumtionen eller för hur tillförlitliga personernas uppgifter var i övrigt. Den prövar inga trafikutfall.
Helander, Hermansson och Beck 2019	36 hjälpsökande öppenvårdspatienter; 100 par av prov och dryckesdagbok.	Visar samband mellan PEth och rapporterat intag, med stor individuell spridning. Faktisk dos kontrollerades inte oberoende. Träffsäkerheten i den svenska tvåprovspraxisen undersöktes inte.
Helander och Hansson 2013	Harmonisering av analys och tolkningsgränser, med metodjämförelse och fördelningar av kliniska prov.	Förankrar den svenska laboratoriegränsen 0,30. De redovisade provfördelningarna prövar inte individuell medicinsk skada eller framtida trafikrisk.
Årving med flera 2021	Jämförelse av PEth och CDT hos 6 705 patienter. Uppgifter om faktisk konsumtion saknades.	Visar hur ofta markörerna var förhöjda tillsammans eller var för sig. Analysen använde PEth som referens och kan därför inte oberoende avgöra vilket prov som klassificerade konsumtionen rätt.
Kechagias med flera 2015	44 personer randomiserades till abstinens eller ordinerat vinintag hemma. Uppföljande PEth fanns hos 19 i vingruppen.	Beskriver PEth vid den ordinerade konsumtionen. Slutvärdena i vingruppen var 0,007–0,17 µmol/L. Studien kalibrerar därmed inte gränsen 0,30 och kontrollen av faktiskt intag var begränsad.
Socialstyrelsens riktlinje 2019 och underlag B08	Rekommendation om PEth eller CDT vid befarat långvarigt högt alkoholintag, prioritet 2.	Rekommendationen motiveras med hög sensitivitet och specificitet. Samtidigt anger PEth-underlaget B08 begränsat vetenskapligt underlag för de redovisade testegenskaperna och beskriver individuell variation. Det är ingen separat validering av den svenska tvåprovspraxisen.

Ingen av dessa referenser prövar direkt hur väl just tvåprovspraxisen identifierar det tillstånd som körkortsregeln avsåg. Ett samband med hög konsumtion kan vara relevant. Det räcker ändå inte för att avgöra hur säkert två värden kan fastställa icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk hos en viss person.

I Årvings material hade 1 507 av 3 208 personer med PEth minst 0,31 µmol/L också förhöjt CDT, cirka 47 procent. Det visar att provresultaten skilde sig åt. I ROC-analysen fick PEth vara referens för hög konsumtion, trots att den faktiska konsumtionen var okänd. Då går det inte att avgöra om alla med förhöjt PEth och normalt CDT faktiskt hade ett högt intag. Sammanfattningens påstående att överlägsen sensitivitet har bekräftats går längre än resultaten medger.

Författarna påpekar själva i diskussionen och begränsningsavsnittet att uppgifter om konsumtion och klinisk bedömning saknades. Årving 2021, tabell 1 och 3 samt begränsningar.

CDT-metoden var dessutom inte IFCC-standardiserad. Dess gräns på 1,7 procent är inte direkt jämförbar med den svenska standardiserade gränsen, över 1,9 procent, det vill säga från 2,0 procent. Studien visar därför inte att PEth över 0,30 och svensk CDT över 1,9 kan användas som utbytbara kriterier.

En möjlig förklaring som författarna diskuterar är att PEth reagerar snabbare och vid lägre intag än CDT. De tar också upp PEth-bildning efter provtagningen: i jämförelsen mellan prov med och utan påvisad etanol ökade PEth mer än CDT. Någon nybildning visades inte direkt. Orsaken till att markörerna klassificerade proven olika förblev därmed oklar. Årving 2021, metod, tabell 1 och 3, diskussion och begränsningar.

Transportstyrelsens PM beskriver i sin tur att CDT hos vissa personer förblir normalt även vid hög konsumtion. Skillnaden mellan markörerna visar alltså inte i sig att PEth-resultaten är fel. PM 2023, s. 3.

Jag invänder mot hur provsvaret har kopplats till beslutet. Att PEth kan upptäcka alkoholexponering räcker inte som belägg för att två värden över 0,30 fastställer det tillstånd som skulle motivera ett körkortsingripande.

Påståendet om 28–42 standardglas

I PM från både 2020 och 2023 angavs att ett värde över 0,30 krävde intag motsvarande ungefär 340–500 g alkohol per vecka. I pressinformationen 2025 uttrycktes detta också som cirka 28–42 standardglas vin. Ett standardglas definierades där som 12 g alkohol. PM 2020, s. 2, PM 2023, s. 3, Pressmeddelandet 2025.

Helander och medarbetare beräknade att en genomsnittlig förändring av det rapporterade intaget med cirka 20 g per dag motsvarade en förändring av PEth med cirka 0,10 µmol/L. Därifrån uppskattade de att 0,30 i genomsnitt skulle motsvara omkring 60 g per dag, alltså 420 g per vecka. Men studien gällde sambandet mellan förändringar i intag och förändringar i PEth. Att räkna fram en absolut nivå ur det sambandet kräver ytterligare antaganden. Genomsnittet ger heller ingen säker minsta dos för varje person. Med bara den första observationen per person blev lutningen en annan: cirka 30 g per dag för samma PEth-förändring. Helander 2019a, figur 3 och diskussion. Årving återger beräkningen i sin inledning med hänvisning till Helander. Ulwelling sammanställer också mängduppgifter från andra publikationer. Det är återgivningar av tidigare resultat, inte nya oberoende doskalibreringar. Årving 2021, Ulwelling 2018, tabell 1.

I myndighetens översyn från 2022 kopplades en nivå kring 0,28 µmol/L till minst 50–60 g etanol per dag, cirka 350–420 g per vecka, med hänvisning till Ulwelling. Rapporten beskrev det som samma mängd som angavs för förhöjt CDT. På föregående sida stod att den individuella variationen gör det svårt att översätta PEth till konsumtion och skilja ”normalbruk” från skadligt bruk. Mängduppgiften stod alltså tillsammans med en reservation om osäkerheten. Eftersom översynen kom efter PM 2020 kan den inte visa hur det tidigare PM:et togs fram. Översynen 2022, s. 121–122.

I Helanders dos–responsstudie varierade det uppgivna intaget mellan 192 och 1 270 g under två veckor bland observationerna med PEth minst 0,30 µmol/L. Det motsvarar 96–635 g per vecka som genomsnitt över de två veckorna. Även medelvärdet och medianen låg under den mängduppskattning som återgavs av Transportstyrelsen. Helander 2019a, resultat och diskussion.

Uppgivet intag vid PEth ≥0,30 µmol/L	Under två veckor	Omräknat till veckogenomsnitt
Lägsta	192 g	96 g
Högsta	1 270 g	635 g
Medelvärde	584 g	292 g
Median	492 g	246 g

Veckosiffrorna är tvåveckorstotalen delad med två. De säger inte hur mycket personen drack under varje enskild vecka. Intagen var självrapporterade, och upprepade observationer från samma person kunde ingå. Studien omfattade 100 par av prov och dryckesdagbok. Åtta dagböcker täckte inte hela tvåveckorsperioden; det framgår inte om någon av dem bidrog till det redovisade minimivärdet. Även tidigare alkoholintag kan ha påverkat PEth. Siffrorna visar därför inte att en verifierad dos på 96 g per vecka räckte för att nå ett visst PEth-värde. Helander 2019a, metod, resultat och diskussion.

Författarnas uppskattning motsvarande cirka 420 g per vecka kom från det genomsnittliga sambandet mellan förändringar i intag och förändringar i PEth. Den var varken medelvärdet av de uppgivna intagen eller en fastställd lägsta dos. Både en genomsnittlig förändring och studiens lägsta rapporterade intag måste skiljas från en gräns som ska gälla för varje person. Sambandet och spridningen beskrivs under dos–respons.

Underlaget talar för ett samband mellan högre intag och högre PEth. Däremot fastställer underlaget ingen minsta veckodos på 340–500 g för den enskilda personen. Den osäkerheten bekräftar inte heller att en lägre uppgift om intag är riktig.

Senare studier pekar åt båda hållen. I Walthers svenska studie med dryckesdagbok låg 52 procent av dem som uppgav under 50 g om dagen, med median 37 g, på minst 0,30 µmol/L. Deltagarna hade börjat med höga värden, och författarna bedömde själva att intaget i den gruppen sannolikt hade underrapporterats. Resultatet talar ändå emot att 340–500 g i veckan är en nödvändig mängd, men det visar inte vilken dos som faktiskt gav värdena. Omvänt kom bara tre av 15 som drack mer än tre enheter om dagen över 0,30 i Finangers norska dagboksstudie, och hos Schröck hade två blodgivare 414 och 619 ng/mL trots uppgivna 2–8 g om dagen, fall som författarna själva bedömde som underrapportering. Spridningen är alltså stor i båda riktningarna, som beskrivs under dos–respons. Walther 2015, Finanger 2024, Schröck 2017b.

Riskbruk handlar om konsumtionen och dess hälsorisker. Det är inte samma sak som att överskrida en laboratoriegräns. I Walthers studie hade gränsen 0,05 µmol/L låg känslighet för riskbruk vid det regelbundna dagliga intag som undersöktes. Ett värde under laboratoriegränsen kunde alltså förekomma även vid riskbruk. Walther 2026.

PM anger också att det krävs intag som ger minst 1 promille under cirka en veckas tid, utan att precisera tidsuttrycket. I Gnanns närliggande drickförsök anpassades doserna för att nå omkring 1 g/kg i blodet vid ett tillfälle per dag under fem dagar. Blodalkoholen hölls alltså inte på den nivån kontinuerligt under en vecka. Av de tio som fullföljde låg åtta under 0,30 µmol/L även vid sitt högsta PEth i supplementets uppföljningsserie. Två passerade gränsen; en av dem hade redan 109 ng/mL (0,155 µmol/L) vid start. Försöket visar vad just denna exponering gav hos deltagarna. Det säger inte att samma exponering behövs hos varje person med ett värde över 0,30. Jämförelsen är relevant, men det är inte visat att Gnanns studie var källan till formuleringen i PM. PM 2023, s. 3, Gnann 2012, metod och supplementtabell S1.

PM:en hävdade också att ett enstaka berusningstillfälle över 1 promille inte ger PEth över 0,30 µmol/L. I de kontrollerade försök med ett enda intag som jag har gått igenom finns inget sådant fall från ett negativt startprov, så påståendet motsägs inte av försöken. Underlaget räcker däremot inte för att fastställa en övre gräns, och PM:en angav ingen källa. PM 2020, s. 2, PM 2023, s. 3, se Engångsintag av alkohol.

I båda PM anges att PEth inte längre kan påvisas efter cirka två till fem veckors alkoholfrihet. Det är ett ungefärligt tidsfönster. Startvärde, eliminationshastighet och detektionsgräns påverkar när provet blir negativt. Tidsintervallet garanterar därför inte att två prov från en viss person avspeglar separata intag. PM 2020, s. 2, PM 2023, s. 3, Helander 2019b, eliminationsstudien.

Jag anser att ”krävs” var ett för starkt ord för mängduppgiften. Ett ungefärligt genomsnitt kan inte utan vidare användas som en säker lägsta konsumtion för varje individ. Den skillnaden får betydelse när provet används i ett körkortsärende.

Vad kammarrätten faktiskt prövade

Den 26 juni 2025 upphävde Kammarrätten i Stockholm återkallelsen i mål 1089-25. Förvaltningsrätten hade bedömt utredningen som tillräcklig och ansåg att de alternativa förklaringarna saknade stöd. Kammarrätten inhämtade sedan ett sakkunnigutlåtande från Sven Andréasson. Domen, s. 1 och 4–5, samt bilaga A, Utlåtandet, aktbilaga 12.

Kammarrätten ansåg att de två värdena över 0,30 µmol/L talade för hög konsumtion under cirka två till fyra veckor före provtagningarna. Tidsangivelsen två till fyra veckor är hämtad från sakkunnigutlåtandet. Del 1 visar att tidsperioden inte kan härledas ur två värden: 0,30 µmol/L har passerats efter fem dagars drickande, och kvarstående PEth kan spegla äldre intag. De mellanliggande provens värden och datum anges inte i domen. De två förhöjda värdena räckte ändå inte för att visa ett bruk som var både icke tillfälligt och medicinskt skadligt. Rätten lade särskild vikt vid tre mellanliggande prov där hög konsumtion inte hade kunnat påvisas. Det betyder inte att de proven bekräftade total abstinens. Domen, s. 4.

Andra möjliga förklaringar var enligt rätten otillräckligt utredda. Rätten slog inte fast att någon av dem hade orsakat värdena. Med uttryckligt stöd i sakkunnigutlåtandet bedömde kammarrätten att Transportstyrelsen inte hade uppfyllt sin bevisbörda. Domen gäller underlaget i detta mål och ger inte besked om att alla tidigare återkallelser var felaktiga. Domen, s. 4–5.

Vad Transportstyrelsen anförde i sitt yttrande

Två veckor före domen svarade Transportstyrelsen på sakkunnigutlåtandet. Myndigheten uppgav att beslutet byggde på en läkaranmälan och den rådgivande läkarens bedömning. Enligt dess referat beskrev anmälan långvarig överkonsumtion, två förhöjda PEth-värden och tre mellanliggande prov som kallades ”bra”. Rådgivaren hade avstyrkt körkortsinnehav med motiveringen ”alkoholmissbruk” och hänvisat till dåvarande 12 kap. 3 och 7 §§. Utan de medicinska grundhandlingarna går det inte att avgöra vilka andra uppgifter bedömningarna byggde på eller hur oberoende de var. Yttrandet den 12 juni 2025, s. 1.

De mellanliggande proven nämns, men yttrandet förklarar inte hur de vägts vid bedömningen av icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk. Det finns inga vetenskapliga referenser på de två sidorna. Transportstyrelsen skrev också att praxis hade förändrats mycket och att det var positivt att kraven på underlag prövades på nytt. Myndigheten medgav inte uttryckligen att det egna beslutet var fel. Yttrandet upprepar inte yrkandet om avslag utan avslutas med att ärendet överlämnas till kammarrätten för prövning, men i domen återges Transportstyrelsens inställning ändå som att överklagandet ska avslås. Hur frågorna behandlades i andra delar av akten framgår inte av yttrandet. Yttrandet, s. 1–2, Domen, s. 2.

Den åberopade domen från 2022

Transportstyrelsen hänvisade till Kammarrätten i Jönköpings dom den 22 april 2022 i mål 3117-21. Där ansåg rätten att det fanns tillräckligt stöd för att PEth inte hade mindre betydelse än CDT som alkoholmarkör för det dåvarande brukskriteriet. Efter två förhöjda PEth-prov godtog rätten bedömningen av icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk. Det gällde trots att den intygsskrivande läkaren inte ansåg att diagnosen missbruk kunde ställas. Ingen annan förklaring till värdena än alkoholkonsumtion hade enligt domskälen framkommit, och normalt CDT ändrade inte bedömningen. Transportstyrelsens återgivning av denna del stämmer med domen. Yttrandet, s. 2, Jönköpingsdomen, s. 2–3.

Domstolens resonemang om PEth och CDT hänvisade uttryckligen till Transportstyrelsens PM från den 18 juni 2020. Myndigheten åberopade alltså 2025 en dom som i sin tur hade använt dess eget PM som kunskapsstöd. Domen är relevant för hur reglerna hade tillämpats, men den innebär ingen ny, oberoende validering av PM:ets medicinska slutsatser. Jönköpingsdomen, s. 2–3, PM 2020.

Båda domarna gäller det särskilda brukskriteriet. Jönköpingsmålet gällde dessutom undanröjande av ett alkolåsvillkor. När rätten hade bedömt bruket tillämpade den kravet i 12 kap. 7 § på verifierad nykterhet och god prognos. Det var nästa steg i prövningen, inte ett annat brukskriterium. Klaganden uppgav, enligt referatet, att ett prov efter de två förhöjda hade varit lågt. Referatet ger ingen fullständig bild av provföljden. Det behöver vägas in i jämförelsen med Stockholmsmålet 2025, där domstolen lade särskild vikt vid tre mellanliggande prov. Jönköpingsdomen, s. 1–3 och bilaga A, Stockholmsdomen, s. 4–5.

Sakkunnigutlåtandets uppgift om 26 procent

Andréasson skilde mellan hög konsumtion, skadligt bruk och beroende. Det är en viktig skillnad, eftersom alkoholexponering i sig inte är en diagnos. Han ifrågasatte inte markören: han skrev att PEth-värden i allmänhet är tillförlitliga och att de två värdena talade för hög konsumtion 2–4 veckor före proven. Hans invändning gällde slutsatsen från provsvar till diagnos och olämplighet. Men ett av hans stödargument håller inte. I utlåtandet anges att 26 procent av den allmänna befolkningen har PEth över 0,30 µmol/L, med hänvisning till en artikel i Läkartidningen 2023 (120:23029) av Helander och Hansson. Utlåtandet, s. 1–2.

Läkartidningsartikeln redovisar beställda kliniska prov från två sjukhuslaboratorier. Där räknas provresultat, inte personer ur ett representativt befolkningsurval. Siffrorna säger därför inte hur vanligt värdet är bland alla vuxna. Problemet med uppgiften om 26 procent är urvalet och nämnaren; något räknefel i själva talet har inte påvisats. Helander och Hansson 2023b.

Läkartidningen anger intervall för de två laboratorierna tillsammans. Enligt figur 2 i Helander och Hanssons artikel i SJCLI låg 31,2 procent av svaren över 0,30 µmol/L vid Karolinska och 26,8 procent vid Skåne. Sifferparen i samma artikels text går inte ihop per laboratorium, men figuren visar fördelningen. Det är andelar av beställda prov. I den norska befolkningsstudien HUNT4 låg 4,6 procent av 24 574 vuxna över 0,300 µmol/L i ett enda prov. Den siffran gäller en norsk region och de 44 procent av deltagarna som lämnade blodprov för PEth, och den säger varken hur vanligt det är i Sverige eller hur många som hade legat över gränsen i ett andra prov. Helander och Hansson 2023b, Helander och Hansson 2023a, figur 2, Skråstad 2023.

Uppgiften om 26 procent återkommer i Stockholmsdomens referat av sakkunnigutlåtandet. Domstolens egna skäl innehåller ingen separat kontroll av statistiken. Att den återges där ger därför inget oberoende stöd för en befolkningsandel. Även JK återger resonemanget i ett senare beslut. JK prövade skadestånd i ett annat ärende och undersökte inte PEth:s diagnostiska egenskaper. Domen, s. 3–5, JK 2025/7326.

Det JK faktiskt avgjorde är ändå relevant. JK avslog i november 2025 ett skadeståndsanspråk från en person vars körkort hade återkallats 2024 på fem förhöjda PEth-värden, 0,34–0,69 µmol/L. Skadestånd kräver i regel ett uppenbart oriktigt beslut, och JK ansåg att det inte var uppenbart fel av Transportstyrelsen att vid den tidpunkten förlita sig på proven och den rådgivande läkarens tolkning. Under samma period hade fem prov legat under gränsen, och den rådgivande läkaren ansåg att några prov var tagna för tätt. Den senare ändringen av praxis och regler ändrade inte JK:s bedömning. JK 2025/7326.

Jag vill att samma krav på källstöd ska gälla båda sidor. Uppgiften om 26 procent kan inte användas som befolkningsstatistik, även när den åberopas för att kritisera Transportstyrelsen.

Riskbruk, diagnos och den dåvarande regeltexten

Uppgiften i utlåtandet om 41 procent med riskbruk har ett annat underlag. CAN:s Kortfakta 04 från 2024 bygger på självrapporter från personer i åldern 17–84 år under 2022. För att kompensera för underrapportering fördubblades veckokonsumtionen för alla svarande. Intensivkonsumtionen räknades inte upp. Frågan om intensivkonsumtion använde dessutom en högre mängdgräns än riktlinjens fyra standardglas, något som CAN bedömde troligen underskattade intensivkonsumtionen och därmed riskbruket. Skattningen på 41 procent har alltså metodbegränsningar och avser riskbruk, inte PEth över 0,30 eller diagnosen skadligt bruk. CAN 2024, s. 1–3, Utlåtandet, s. 1–2.

Andréasson kritiserade också termen missbruk och betonade klinisk diagnos och riskbedömning. Den dåvarande rättsliga definitionen behöver ändå skiljas från de kliniska begreppen. I 12 kap. 3 § fanns även det särskilda kriteriet icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk; 4 § hänvisade till ett kriteriebaserat system för diagnosklassifikation, till exempel DSM eller ICD. Versionerna DSM-IV och ICD-10 angavs i Transportstyrelsens PM. Kammarrätten i Stockholm tillämpade det särskilda brukskriteriet och ansåg att underlaget inte räckte. Domskälen ställer inget generellt krav på visad individuell skada eller ett tidigare rattfylleri. Utlåtandet, s. 1 och 3, Äldre 12 kap. 3–4 och 7 §§, Domen, s. 4–5.

Viktförändring som möjlig förklaring

I utlåtandet hänvisar Andréasson till Walthers studie från 2018 om PEth före och efter obesitaskirurgi. Andelen patienter med PEth minst 0,05 µmol/L ökade efter operationen. Författarna föreslog minskat kroppsvatten som en möjlig förklaring, men mätte inte kroppsvattnet och höll inte alkoholintaget konstant. Studien kan därför inte skilja en fysiologisk effekt från ändrat drickande eller ange hur mycket effekten påverkade en viss persons PEth. Viktförändring kan vara relevant att undersöka, men är inte en visad orsak till värdena i målet. Walther 2018, metod och diskussion, Utlåtandet, s. 2.

Senare studier har mätt etanol i blodet före och efter obesitaskirurgi. I en prospektiv norsk studie gav samma orala dos tillsammans med mat ungefär dubbelt så stor exponering för etanol (AUC) efter både gastric bypass och sleeve-gastrektomi, och en topp som var ungefär dubbelt så hög; efter gastric bypass var toppen vid tolv månader cirka 2,5 gånger så hög som före operationen. Effekten kvarstod efter tre år. Eliminationen av intravenöst given etanol var oförändrad. Författarna förklarar skillnaden med ändrat upptag, minskad förstapassagemetabolism och ändrad distribution. PEth mättes inte. Strømmen 2026, tabell 2. En äldre svensk studie av fastande kvinnor efter gastric bypass fann en högre och tidigare topp men samma AUC som hos kontroller. Klockhoff 2002. En möjlig förklaring till skillnaden mellan studierna är att alkoholen togs med mat i den ena och fastande i den andra, men det har inte jämförts direkt. Efter gastric bypass har individuella toppar på 0,98–1,70 g/L uppmätts efter cirka 27 g etanol, i en studie med fem personer. Steffen 2013. En annan studie fann högre och snabbare toppar efter både gastric bypass och sleeve-gastrektomi. Acevedo 2020, sammanfattning.

I en svensk obesitaskohort med obligatorisk PEth-uppföljning hade ingen över 0,30 µmol/L före operationen, eftersom det var ett krav för att få opereras. Efter fem år låg 37,5 procent av männen och 4,8 procent av kvinnorna över den gränsen. I en kohort utan mätning före operationen var andelarna 39,5 och 18,8 procent efter tio år. Studien kan inte skilja ökat drickande från högre etanolexponering per glas, eftersom intaget inte registrerades. Bortfallet var stort efter fem år. Berggren 2026, tabell 3–4.

Om PEth bildas i proportion till etanolexponeringen kan en opererad person få högre PEth än före operationen vid samma intag. Riktningen är rimlig men inte visad, och hur stor effekten blir för en enskild person är inte känt. Sambanden mellan PEth och gram alkohol från studier av icke-opererade bör därför inte överföras rakt av till den som genomgått obesitaskirurgi.

Hur tillämpningen ändrades under 2025

Den 14 maj 2025 meddelade Transportstyrelsen att en expertgrupp skulle bedöma ärenden med bara ett fåtal PEth-prov. Återkallelse enbart på PEth skulle inte beslutas utan gruppens bedömning. Beskedet finns kvar på myndighetens nyhetssida och i den version som arkiverades den 15 maj. Det visar vad myndigheten aviserade, men inte hur arbetssättet genomfördes i varje ärende. Arkiverad nyhet från maj 2025.

Transportstyrelsen tog bort sitt PM den 30 juni 2025 och angav bland annat ny domstolspraxis som skäl. I pressinformationen, uppdaterad den 2 juli, beskrev myndigheten att anmälningar med bara två eller ett fåtal avvikande PEth-prov behövde kompletteras. Det var en ändrad tillämpning under de dåvarande reglerna. Den ska skiljas från föreskriftsändringen i januari 2026. Beskedet om PM, Pressmeddelandet.

Uppgiften om cirka 40 återkallelser kommer från myndighetens egen manuella genomgång av 2024 års beslut där två förhöjda PEth-prov hade använts utan kompletterande läkarinformation. Cirka 430 gällde den större grupp där förhöjda PEth-värden förekom, ofta tillsammans med andra uppgifter. Myndigheten uppgav också, utan att redovisa värdena, att gränsen i de flesta av de cirka 40 ärendena hade överskridits med marginal. Det är ingen sammanräkning av alla historiska återkallelser, och siffrorna visar inte hur många tidigare beslut som var riktiga. Transportstyrelsens redovisning, 14 maj 2025.

Konsekvensutredningen i januari 2025

Tvåprovsbedömningen och mängdpåståendet finns i PM från juni 2020. Referenslistan kom i juni 2023. Redan i konsekvensutredningen den 9 januari 2025, före kammarrättsdomen, skrev Transportstyrelsen att tydlig evidens saknades för de aktuella diagnosernas trafiksäkerhetsrisk. I det föreslagna alternativet 1 ingick upprepade avvikande CDT- eller PEth-prov i definitionen av icke tillfällig överkonsumtion. Enligt ett föreslaget allmänt råd borde proven tas inom ett år med minst fem veckors mellanrum. För hinder mot körkort krävdes dessutom minst ett av tre kriterier om kontroll, kognition eller abstinens. Förslaget gick alltså utöver två PEth-prov som ensam grund. PM 2020, PM 2023, Remissutredningen januari 2025, s. 7 och 12–15.

Datumen visar i vilken ordning argumenten dök upp, men inte varför ett visst argument valdes eller vilket underlag som fanns tidigare. För det behövs fler samtida handlingar.

SBU:s rapport i januari 2026

SBU:s rapport från januari 2026 beskriver individuell variation och begränsningar med ett enstaka prov. Risken för bias i primärstudierna bedömdes inte, och resultaten fick ingen samlad tillförlitlighetsgradering. Rapporten prövar inte den svenska tvåprovspraxisen. SBU 406, metod och svar till domstolen.

I bakgrunden anges att PEth under 0,05 motsvarar ingen konsumtion. Så kan gränsen inte tolkas generellt. I Stöths kontrollerade engångsförsök med tolv deltagare nådde ingen 20 ng/mL (0,028 µmol/L), trots administrerade alkoholdoser. Ett värde under 0,05 bekräftar därför inte total abstinens. SBU återger också mängden 340–500 g i bakgrunden utan någon ny individuell dosvalidering. Uppgifterna blir inte bättre belagda av att återges i en rapport. SBU 406, s. 7, Stöth 2022.

Samma bakgrund anger att värden över 0,3 µmol/L ”ses motsvara skadligt bruk”. Formuleringen är inte unik för SBU: figurtexten hos Helander och Hansson återger 2013 års nationella harmonisering på samma sätt, med ”regular high, harmful alcohol consumption” över 0,30 µmol/L. Skadligt bruk är en diagnos med egna kriterier, och ett laboratorievärde kan inte ensamt fastställa den. Formuleringen blandar ihop en mätgräns med en diagnos, i ett dokument som skrevs som underlag till en domstol. SBU 406, s. 7, Helander och Hansson 2023a, figur 2.

Jag tycker att försiktigheten kring individuell variation är befogad. Samma krav på källkontroll måste gälla SBU:s bakgrund. En gräns eller mängduppgift blir inte bättre belagd för att ytterligare en organisation återger den.

Vad som ändrades den 15 januari 2026

Med TSFS 2026:2 togs alkohol bort ur missbruksbestämmelsen i 12 kap. 3 §, och det särskilda kriteriet om icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk utgick för alla substanser. Det tidigare hindret kopplat till alkoholmissbruk upphörde därmed, även för det bruk som hade räknats in genom föreskriftens bredare definition. Alkoholberoende omfattas fortfarande av reglerna. Föreskriftsändringen, Beslut och bakgrund.

Övergångsregeln gäller läkarintygsvillkor som beslutats före den 15 januari 2026 med stöd av 12 kap. 17 §. Dessa beslut upphör att gälla för den som enligt äldre 12 kap. 3 § bedömts ha alkoholmissbruk eller det icke tillfälliga, medicinskt skadliga bruk som ingick i definitionen. Villkor som grundas på exempelvis beroende, alkolåsregler eller annan rättslig grund omfattas inte av just denna övergångsregel. TSFS 2026:2, övergångsbestämmelserna punkt 2.

PEth kan fortfarande användas när varaktig nykterhet ska verifieras enligt ett körkortsvillkor, och förhöjda markörer kan då få betydelse för beslutet. Rattfylleri och opålitlighet i nykterhetshänseende är också kvar som grunder för ingripande. Transportstyrelsen anger att den som tidigare fått körkortet återkallat enbart på grund av flera förhöjda PEth-värden kan ansöka om körkortstillstånd för prövning mot de nya kraven. Körkortet återfås inte automatiskt. Någon särskild PEth-gräns för uppföljning av körkortsvillkor anges inte i de källor jag har gått igenom; bedömningen görs i det enskilda ärendet. Aktuell information, kontrollerad 19 oktober 2026, Regelöversynen, Körkortslagen 5 kap. 3 §.

Transportstyrelsen anger bristande vetenskapligt stöd för de berörda tillståndens trafiksäkerhetsrisk som ett skäl till ändringen. Ingen av de sex PM-referenserna skattar direkt hur väl provföljden förutsäger trafikutfall. Två frågor behöver hållas isär: om proven klassificerar bruket rätt och om tillståndet innebär någon trafikrisk. Att referenslistan inte besvarar dem betyder varken att risken är noll eller att varje tidigare beslut var felaktigt. För sådana slutsatser behövs annat underlag, och för bedömningen av ett enskilt beslut uppgifter från det ärendet. Regelöversynen, PM 2023:s referenser.

PEth i trafikprov och trafikmedicinska bedömningar i andra länder

I 142 schweiziska blodprov från rattfyllerister låg PEth 16:0/18:1 mellan under kvantifieringsgränsen (100 ng/mL) och 5 400 ng/mL (7,7 µmol/L). Värden på minst 700 ng/mL (1,0 µmol/L) fanns hos 66 procent av förarna med minst 1,6 promille, men också hos 32 procent av dem med lägre halt. Det högsta värdet fanns hos en förare under 1,6 promille. Schröck 2016a. I 87 tyska prov var medianen 140 ng/mL (0,20 µmol/L), och värdena spände från under kvantifieringsgränsen till 1 520 ng/mL. Blodalkohol och PEth hade ett måttligt samband (r = 0,48), men av dem med minst 1,6 promille hade 12 procent PEth under 100 ng/mL (0,14 µmol/L). Holzer 2026. På gruppnivå hänger alkoholhalten vid kontrollen alltså ihop med PEth, men för den enskilda föraren går det inte att förutsäga det ena ur det andra.

De gränser för högkonsumtion som föreslagits utifrån sådana material bygger på blodalkoholhalten som ersättning för känt intag. De är därför inte validerade beslutsgränser. Vid schweiziska trafikmedicinska bedömningar har PEth kombinerats med hår-EtG, med de resultat som beskrivs under Kompletterande markörer. Schröck 2016b.

Sammanfattning av del 2

Fram till sommaren 2025 kunde två PEth-värden över 0,30 µmol/L inom ett år, med minst fem veckors mellanrum, enligt Transportstyrelsens PM betraktas som icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk. Ingen av de sex referenser som PM:et från 2023 hänvisade till prövar hur väl den bedömningen fångar det tillståndet. Underlaget talar för att högre intag ger högre PEth, men jag anser inte att det stöder uppgiften om 340–500 g alkohol i veckan som lägsta mängd för den enskilda personen. Den osäkerheten bekräftar å andra sidan inte att en lägre uppgift om intag är riktig. Kammarrätten i Stockholm fann i juni 2025 att två värden över 0,30 talade för hög konsumtion under ungefär två till fyra veckor före proven, men att de, särskilt med tre mellanliggande prov utan påvisad hög konsumtion och med andra möjliga förklaringar outredda, inte räckte för att visa icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk i det prövade målet. Transportstyrelsen tog bort sitt PM samma sommar. Sedan den 15 januari 2026 omfattar missbruksbestämmelsen inte längre alkohol, men alkoholberoende omfattas fortfarande, rattfylleri och opålitlighet i nykterhetshänseende är kvar som grunder för ingripande, och PEth används när nykterhet ska verifieras enligt ett körkortsvillkor.

Hur mätosäkerheten ska hanteras vid gränsen 0,30 är också en rättslig fråga, och experterna är inte eniga. Luginbühl och medarbetare har, när ett svar kan få negativa följder för den undersökte, föreslagit en ensidig säkerhetsmarginal beräknad på det analyserande laboratoriets egen kombinerade mätosäkerhet. Förslaget gäller kliniska och rättsliga tillämpningar och nämner prövning av körkort och familjerätt som exempel; att tillämpa det på gränsen 0,30 vid återkallelse är min slutsats. Hur stor marginalen blir beror på laboratoriets egen mätosäkerhet. Som räkneexempel ger en kombinerad standardosäkerhet på 10 procent vid gränsen cirka 0,35 µmol/L. Ett rättsmedicinskt laboratorium i Bern har redovisat 14,6 procent, vilket skulle ge cirka 0,37 µmol/L (0,30 × (1 + 1,645 × osäkerheten)). Talen 8,7 och 12 procent längre upp i artikeln är ett laboratoriums variation i kontrollprov respektive spridningen mellan laboratorier, inte kombinerade standardosäkerheter. Bantle och medarbetare, med Luginbühl som medförfattare, menar i stället att gränserna 20 och 200 ng/mL redan rymmer mätosäkerheten. Något svenskt besked om att en marginal tillämpas har jag inte hittat. Luginbühl 2022, avsnitt 4.12, Bantle 2025, diskussion.

Senare studier av obesitaskirurgi visar att samma alkoholmängd kan ge högre etanolexponering efter operationen, men inte hur mycket det påverkar PEth. Strømmen 2026.

Källor och urval för del 2

Avsnittet om Transportstyrelsen bygger på myndighetens PM, deras sex referenser samt relevanta regel- och remisshandlingar. Bedömningen av de vetenskapliga PM-referenserna utgår från originaltexternas metoder, resultat, tabeller och figurer. Underlaget från Socialstyrelsen omfattar huvudriktlinjens berörda avsnitt och det vetenskapliga underlaget B08. För SBU 406 ingår huvudrapporten och bilagorna, med jämförelser mot vissa tillgängliga primärstudier. Artikeln omfattar ingen ny värdering av samtliga primärstudier bakom dessa riktlinjer och översikter.

För Stockholmsmålet 1089-25 finns domen, sakkunnigutlåtandet som kom in den 2 juni 2025, Transportstyrelsens yttrande den 12 juni (aktbilaga 17) och dagboksbladet, utlämnade av domstolen. Vissa individuella medicinska uppgifter i utlåtandet och yttrandet är maskerade. Läkaranmälan, rådgivande läkarens bedömning, myndighetens yttrande den 10 april och beslutet den 2 januari har inte bedömts separat. För Jönköpingsmålet 3117-21 är underlaget Junos pseudonymiserade skanning av kammarrättens dom och underinstansens dom i bilaga A. De bakomliggande medicinska originalhandlingarna saknas.

Uppgifterna om regler avser den 19 oktober 2026. Vid referenserna nedan framgår vilka delar som ligger till grund för texten.

Transportstyrelsen. Alkoholmarkörer och körkort. Myndighetsinformation om gällande regler. Aktuell information.

Transportstyrelsen, 14 maj 2025. Cirka 40 körkortsåterkallelser under 2024. Myndighetens redovisning av en manuell genomgång och dåvarande tillämpning; sidan har senare kompletterats med information om regeländringen 2026. Myndighetens redovisning.

Transportstyrelsen, 10 mars 2025, uppdaterat 2 juli 2025. Förtydligande – alkohol och återkallelser av körkort. Historiskt pressmeddelande med uppgift om konsumtionsmängder och ändrad tillämpning. De då beskrivna förslagen ska skiljas från senare beslutade regler. Pressmeddelande publicerat av myndigheten.

Transportstyrelsen, TSFS 2026:2. Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. Beslutade den 18 december 2025; i kraft den 15 januari 2026. Se även övergångsbestämmelserna, punkt 2. Föreskrift, PDF.

Transportstyrelsen, 8 januari 2026. Beslut: förändrade regler kring alkohol och körkort. Myndighetens beskrivning av de tidigare reglerna, ändrad tillämpning och regeländringen. Beslut och bakgrund.

Transportstyrelsen. Översyn av körkortskrav vid bruk av alkohol, narkotika och läkemedel. Myndighetens redovisning av skälen för regeländringen och fortsatt föreskriftsarbete; kontrollerad den 18 oktober 2026. Regelöversyn.

Transportstyrelsen, 18 juni 2020. PM om alkoholmarkörer vid bedömning i körkortsärenden. PM, 3 sidor; praxis på s. 3. Dokumentet sparades i webbarkivet 2022. Originalkälla.

Transportstyrelsen, 21 juni 2023. Information om alkoholmarkörer vid bedömningar av medicinsk lämplighet för innehav av körkort. TSG 2023-4745. PM, 6 sidor. Hela dokumentet ingår i underlaget. Originalkälla.

Ulwelling W, Smith K 2018. The PEth Blood Test in the Security Environment: What it is; Why it is Important; and Interpretative Guidelines. Journal of Forensic Sciences 63:1634–1640. Översikt och egen fallserie. Se tabell 1 och slutsatser. Svensk körkortspraxis undersöks inte. Originalkälla.

Helander A, Hansson T 2013. Nationell harmonisering av alkoholmarkören fosfatidyletanol (PEth). Läkartidningen 110:CHAW. Harmonisering och föreslagna tolkningsgränser. Originalartikel med figurbeskrivningar. Originalkälla.

Årving A och medarbetare 2021. Comparison of the Diagnostic Value of Phosphatidylethanol and Carbohydrate-Deficient Transferrin as Biomarkers of Alcohol Consumption. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 45:153–162. Förlagsversion. Se metod, tabell 1–3, resultat och begränsningar. Originalkälla.

Socialstyrelsen 2019. Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende – stöd för styrning och ledning. Huvudriktlinjens relevanta avsnitt s. 29–31 och åtgärdslista B08 s. 106. Detta är PM-referens 6. Originalkälla.

Socialstyrelsen 2019. Vetenskapligt underlag, rad B08: befarat långvarigt högt intag av alkohol, mätning av PEth. S. 89–91. Ingår i samma riktlinjearbete och ger ingen oberoende bekräftelse. Originalkälla.

Helander A, Hansson T 2023b. Alkoholmarkören fosfatidyletanol (PEth) – så bedöms testresultatet. Läkartidningen 120:23029. Originalartikel, utan kommentarer från kommentarsfältet. Ska skiljas från SJCLI-artikeln om enhetsomräkning ovan. Originalkälla.

Justitiekanslern, 18 november 2025. Beslut 2025/7326. Beslutet återger sakkunnigutlåtandet i andra hand. Resonemanget ingår i underlaget, utan identifierande uppgifter. Originalkälla.

Transportstyrelsen, 30 juni 2025. PM om alkoholmarkörer borttaget. Nyheten sparades i webbarkivet den 1 juli, dagen efter publiceringen. Originalkälla.

Transportstyrelsen, 9 januari 2025. Konsekvensutredning om alkohol, TSF 2023-5, remissversion. Underlaget här är s. 6–7 och 12–16 av rapportens 66 sidor. Alla bakomliggande riskstudier har inte bedömts. Originalkälla.

SBU 2026. Alkoholkonsumtion och värden av fosfatidyletanol (PEth) i blodet. SBU Bereder 406, publicerad 28 januari 2026. Huvudrapporten omfattar 24 sidor. Den och bilagorna med sökstrategi och exkluderade referenser ingår i underlaget. Vissa primärstudier har kontrollerats, men ingen ny gradering av alla 36 studier har gjorts. Rapport med bilagor.

TSFS 2010:125, historisk konsolidering med ändringar till och med TSFS 2024:65. Arkiverad 7 mars 2025. Relevanta delar av 12 kap. 3–4, 6–7, 12 och 17 §§ kontrollerade; ska läsas tillsammans med ändringsföreskrifterna. Historisk konsoliderad utgåva.

Körkortslagen (1998:488), 5 kap. 3 §. Direkt lagkälla för grunderna för återkallelse. Relevanta bestämmelser kontrollerade 19 oktober 2026. Sveriges riksdag.

Transportstyrelsen, 14 maj 2025. Cirka 40 körkortsåterkallelser under 2024. Versionen i webbarkivet från 15 maj 2025 innehåller beskedet om expertgruppen. Arkiverad version.

Transportstyrelsen 2022. Översyn av körkortskrav vid bruk av alkohol, narkotika och läkemedel. TSV 2020-8962. Metod, marköravsnitt och begränsningar ingår i underlaget, med mängduppgiften på s. 122 och reservationen om individuell variation på s. 121. Rapporten omfattar 245 sidor; den har inte bedömts i sin helhet och inte alla primärreferenser har värderats på nytt. Originalrapport.

Kammarrätten i Stockholm. Dom den 26 juni 2025 i mål 1089-25. Domskälen finns på s. 4–5 och referatet av sakkunnigutlåtandet på s. 3–4. Domen innehåller även Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 11 februari 2025, mål 1426-25, som bilaga A. Den offentliga nyhetstexten är en sammanfattning: Domstolens nyhet om avgörandet.

Transportstyrelsen. Yttrande den 12 juni 2025 i Kammarrätten i Stockholms mål 1089-25, aktbilaga 17. Två sidor, delvis maskerade, utlämnade av domstolen. Inga bilagor följde med. De medicinska grundhandlingar som yttrandet hänvisar till ingår inte i underlaget här.

Kammarrätten i Jönköping. Dom den 22 april 2022 i mål 3117-21. Pseudonymiserad domstolsskanning från Juno via LiU, hämtad den 19 oktober 2026. Underlaget omfattar kammarrättens tre sidor och bilaga A: Förvaltningsrätten i Växjös dom den 30 juli 2021 i mål 1619-21, fyra sidor. Filen innehåller också tre sidor överklagandeanvisningar. Kammarrättens hänvisning till PM 2020 finns i de egna domskälen på s. 2–3.

Sven Andréasson. Sakkunnigutlåtande daterat den 30 maj 2025, mål 1089-25, aktbilaga 12. Tre sidor, inkommet till Kammarrätten i Stockholm den 2 juni 2025 enligt stämpel och dagboksblad. Handlingen är delvis maskerad; de dolda medicinska uppgifterna kan inte bedömas.

Ramstedt M, Guttormsson U 2024. Riskbruk av alkohol i Sverige enligt nya riktlinjer. CAN Kortfakta 04. Rapporten omfattar tre sidor och ingår i sin helhet, med tabell 1 och metodbegränsningar. Uppgifterna kommer från Monitormätningarna 2022. Originalrapport, PDF.

Walther L, Brodén CM, Isaksson A, Hedenbro JL 2018. Alcohol Consumption in Obese Patients Before and After Gastric Bypass as Assessed with the Alcohol Marker Phosphatidylethanol (PEth). Obesity Surgery 28:2354–2360. Se metod, resultat och diskussion; resonemanget om kroppsvatten finns på s. 2358. DOI.

Strømmen M, Dale O, Klöckner C, Tylleskär I 2026. Ethanol pharmacokinetics before and after sleeve gastrectomy and Roux-en-Y gastric bypass: a 3 year prospective study (the BAR-TRIAL). International Journal of Obesity 50:1573–1580. Originalstudie. DOI.

Klockhoff H, Näslund I, Jones AW 2002. Faster absorption of ethanol and higher peak concentration in women after gastric bypass surgery. British Journal of Clinical Pharmacology 54:587–591. Originalstudie. DOI.

Steffen KJ, Engel SG, Pollert GA, Li C, Mitchell JE 2013. Blood alcohol concentrations rise rapidly and dramatically after Roux-en-Y gastric bypass. Surgery for Obesity and Related Diseases 9:470–473. Originalstudie. DOI.

Berggren J, Lindqvist A, Isaksson A, Hedenbro J, Wierup N 2026. Alcohol consumption patterns up to 10 years after bariatric surgery: using the highly specific biomarker phosphatidylethanol. Surgery for Obesity and Related Diseases 22:619–627. Originalstudie. DOI.

Acevedo MB, Teran-Garcia M, Bucholz KK, Eagon JC, Bartholow BD, Burd NA, Khan N, Rowitz B, Pepino MY 2020. Alcohol sensitivity in women after undergoing bariatric surgery: a cross-sectional study. Surgery for Obesity and Related Diseases 16:536–544. Bedömd enbart utifrån sammanfattningen. DOI.

Schröck A, Hernández Redondo A, Martin Fabritius M, König S, Weinmann W 2016a. Phosphatidylethanol (PEth) in blood samples from “driving under the influence” cases as indicator for prolonged excessive alcohol consumption. International Journal of Legal Medicine 130:393–400. Originalstudie. DOI.

Holzer A, Neumann J, Stoever A, Graw M, Schick S, Ludwig A, Boettcher M, Hartung B 2026. Direct alcohol biomarkers in blood samples of traffic offenders - correlation between blood alcohol concentration, ethyl glucuronide, and phosphatidylethanol. International Journal of Legal Medicine 140:2825–2832. Originalstudie. DOI.